Lästips

Jag såg en bild på Åsa Beckman på DN:s hemsida. Så kom jag att tänka på Eva Beckman och ett kulturprogram som gick för kanske tio år sedan. Tror att det hette "Centrum" och att en snutt från Billy Cobhams "Spectrum" användes till signaturen. Särskilt ett avsnitt kom jag att tänka på. Det handlade om kanon, med betoningen på första stavelsen. Alltså det där som Harold Bloom och Folkpartiet liberalerna förknippas med. Kritikerna Carl Rudbeck, Ingrid Elam och författaren Stig Larsson rangordnade tre, fyra verk som programledaren hade valt ut. Ur helt olika genrer. Jag minns inte vilka verken var, bara att samtliga jurymedlemmar hade satt Bachs mässa i H-moll högst. Jag tror också att "Sergeant Pepper's Lonely Hearts Club Band" hamnade lägst. Sedan diskuterade de begreppet kanon. Jag kom ihåg att Stig Larsson blev särskilt engagerad och nästan skrek något i stil med att "Dostojevskij var en bättre författare än Nabokov, det vet ju alla!". I samma program läste sagde Larsson en dikt av Stagnelius.* Och han gjorde det så intensivt närvarande att all min uppmärksamhet riktades mot tv-rutan. (Eftersom jag egentligen inte kan använda adverb avstår jag från ordet "förtrollande".) När jag tänkte på det fick jag för mig att jag skulle lägga upp något av Stagnelius här på bloggen eftersom jag inte kunde komma på något meningsfullt att skriva. Så jag gick in på Runebergprojektet för att se om jag kunde ta något därifrån. Men istället började jag läsa om Carl Jonas Love Almqvist och fick se att Svenska Vitterhetssamfundet har börjat lägga upp hans texter. "Drottningens juvelsmycke" borde hamna högt i den svenska romanens kanonlista om en sådan gjordes. Jag läste den för 19 år sedan för första gången och det var då min dittills största svenska läsupplevelse. Sedan för tre år sedan och blev inte besviken då heller. Det är snart dags igen. Ni kan ladda ner den och se vad ni tycker. Den finns här under "SV6 - Törnrosens bok 4".

*"Se blomman! på smaragdegrunden", tror jag att det var.