6 april 2008

Jag känner på mig att något hemskt kommer att hända

Den här helgen har varit lite svettig. I dubbel bemärkelse. Den första stavas löpning. Eftersom den pågick på löpband som vanligt är den inte så intressant för omvärlden. Den andra som är av den mer kylslagna sorten stavas identitetsstöld. Eventuell identitetsstöld. Troligen inte riktig identitetsstöld.
Jag har fått tre brev från ett inkassoföretag. Det första gällde en gammal räkning till min före detta elleverantör i Sverige. Den hade jag redan delvis betalat. Den ohemult höga räntan och påminnelseavgiften sattes omedelbart in. Den andra gällde ett parkeringsbolag. Det är nu mer än ett år sedan som jag körde en bil som jag förfogade över. Därför blir jag först förvånad över kravet. Det visade sig emellertid vara sex månader gammalt. Från parkeringsbolaget. Jag betalade naturligtvis omedelbart.
Vad det tredje kravet gäller är i skrivande stund inte klart. Jag har bara fått ett referensnummer till den. Det blir alltså att ringa Sverige i morgon för att kolla upp. Det är säkert någon årsavgiftsavi som kastats ur min eftersändningskarusell, hamnat hos avsändaren och därför blivit försenad. Säkert inget allvarligt.

Men, tänker jag, det kan ju vara något mycket värre. Någon kanske har börjat beställa prylar i mitt namn för leverans till annan adress. Och att den här avin bara är början. Att allteftersom tiden går kommer fler och fler betalningspåminnelser att ansamlas. Jag kommer att hamna hos kronofogden och få betalningsanmärkningar. I bästa fall bli ett inslag i Plus eller någon dagstidnings konsumentspalt. Läs om 43-årige D som råkade ut för identitetsstöld och nu fem år efter händelserna fortfarande inte kan få lån hos en bank. Trots att gärningsmannen fälldes och dömdes till x års fängelse för bla bla bla.

Jag tänker ofta på det sättet. Att en liten bagatellartad händelse kommer orsaka andra, betydligt allvarligare ting och att det hela kommer att sluta i katastrof eller åtminstone svårbemästrat kaos. Min chef sade till mig häromdagen, när jag gav uttryck för andra tankar av det slaget, att det var ett tecken på fantasi och kreativitet. I grunden något positivt alltså.
Om jag blickar bakåt så har jag inte varit med om att något utvecklats till den räkenskapens dag som jag så lätt föreställer mig.

Helgen har jag mest ägnat åt att försöka få lite ordning på mitt jobb som annars kommer att bli tokstressigt de närmaste fyra veckorna. Jag läste också "Freakanomics". Förmodligen har alla likasinnade redan läst denna lättfattliga djupdykning om fuskandet bland sumobrottare, risker och indignation, den minskande brottsligheten i USA under 90-talet och andra fenomen. Om inte, så gör det.

Jag har försökt att deklarera på nätet. En av funktionerna - beräkning av vinst/förlust är inte klar så det går inte än.

Lördagkvällen avslutades med den andra hälften av flaskan Leopard's Leap, The Lookout 2005, cabernet sauvignon-shiraz-cinsault från Sydafrika. Framför den långa dvd-versionen av Ringen-trilogins första del. Som fortfarande håller. Vinet smakade bättre än i onsdags. Jag öppnade en Great Wall också men den var så korkad att jag omedelbart hällde ut den.

Nu ska jag ut för att springa inomhus igen.

2 kommentarer:

K sa...

Jaha, och hur ska vi läsare nu kunna veta om det är the real D som skrivit det här inlägget, eller om det är någon identitetstjuv som drar oss i benet?

Space babe sa...

Då måste jag också vara kreativ. Fast min kbt-terapeut sa att jag skulle sluta med mitt katastroftänkande. Jag brukade mer tänka när jag åkte t-bana över Johanneshovsbron att bron skulle gå av på mitten och tåget störta ner i vattnet osv. Eller att jag eller min familj ska råka ut för en bilolycka, flyolycka etc

Terapeuten sa att det inte hjälper att tänka "värstascenario" och att man är bättre förberedd om man inte förbereder sig på det värsta utan bara reagerar instinktivt.