Ju spretigare, desto svårare att sätta rubrik

Det heter att hälsan tiger still. Jag håller inte med. Jag är frisk och det är obeskrivligt skönt. Basuneras härmed ut. Och krya på dig Herr Alarik!

I år fyller Ludwig van Beethovens 5:e symfoni 200 år. Det slogs upp stort i Dagens Nyheter häromdagen. Det var good old DN style, jag är inte ironisk, det vill säga fördjupning av ett relativt smalt ämne. Både Thomas Anderberg och Martin Nyström hade skrivit om verket.

Idag verkar det ha varit en ödesdag på världens börser. Här i Asien har det till exempel backat betänkligt. Vet inte hur mycket det påverkar mitt pensionssparande. Vet inte om jag orkar bekymra mig. Däremot bekymrar det mig att Göteborg ska råka ut för så mycket.

Väder kan man bekymra sig om men att det här i Peking är kallt måste jag leva med. I och för sig bara ett par minusgrader men vindarna som drar in från de mongoliska öknarna, Sibirien, Stilla havet eller var de nu har sina upphov förstärker köldverkan betänkligt. Det är vinter. Dessutom verkar vara det vara lite obestämt högtidsöverlapp. I mitt hus har man bytt ut julgranen i foajén mot ett annat träd som det hänger små röda lyktor med långa trådar i. Det kanske är inför det stundande kinesiska nyåret. På kontoret sitter däremot juldekorationerna fortfarande kvar på väggarna.

Igår fick jag mejl från en av mina före detta klasskamrater som inte firar jul. Hon skrev att hon skulle på familjesemester under hela februari. Jag frågade vart de skulle åka. Hawaii, Las Vegas och Japan. Jag undrar om jag skulle resa så mycket om jag hade pengarna. Om min halvdana koldioxidmoralism skulle ge vika för möjligheterna. I fjol for jag ju trots allt en gång Paris - Stockholm, tre gånger sträckan Peking - Stockholm och en gång Stockholm Bryssel. I år har jag hittills farit Bryssel-Stockholm och Stockholm-Peking men alla resor gjordes för att få träffa familj/släkt eller göra affärer.

Jag vet inte i vilken utsträckning det görs affärer på the Olive som ligger i närheten av mitt hus. Det var glest mellan borden och gästerna som satt där verkade inte göra affärer, de var snarare obekymrat ungdomliga. Krogen som har italiensk eller åtminstone medelhavsaktig inriktning på köket är sådär lite nittiotalsaktigt svalt inredd. Det är grått, vitt och olivgrönt. Stolarna har säckfärgad klädsel, det kanske är lin. Trägolv i avenboksliknande material. Någon som försöker måla i Botero-stil har fått hänga sina tavlor på väggarna. Jag har varit på the Olive tidigare och brunchat med Viking nr 2. De matiga mackorna var mättande, juicen var frisk men latten i två faser kunde jag avstått.
Idag åt jag riktig mat, jag kommer till det. När jag fick menyn så började jag genast leta glasviner. Det såg ut som de gräsliga vinerna från den chilenska producenten Santa Rita var det enda som fanns. Men så upptäckte jag att Brown Brothers inställsamma shiraz och ett för mig okänt kort - Norton Bodega Malbec från Argentina - också serverades på glas. Jag förstår bara inte varför man inte häller upp vinet vid bordet! Jag litar inte på att vinet som jag beställde är samma vin som jag får upphällt. Men om det var Norton Bodega Malbec som jag drack så var det ett utomordentligt tisdagsvin eftersom det inte gav någon mersmak. Jag är knappt salongstindrande i bloggande stund. Gles kartig frukt, ingen längd och inget annat att yvas över. Dessutom för kallt. Desto bättre var den lasagnekub som omgavs av lite svartpepparkross, några balsamicospår och så något annat spår i transparent rönnbärsrött som jag inte lyckades identifiera. Måhända för lite bechamel. Innan lasagnekuben kom in fick jag en skål tapenade, en skål olivolja och några skivor bröd. Tapenaden var olivmurrig, frisk och lagom salt medan brödet dessvärre var sött! Söt men inte översöt var tiramisun som avslutade måltiden tillsammans med en espresso. Ett bord från mig satt ett danskt par. Jag försökte tjuvlyssna men de talade så grötigt att det inte gick. I högtalarna spelades en fransk version av Cole Porters "Night and Day". Vem kan det ha varit som sjöng den och varför har jag ingen skiva med sånger av Cole Porter? Jag blir ju så upprymd av Cole Porter.