Se först, läs sedan.

Under 1980-talet fanns det en serie filmer i gapskrattsgenren som hette "Polisskolan". Jag såg inte en enda. Men jag minns att Bengt Ohlsson skrev en recension som bör vara klassisk* vid det här laget. Recensionen var variationer på historien: "Det var en gång två tomater som skulle gå över en väg. Så blev den ena tomaten överkörd. Då sade den andra: -Kom nu, ketchup, så går vi." Ohlsson fick sagt vad han ville ha sagt och vi studerade medelklassare - som aldrig skulle drömma om att se filmen ifråga - fick oss ett skratt vid tekopparna.
Jag slutade läsa filmrecensioner för ungefär fem år sedan. Jag hade kommit på mig med att ofta vara så osjälvständig att jag alltid visste vad jag tyckte om filmerna innan jag sett dem. Det var Helena Lindblads, Maarit Koskinens, Mårten Blomkvists, Johan Cronemans och de andra medarbetarna på min dåvarande morgonprenumeration DN åsikter som jag gjorde till mina. Eller de som filmkrönikörerna på SvT uttryckte. Filmkrönikörerna som tycktes bytas ut lika ofta som modet föreskrev nya byxvidder. Jag ville bli mer oberoende.
Nu är ju inte recensioner allt. Jag påverkas av rubriker också. Står det "Storartat, Roy Andersson!" i rubriken så förstår man ju ungefär vartåt recensenten lutar. Och om man läser bioannonser stöter man ju ofrånkomligen på citat, stjärnor och siffror som får ett visst inflytande. (Till och med DN började kvantifiera recensionerna för ett år sedan. Jag gillar i och för sig siffror men jag tycker att det är en tråkig utveckling.) Ja, jag slutade att läsa recensioner av böcker också. Liksom av teaterpjäser. Men jag kunde inte sluta läsa dagstidningar.
De bedömningar jag fortsätter att intressera mig för är de som handlar om tekniska prylar, krogar och viner. Och den samtida populärmusiken - som jag bryr mig allt mindre om.
Varför skriver jag då detta? Jo för att jag undantagsvis läste Johan Cronemans recension av "American Gangster" som jag såg för en vecka sedan. Och jag och herr Croneman tycker uppenbarligen inte likadant. (Utom om Denzel Washington och Russel Crowe som skådespelare.) Vilket vi kanske hade gjort om jag läst honom först och sett filmen efteråt. Igår såg jag "The Prestige". Hollywood som bäst. Tror att den fick hyfsat betyg när den gick upp 2006. Det borde den ha fått. "Kärlekens tänder" som jag också tittade på igår hade jag överhuvudtaget inte hört någonting om. Hur den bedöms ska bli intressant att se. För det är mer spännande att se vad andra tycker först när man bildat sig en egen uppfattning.

* Lovar att inte använda ordet i fortsättningen.