18 maj 2007

Banan heter xiāngjiāo 香蕉

Soho 15.23. Vi har druckit kaffe och jag väntar på att Maggie och Daisy ska komma. Det tar tid. Orkar inte vänta. Säger till J att jag går. Han får hälsa att de kan ringa mig när de kommer. På väg nerför spiraltrappan hör jag Daisys röst som ropar mitt namn. Den stora amerikanska kaffekedjan har något slags happening. De delar ut en söt kaffedryck med banansmak och gräddtäcke. Maggie och Daisy sitter vid ett bord med varsitt glas. De som dricker blir fotograferade både av stillbildskameror och videodito. Samt får några blixtlåsförsedda tygbananer i naturlig storlek. De vinkar åt mig att jag ska komma dit. Jag skakar på huvudet, har ingen lust att ställa upp gratis i ett reklamsammanhang. Även om jag får både tygbananer och kaffedessert.

18.45. Senare på kvällen hade vi i klassen middag med vår lärare. Maten var möjligen snäppet för söt. De femkryddesmakande möra fläskbitarna godast. Efter middagen gick vi ett par kvarter till en amerikansk glassbutik. Jag åt belgisk choklad och makadamianöt. Glassen är dyrare här än i födelselandet. Bakom diskarna satt plattskärmar som oavbrutet visade filmloopar med rinnande chokladsås, chokladtäcken som spricker mellan perfekta tandrader och nötflisor som sprids över skinande frusen vanilj. Norah Jones gick på repeat. När vi hade betalat skulle vi fylla i formulär, det var i och för sig frivilligt, där personalens servicekänsla betygsattes. Jag gav dem högsta betyget. Klassen skingrades på den SUV-belamrade parkeringen utanför glassbutiken.

Inga kommentarer: