Moskva, långfredagen 20070413

Den finske munskänken som pratat trebetygsprov och albarino med föregående kväll hjälpte mig att släpa kollin på perrongen. Och där stod C som var sig väldigt lik. Hon påstod att jag var det också men jag hade varken skägg eller stubb när vi sågs senast. Nåväl. Ett bra återseende var det. När vi hade hämtat mina Transsibiriskabiljetter på Leningradskij-stationens сервис центр lastade vi in väskorna i hennes Volvo. Genom staden, längs flerfiliga vägar körde hon i morgonrusningen. Alla husväggar tycktes dekorerade med reklam. Snabbt genomgicks de senaste 13 åren. Dessutom gav hon en snabb lägesrapport om Moskva. Ekonomi, politik med mera. När vi kommit fram fick jag tillgång till en separat del av lägenheten där jag kunde duscha av mig resdammet och klä om för frukost. Fick träffa hennes man, S, och dottern E. Vi hann prata om bostadsrättsföreningar, stambyten och annat svenskt. Jag blev bjuden till deras sommarställe i Sverige. Dessvärre kommer jag att vara i Kina hela sommaren så det kan inte bli i år. S körde mig och C till Kievstationen. Därifrån åkte vi tunnelbana in mot centrum. Moskvas tunnelbanestationer är både pampiga och oöverskådliga. Marmorkorridorerna tycks aldrig ta slut. Trärulltrapporna är av hundrametersslaget. Vagnparken kanske skulle behöva en upprustning men det spelade ingen roll vid det här tillfället. Vi gick till Kreml. På vägen passerade vi det fordom statliga jättevaruhuset ГУМ och Röda Torget. Vi tittade inte på Lenin. Vasilijkatedralen som jag sett på bild sedan jag var barn fick jag äntligen se i verkligheten. Utifrån. På Kremlområdet såg vi en kinesisk utställning och så gick vi in i Uspenskijkatedralen. C berättade om saker som gjorde att Ivan den förskräcklige verkligen gjorde skäl för namnet. Har jag skrivit att det blåste snöblandat regn på oss den där dagen? Ut ur Kreml tog vi oss. Vi började bli hungriga. КАФЕ ПУШКИН är en härligt patinerad restaurang. Fuktskador i taket. Inrökt nikotingult där det en gång varit vitt. Blåvitt, fint dekorerat sanitetsporslin. Mörka träslag. Endast tidens tand kan få en krog att se så etablerad ut. Trodde jag. Kafé Pusjkin är bara ett par år gammalt. Allt är fejk. Fantastiskt skickligt genomfört. C berättar att hon brukar lura ditresta konstkännare att försöka tidsbestämma stället. Det blev en öl och ett glas iskall vodka till Biff Stroganoffen som hon bjöd på. Bra vodka är god! Kall, ska tilläggas. Efter köttbitarna åt vi sorterade småbakelser och efterrätter. Utsökta och inte översöta. Ut i snögloppet igen. Genom en allé. In på en livsmedelsbutik av finare slaget. Vinerna i ryssland kan kosta allt mellan en och en halv och fem gånger så mycket som i Sverige. Såg att det finns en ny Absolutvariant: Bling-Bling heter den. Stor humor. Vi gick som hastigast in i Maxim Gorkijs villa. Vacker art nouveau eller jugend eller vad det heter. Det var stängningsdags. Jag använde herrummet. Sedan längs en gågata. In på Stockmanns för att proviantera. Hem till bostaden i taxi. Eftermiddagslur. Sedan hade C gjort en god linssallad som vi drack min medhavda Weingut Bründlmayr, Grüner Veltliner 2001 Alte Reben. Så lyssnade vi på ljudspåret till "American Beauty" och också på Cesaria Evora som skapar slutsålda hus när hon är på besök i Moskva. Samt pratade om den svenska samtidslitteraturen. Kvart i elva kom så taxin som sedan körde mig i vansinnesfart till Jaroslavskijstationen. Längs Moskvafloden på de flerfiliga autostradorna gick färden i natten. Halv tolv klev jag svettig ombord på ВОСТОК, МОСКВА-ПЕКИН. Det var nu äventyret skulle börja.