Jag brukar varken trycka på snooze eller ställa om väckarklockan men igår gjorde jag det. Så trött efter torsdagskvällens festivalande. Först klockan sju klev jag upp. Det var en liten grupp på lektionen vilket var bra. Yasmine, vår lärare, har kommit fram till att vi ska jobba mer med konversation och tal, mindre med tecken. Utmärkt. Jag, lilla blixten, japanen H och Wendy från Mexiko åt lunch på kedjan som serverar stekt kyckling enligt något recept från en amerikansk delstat. Första gången för mig. Det är nog mer hetta i de frityrsmetsinpackade kycklingdelarna här än i ursprungslandet. Men jag föredrar de gyllene bågarna, trots allt.
Jag sov middag. Sedan städade jag lägenheten så gott det gick. Jag har ingen dammsugare, bara en sopkvast med tillhörande skyffel. Maggie, som blir av med lägenheten om en vecka, kanske ska flytta in här och bo på soffan i vardagsrummet. Förutsättningen är att jag får tag på ytterligare en nyckel och att hon får tag på en avskärmningsvägg. Hon och Daisy kom hit vid sjutiden för att titta på lägenheten. Maggie tyckte att den var bra. Senare frågade jag henne om hon är slarvig eller ordningssam. Jag får lita på hennes svar. Daisy hade berättat för en gänglig engelsman som heter Ben, bär bandana och är hälften så gammal som jag, att vi skulle äta på mitt stamhak, Sha'anxi-krogen här i kvarteret. Ben i sin tur hade tipsat tre av sina limeypolare. Slovaken Brian dök också upp. För mig blev det den sura soppan med dumplingar och ett bröd med köttfärsfyllning. Bra som vanligt. Sedan gick vi till DVD-affären där jag köpte en film. Samtidigt köpte jag "Pocket Symphony" med Air. Två CD i förpackningen. Bonusmaterial! tänkte jag.* I affären bjöd Maggie på pastiller som en av engelsmännen bäst beskrev smaken på: "som doftpuckarna i urinoarernas rännor." Jag behöver inte tillägga att vi wàiguórén var samstämmiga i vårt omdöme, till kinesiskornas ohöljda förtjusning. Britterna skulle hem till Ben och förfesta för att senare ta sig till en klubb som heter Tango. Jag kände mig för seg för att hänga på så jag gick hem. Eftersom jag ser alla filmer senare än alla andra såg jag Brian Singers "Superman Returns" med Brandon Routh först igår. Den var på engelska. Jag roade mig med att försöka läsa så mycket av de kinesiska textremsorna som möjligt.
*Om man räknar danska Olsen Brothers som bonusmaterial så stämmer det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du måste prova ankrullen de har på KFC. I alla fall har de denna specialgrej i Hangzhou, vet ej om d finns i Beijing. Påminner om pekinganka i pannkaka.
Skicka en kommentar