Aningslöshet

Har vid några tillfällen här kommit att tänka på Georg Åby Ericson (1918-2002). Jag begär inte att alla ska veta vem han var, så låt mig som hastigast upplysa om att han var förbundskapten för Sveriges herrlandslag i fotboll 1970-1979.
1978 ägde fotbolls-VM rum i Argentina som då var en militärdiktatur. Jag skriver inte detta för att svärta ner Georg Åby Ericsons minne och det är möjligt att jag minns vissa detaljer fel. Men jag tror att förbundskaptenen under pågående världsmästerskap i kontakter med svenska medier undslapp sig att han inte kunde förstå varför omvärlden var så kritisk till värdlandet. Människorna han mötte var ju så trevliga.
Utan att vilja likna Kina vid 70-talets Argentina, ibland hör jag svenskar här säga liknande saker. "Det kan inte vara så stora problem, jag tycker att det fungerar bra här i Peking."
Jag vet inte om det är ett uttryck för vad som med ett ord från socialpsykologiska sammanhang kallas kognitiv dissonans. Visst anfäktas också jag understundom av samma fenomen. Men - utan att försöka framställa mig som en fin människa - jag är nästan patologiskt tyckmycken och måste säga ifrån när jag hör sådant. Visst fungerar det mesta bra för oss västerlänningar i Peking! Men Peking är bara den lilla huvudstaden på 20 miljoner människor i folkrepubliken som räknar mer än 1,3 miljarder människor. Dessa utgör flera olika etniciteter, som talar olika språk* och lever under vitt skilda levnadsvillkor. Att därför utifrån Peking dra slutsatser om tillståndet i landet i stort, låter sig inte göras.

Jag har inte pratat med någon inhemsk om händelserna i huvudstaden i den stora så kallade autonoma regionen för några veckor sedan. Inte heller om den olympiska facklans protestkantade färd runt klotet. (Jag har bara hört en Pekingbo berätta att de etniska kineser som väljer att bosätta sig där får relativt goda sociala förmåner. )
Hur värdlandet för de olympiska spelen själva ser på händelserna kan man exempelvis läsa här. Ni vet säkert att det har kommit fram att CNN manipulerade bilder från händelserna från upploppen, något som fick kineser att starta sajten anticnn.com och att en tysk tidning använde bilder från demonstrationer i Nepal för att illustrera polisens brutalitet mot demonstranterna i den stora så kallade autonoma regionen här. I olika nätforum kan man se vilken vrede det här har skapat. Västliga medier beskylls generellt för att rapportera felaktigt och att ljuga. Och att såra det kinesiska folkets känslor.
Men jag har inte läst något kinesiskt inlägg som gick ut på att man skulle ha låtit utländska reportrar på plats få stanna kvar så att de kunde skildra vad som verkligen skedde eller rättare sagt hur de uppfattade vad som hände. Att fler röster skulle fått höras i rapporteringen.

Varför området är ett så känsligt ämne har det skrivits om i svenska medier den senaste tiden. Bakgrund - som jag länkat till förut här. På platsenrapport som jag inte länkat till tidigare här.

Utanför ämnet I
En bekant som är svensk berättade att en av hans kinesiska kollegor hade råkat köra in i sitt eget hus häromdagen. Hur gick det till? Jo, kollegan som nyligen hade köpt körkort och bara använt bilen ett par gånger, tog fel på gas och broms när han skulle parkera. Bilen tog sig genom en häck och in genom väggen i huset. Ingen människa skadades dessbättre. Köpt körkort? kanske ni undrar. Ja, varför ska man ta en massa lektioner, det är ju bara krångligt och dyrt, när det går att köpa ett körkort?

Utanför ämnet II
I kväll ska jag äta mat från Hubei tillsammans med min lärare och hennes kompis. Vi kommer nog inte att prata politik. Vi kanske kommer att äta sköldpadda.


* Har läst att 92% av befolkningen är så kallade Han-kineser och att 850 miljoner med smärre variationer talar språket som kallas mandarin.