Gult vin från Shaoxing

Professor E är här men det är inte i affärer vi träffas, jag känner honom genom familjen. Det är alltid lika roligt när det kommer besök från hemlandet. Vi ses vid Chaoyangmens tunnelbanestation och går till en Shanghaikrog som J har rekommenderat. Där äter vi vinmarinerad kyckling, små veteliknande bröd som fylls med en chilihet och faktiskt lite mexikosmakande köttfärsröra, ål - hoppas att den inte är utrotad här, det var personalen som tog in, jag hade inte beställt - en god och söt fläskrätt med ohemula mängder svål och toner av stjärnanis i såsen, och en het gurkasallad med vitlök. Eftersom han inte är överförtjust i den lätt blaskiga och något söta ölen som produceras här så dricker vi te till maten. Och jag föreslår att vi ska dricka Shaoxingvin. Servitrisen tar in två flaskor. En femårig och en åttaårig. Eftersom det är första gången väljer jag den femåriga. Flaskorna åker ut och efter en stund kommer två cylindriska lerkärl in. I lerkärlets topp sitter ett mindre kärl med ett litet lock. I den mindre cylindern har vinet hällts och det värms nu upp av vattnet i det större kärlet. Servitriserna häller upp drycken i lerlocken och vi skålar. Lätt glöggkryddigt och med toner av gamla tiders hostmedicin men inte alls dumt. Slutet i det här vinet var torrt men det torkade kinesiska plommonet som tillsammans med ingefärsstrimlorna läggs i den inre cylindern ger drycken med tiden en allt mer påtaglig sötma. Jag har inga fakta om vinet men ska läsa på och skriva mer någon annan gång. Kanske. Gult, varmt vin från Shaoxing var det alltså. Ska bli spännande att utforska.

Uppdatering: när jag var på väg att somna insåg jag att det fanns sherrytoner i vinet. Alltså lite nötigt, lätt oxiderat acetaldehydaktigt.

Övre bilden: lerkrusen för vinet, ett krus för den vinmarinerade kycklingen, ålen på lilla tallriken, köttfärsröran med veteklämmorna på stora tallriken. Ingefära och torkade plommon på tallriken som står på tunnelbanekartan.

Högra bilden: Fläskrätten i mörka kärlet. Gurksalladen bakom den och till höger stekt ris ( som jag inte hade beställt) Shaoxingvin i den blomkrukefärgade koppen längst fram.

Restaurangen heter 杨家私房菜 och ligger på en liten gata som går in från den stora gatan väster om arbetarstadion. Yangjia Sifan Cai kanske man kan skriva också.
Konsumentupplysning. Notan slutade på 276 RMB. Sex rätter, en halv liter Shaoxingvin och en kanna te.