Jag vet inte hur utdelningen av magasin eller tidskrifter går till. Bara att de kommer in genom brevinkastet ungefär samtidigt. Både sådana som jag har betalat för att få och så de som mitt fackförbund eller de som jag köper livsmedel av skickar. När jag var ung och pigg orkade jag läsa dem alla. Jag sparade dem också ofta för jag tänkte att just det där receptet på jambalaya eller det på den där guaranabaserade mojiton - i Mersmak - kunde komma till användning någon gång i framtiden. Det blev aldrig så. Med tiden slängde jag dem.
Nuförtiden känner jag mest trötthet när jag kommer hem och ser att hallmattan är täckt av inplastade, färgglada omslag. Snabbskanning är vad som gäller. Magasinen som jag prenumererar på sparar jag och läser senare. De andra publikationerna hamnar nästan omedelbart i pappersinsamlingen. När Gourmet anlände förra veckan kände jag mig tröttare än vanligt. Jag har gnällt på den tidigare, ja till och med tjatat, det vill säga upprepat mig. Hade tänkt att vänta med att läsa den tills jag fick tillräcklig sinnesro. Men så blev det inte.
Sitter och bloggsurfar mållöst och hamnar på Elins eminenta krogbevakningsblogg. Läser där ett citat ur Mons Kallentofts artikel om Jean-Georges Vongerichten. Bestämmer mig för att gå till källan och läsa hela texten. Vilket jag alltså gjort nu. Något - förutom inledningens och avslutningens dreglande vid Miss Universum-finalen i Bangkok maj 2005 - är galet med den. Vad kan det vara, den är väl välskriven? Jag tror att jag vet. En text om framgång kräver dramaturgi i form av avsnitt med kamp och motgång för att det ska bli balans i den. Passagen om slitet på New York-baserade krogen Lafayette och första frun som begär skilsmässa och flyttar tillbaka till Frankrike blir ingen riktig motvikt till resten. Det känns ändå lite för mycket räkmacka om ni förstår vad jag menar. Och så kan det ju inte ha varit. Karln måste ju ha slitit något enormt. Det slitet skulle jag gärna läst mer om. De andra problemen med artikeln orkar jag inte gå in på just nu. Jag ska läsa resten av magasinet inom kort. Sedan ska jag bestämma om min prenumeration förlängs eller ej. Men nu är klockan efter ett på natten och jag har ett arbete att sköta. I morgon också.
PS. Rubriken syftar på en förmodad felstavning - ovanligt för Gourmet - i artikeln. Jag tror att Vongerichten föddes i Alsace - en trakt där man framställer fantastiska viner. DS.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nej, den är faktiskt inte välskriven. I alla fall inte tillräckligt. Man måste ha en sjuhelvets genomarbetad prosa för att komma undan, att hålla distans och inte framstå som obehaglig själv när man framställer obehagliga personer.
Det krävs en redaktion, en research och ett arvode som Sverige inte kan uppbåda. Någonstans. I undantagsfall glimrar reportrar som Can till.
Jag skrev "den är väl välskriven". Ordet väl var en reservation. Det är en intressant infallsvinkel du har. Jag uppfattade ju inte kejsarkocken som obehaglig, bara som en i mängden perfektionister och superentreprenörer som alltför ofta hyllas oreserverat i vår samtid.
För mig var det artikelförfattaren som framstod som obehagligt självgod, okritiskt imponerad och jobbig. Men det är ju en skitsak egentligen. Att Stockholm får behålla trängselskatten och pengarna därifrån är ju viktigare.
Annars står ju Livets Godas franske gästkrönikör Francois Audoze i en fullständigt egen klass vad gäller självgodhet och okritisk hyllning av sin egen smak...
Tack för tipset! Jag har bara köpt ett nummer av Livets Goda. Då var det mest svenska medarbetare så jag har tyvärr inte haft förmånen att ta del av sagde Audoze. Men det ska jag se till att göra. Snarast!
Skicka en kommentar