Jag tycks ha tappat urskillningsförmågan. Skriver ju hela tiden verkar det som. Jag har ju några käpphästar som ni vet. En av dem är Apple. Jag köpte min lilla PowerBook för två år sedan, det var före Intelprocessorernas inträde i enheterna. Det är faktiskt den dyraste och käraste pryl jag köpt om man bortser från min bostadsrätt. Jag har rest med den över halva jordklotet. Den var med mig på transsibiriska järnvägen, jag hade den på ryggen när jag red kamel på sanddynerna i Inre Mongoliet, den föll i backen när jag ramlade av hästen i norra Hebei och häromdagen råkade jag snubbla på sladden i mitt hotellrum så att den hamnade på golvet. Den har klarat av allt detta. Det enda jag har köpt till den är ordbehandling (med mera) för studenter, en Ipod och en skrivare. Inga antivirus-program har behövts. Jag har aldrig - peppar, peppar - råkat ut för någon krasch. Aldrig behövt ominstallera något. Allt är bättre med Mac, möjligen finns det färre programvaror för den. Kanske är programmen dyrare än motsvarande för PC. Jag har läst att tveksamma flamskyddsmedel används men de kommer förhoppningsvis att försvinna. Macar är också snyggare än PC. Om någon under hot skulle tvinga mig att skaffa den senare sorten skulle jag kanske kunna tänka mig en Sony eftersom de tänkt på skalet i högre grad än de andra tillverkarna.I Salon - tidningen som har allt* - kan man bland annat läsa intervjuer med Steven Pinker, artiklar om spegelneuroner och bloggposter av Farhad Manjoo. Den sistnämnde har kommit fram till att en Mac i genomsnitt bara kostar 100 USD mer än motsvarande PC i inköp men att andrahandsvärdet är mångfalt större. Läs honom här.
PS. Mac är inte stort i Kina. Det finns därför färre applikationer för sinofiler till en Apple än till en PC. En nackdel. DS
* Till och med snygga karlar, tänker säkert en av mina vänner nu.
1 kommentar:
Oj, det känns som att kastas tio år tillbaka i tiden. Jag trodde att den här diskussionen var ointressant sedan länge, men tydligen inte.
Skicka en kommentar