Det helvetiska oväsendets kvarter

Det finns kvarter som inte är rivna än. Där husen har tre våningar när de är som högst. I kväll var jag, 小电 xiǎo diàn (lilla blixten) språkutbytespartnerna Maggie och Daisy - aka Qīng - ute för att äta. Det var bestämt att vi inte skulle äta i Soho och tog därför bussen som stannade några hållplatser söder om 天安门 Tiān ān men (Himmelska Fridens Torg). Vi promenerade parallellt med jättetorgets södra sida och forsatte sedan in på en böj söderut tills vi kom till en tvärgata där det bedrevs verksamhet. Det gör det för övrigt runt hela torget. Drakar, vykort och cykeltaxiturer krängs med en intensitet som kan kännas bedövande. Vi gick först in till vänster på tvärgatan. I ingången till ett disko hade man riktat högtalare ut mot gatan. På en filt satt en man och krängde elektroniska leksaker. Ur en teaffär kom ett butiksbiträde i vacker sidendräkt och serverade jasminteprovsmakning ur små pappmuggar. Men det fanns bara en restaurang. Vi korsade gatan vi kommit på och fortsatte åt andra hållet. Där fanns det desto flera krogar. Vi bestämde oss för en med år på nacken. Komplett med karaoketeve och patina (bilden). Strimlat hårdstekt kött med sesamfrö, selleri och chili. Något sötsurt med salladskål och en oidentifierad grönsak. Friterat fläsk med sötsur sås. Och ris. (Apropå ris, när den mest kunniga matjournalisten jag känner frågar mig om jag har tröttnat på denna stapelföda ser jag det som ett utslag för den subtila ironi som sagda person har utvecklat till en alldeles särskild konst. Eftersom världens mest folkrika nation är uppdelat i flera provinser, har flera klimat och vegetationstyper representerade och följaktligen har utvecklat flera olika sorters kök så vet ju varje matjournalist att ris främst äts där det odlas det vill säga i de södra delarna av Kina. Att sedan huvudstaden liksom alla huvudstäder kan erbjuda ett smörgåsbord av olika landsändors kokkonster är ju självklart. Svaret på frågan är för övrigt; jag tröttnade på smaklöst vitt ris i Sverige för femton år sedan. Jag äter det i det här riket av ren slentrian. ) Och en fisk. Fisken kom inte samtidigt som de andra rätterna. Jag fick se hovmästaren promenera ut ur restaurangen för att ett par minuter senare komma tillbaka med en plastpåse ur vilken det stack upp en stjärtfena. Nu ska jag berätta om ett skäl till att jag är så förtjust i det här landet. Man kan - naturligtvis med vissa begränsningar - vara nästan oförskämd på ett godmodigt sätt. När det kändes som vi hade väntat tillräckligt länge på fisken gjorde vi inte som man skulle ha gjort i Sverige. Vi sade inte "Ursäkta, ni har inte missat att vi beställde fisk också va? Vi undrar om den dröjer länge till." Nej här skriker man med fullt magstöd: "服務員, 鱼在哪儿？！！！"
"fú wù yuán, yú zài nǎr？！！！" Eller på svenska: "Servitörn, var är fisken nånstans？！！！". Och personalen tar inte illa upp. De skriker tillbaka. Och skrattar. Vi delade på tre Tsing Tao-öl också. De hade en annan sort som jag inte har druckit men den var fickljummen. Allt var gott. Möjligen att fisken var lite dyig.
Efter maten gick vi till Himmelska Fridens Torg. Det stort. Stängningsdags. Ljus släcktes och poliser dirigerade oss bestämt ut mot gatan. När vi hade gått tvärsöver kände jag hur naturen började ropa på mig och frågade därför Daisy om hon visste var det fanns 厕所 cè suǒ (toalett) någonstans. Det gjorde hon inte. Vi frågade poliser. Alla pekade åt samma håll. När vi hade gått en kilometer längs torgets långsida utan att hitta några offentliga inrättningar där dessa skulle finnas var vi framme vid polisstationen. Där pekade man åt det håll vi kommit ifrån. "没有" "méi yǒu" (finns inte!) sade jag irriterat. Daisy som är tuff frågade om vi inte kunde få låna stationens toa. Nej, det gick inte. Vi gick en kilometer i motsatt riktning och hämtade 小电 och Maggie. På tunnelbanestationen fanns det jag letat efter. Sedan tog vi tunnelbanan hemåt. 小电 klev av där han skulle byta. Jag, Maggie och Daisy fortsatte till 国贸。guómào för byte till buss.

PS. Idag har jag talat med M i Sverige via Skype. Jag tror att det är min dåliga bandbredd som gör att det hörs störande ljud efter ungefär tre minuter. När jag ringer direkt till mobiltelefoner i Sverige från Skype låter det bra. DS