"Det vill sig inte riktigt". "Jag känner mig generad". Det första säger jag när det är dags för mellanaktspaus. Det andra efter föreställningens slut när jag med händer som repellerar varandra likt pluspolerna på ett par magneter försöker åstadkomma applåder enbart av omtanke om skådespelarna. När vi sedan går mot tunnelbanestationen diskuterar vi om regissören eller Lars Norén - det är svårt att veta vem som är mest skyldig - har tagit ironin till en högre nivå med detta. Att det är så fyllt av kärlekslöshet, barnlöshet, alkoholism, cancer, politisk desillusion, kulturell namedropping och andra tyvärr emellanåt så typiska Norén-inslag att man undrar om någon driver med en. Att det skulle vara Ironi 2.0. Men det är nog inte så. "Endagsvarelser" är helt enkelt en spretande pjäs som skulle kunna vara så bra eftersom 1968 och 1986 är så viktiga år i nutidshistorien. Men det slarvas bort, i synnerhet i denna grälla och gravt överspelade uppsättning. Vill inflika att jag annars gillar Norén. "Detaljer" och "Som löven i Vallombrosa" har jag tyckt mycket om."Endagsvarelser" har fått bra recensioner. Jag såg fram emot föreställningen. Märkligt.
Om jag skriver att uppsättningen av "Endagsvarelser" får en överkorsad koturn av mig så skrattar säkert någon i den bildade medelklassen. (Ni andra får slå upp ordet.)
Så mycket bättre då att det röda som jag drack till den relativt osalta oxbringan innan föreställningen började i doften var nästan parfymerat jordgubbsfruktigt men i smaken lik en pinot gris. Ikväll ska jag mingla. Min sämsta gren.
Endagsvarelser av Lars Norén i regi av Staffan Roos. Dramatens lilla scen. I rollerna Thérèse Brunnander, Peter Engman, Pontus Gustavsson, Johan Holmberg, Marie Richardson och Kristina Törnqvist.
Errázuriz Estate Pinot Noir (nr 6294), 83 kr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar