8 maj 2006

Där solen inte riktigt går ner. Del I

Om jag var femton år yngre skulle jag skriva en inne- och utelista. På den skulle jag självklart sätta "Att dricka Grange vid Riksgränsen" som etta. Nu vet jag att det stöter folk när man skryter om att ha druckit bolagets finaste aussie så det blir ingen lista. Bara ett stillsamt tillkännagivande: jag har druckit en tesked Grange. Det var en känd vinjournalist tillika sommelier - som jag i min omtanke om folks fritidsliv - inte tänker namnge här, som bjöd på den. Och det var inte snålhet från journalistens sida. Det var först när det bara fanns två teskedar kvar i glaset som jag kom mig för att fråga. Hur kom det här sig då? Jo, vännen messade något i stilen: "Om du ser en lång, blond och mager kille som heter Patrik i baren, ge honom en kram från mig!" Jag befann mig då i det stora hotellkomplexet där vi hade ätit lammfilé och druckit en argentinsk, robust, lite halvkartig men hyggligt fatrostad blandning av merlot och malbec. Frågade i den baren, Grönan, om det fanns någon Patrik. Det gjorde det inte. Fick så ytterligare ett mess: "Han är duktig på vin". -Han ska vara duktig på vin, sa jag. -Ja ha, då är det Patrik i Meterologen här bredvid, sa mannen i baren.
Gick dit, träffade Patrik som sken upp när jag visade messet. Fick en kram. Han frågade vad jag ville dricka. (Glömde förresten nämna att jag hade druckit ett glas Rawson's Retreat innan jag gick till Meterologen. Det kändes lite tjockt i fredags. Körsbär och marsipan, liksom.)
Hade han något från Österrike? Jag hade drabbats av mitt allt tätare återkommande grüner veltliner-sug. Det hade han inte men han öppnade en härligt, VM i klyschor, frisk Soave istället. Så pratade vi vin. Och kom in på Baigorri. Jag hade under tiden kastat blickar på personen som satt i skärmskenet från en vacker kraftbok i fåtöljen snett bakom mig. Patrik berättade att han varit med på en provning av nämnda fruktintensiva Rioja, arrangerad av personen bakom macen. Jag gick fram, presenterade mig och så visade det sig att vi hade en del gemensamma bekanta. Det är trots allt inte så många som vet vad Baigorri är. (När soaven tog slut tog jag ett glas fruktig chardonnay från Torres.) Och fortsatte det trevliga snacket med journalisten. Omsider fick jag en tesked Grange. Hur det smakade? Länge.

Från vänster till höger i bild: Johan från Vadstena, Patrik från Meterologen och en gäst någonstans ifrån.

Furia Malbec/Merlot - vinet saknar vettig länk. (Liksom trevliga Meterologen som får representeras av det här.)
Penfolds Rawson's Retreat Shiraz Cabernet (nr 6942), 69 kr

Anselmi Capitel Croce

Kan ha varit Torres Gran Viña Sol Chardonnay (nr 2459), 72 kr
KanskePenfolds Grange 2000 (nr 99855) kommer pinsamt nog inte ihåg vilket år!!!, 1799 kr

2 kommentarer:

Lisa sa...

Det här var väl ändå lite förvirrat. Det är coolt att vara mystisk, men det här gränsar till kryptiskt.

Vinlusen sa...

Jag vet vad jag menar. Det är huvudsaken. Men lite ödmjukhet kan man jag väl kosta på mig. Jag har därför skrivit om posten så att den förhoppningsvis kan förstås av andra. Posterna blir lätt otympliga när man varit utan bloggmöjlighet under ett par dagar och plötsligt vill få in så mycket som möjligt.