Idag är den blå. Sydliga vindar över torget mellan skraporna i SOHO där jag dricker latte efter en lunch med Maggie och några bakfulla 英国人 yīngguórén. K skrev och undrade om jag märker att folk som spottar riskerar böter. Det gör jag inte. Harklandet och spottandet pågår överallt närsomhelst åtminstone i mina trakter. Ordningsmakten verkar inte särskilt intresserad av att beivra - heter det så? - överträdelsen. Igår var luften grå. Jag har inte lidit av den men jag känner att den är dålig. Bilar har för övrigt alltid företräde. Endast om det är rött ljus rakt fram och för vänstersväng stannar de. Förekommer det någon miljödebatt? Jag vet inte, studietempot är högt, vi har inte tid att prata om vad som händer i landet. Jag tror att många av eleverna på skolan främst är intresserade av att lära sig 汉语 hànyǔ* för att de vill bli rika och i framtiden leva i ett grindförsett villasamhälle komplett med vakter, tjänstefolk och grillkvällar med andra expatrioter. Om man har det intresset kanske man inte är intresserad av miljöproblem. Inte heller alltid av kultur. Jag skriver "tror" för jag vet inte. Jag får bara intrycket av att det är så när jag tyst dricker mitt kaffe i ett sällskap som aldrig tycks närma sig något intressant samtalsämne. Eller vara intresserat av att inkludera någon annan, exempelvis mig, eller Maggie i det. Det mumlas på brittisk och amerikansk engelska. Maggie lär sig engelska av att umgås med mig, J, samt engelsmän och amerikaner på skolan. Bortsett från ett par av de senare, bland annat B , så är de inte särskilt trevliga mot henne. De intresserar sig inte för att förklara ord, uttryck och begrepp. De rättar henne inte heller när hon säger något tokigt upprepade gånger. Jag får göra det eller fråga dem: "Do you say very delicious?". Hon är väldigt positiv, märker inte att de är nonchalanta. Jag har ingen lust att säga det till henne. Än. Grabbiga är de också. Därav mumlandet. Idag blev jag så less på att sitta med dem så jag ljög för Maggie att jag var tvungen att gå hem för att plugga. Halvljög rättare sagt, eftersom jag tänker göra det så snart jag skrivit färdigt.
Jag vet att många elever tycker om att shoppa. Och att prata om det. Mina medförda kläder börjar bli medfarna. Snart måste även jag ta mig till någon marknad för att pröva och pruta. Det känns som ett måste, inte som något att se fram emot.
* Majoritetsspråket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jo, det heter beivra. Det ordet står på myndighetssveriges "svarta lista" och ska inte användas. Anses ålderdomligt och snudd på obegripligt för gemene man - så nu vet du det också ;).
Hej, vilket otroligt intressant inlägg. Tyvärr är väl den känslan du har av de flesta utlänningars intresse i Kina med sanningen överensstämmande.
Förhoppningsvis kommer det även dit andra utlänningar, som du, som kan utgöra en kontrast. Det finns en ung svensk kille som bloggar från Shanghai som har schysst inställning till Kina också, och till "bratsen" som försöker berika sig där. Jag ska hitta länken.
Skicka en kommentar