Mitt hotell

Om ni någon gång reser till Peking och kan tänka er att bo lyhört och enkelt i den gamla bebyggelsen norr om klock- och trumtornen så ska ni ta in på "Hutong Inn" som ligger på Zhangwang Hutong i närheten av tunnelbanestationen som heter Gulou Dajie.* Men vänta till efter OS. Det kommer att vara fullbokat eller exorbitant prissatt nästa sommar. Nu bor jag här för 130 RMB/natt. "Hutong Inn" är utvändigt ett anonymt, ja rentav ganska fult trevåningshus uppfört under 70- eller 80-talet. Invändigt är det tre våningsplan med hotellrum. Några har utsikt medan andra bara har små fönster som vetter mot korridoren med den röda heltäckande mattan. Det finns trådlöst nätverk och en liten servering som jag skrivit om tidigare. Eftersom jag upptäckte att jag inte utan våld kom i mina badbyxor häromdagen har jag slutat äta på den. Eller åtminstone dricka den flaska gratis öl som dagligen bjuds. Och de rostade brödskivorna med marmelad till frukosten.
Jag vaknar varje natt av hemvändande festmänniskor. När de pratar eller skrålar nedanför mitt fönster på tredje våningen låter det som om de är inne i rummet. Men jag somnar oftast om. Halv sex på lördagmorgonen skrek och halvgrät en hotellgäst från folkrepubliken så högt på "fuwuyuan" att jag inte kunde det. Han var bortom sina sinnens fulla bruk så full så att han tvingades lämna hotellet senare samma dag.
Jag pressar mig att se kinesisk TV dagligen för att öva hörförståelsen men mediet är så väsensskilt från den svenska motsvarigheten att det inte är helt enkelt. Ljussättning, musik, skådespeleri och humor, ja allt känns främmande. På morgnarna, medan jag rakar mig, ser jag i ögonvrån på BBC World eller CNN hur världens börser faller i takt med mina skäggstrån.
Under några veckor var den förra kanalen inte åtkomlig. Antingen hade hotellets abonnemang upphört eller så hade några journalister från kanalen gjort misshagliga reportage vilket försorsakade avstängning.
Men nu är den tillbaka. CNN visas med fördröjning. Det verkar som bild och ljud är separerade så att man ska hinna censurera ljudspåret. Men sånt förekommer också i USA med den skillnaden att både ljud och bild samtidigt är fördröjda så att man ska kunna lägga in ett pip om Madonna får för sig att svära eller reklam, om passformen på Janet Jackson's bh plötsligt skulle kräva det. Det finns naturligtvis andra skillnader, tro inte att jag tror något annat.
Hutong Inn's devis är "Enter as guest, leave as family". Receptionisterna; Cecilia, Delia och Snow är alltid korrekta och tjänsteinriktade. "Vi trivs med våra jobb", säger de. Med Delia har jag pratat film, det var för övrigt hon som tyckte att jag liknade protagonisten i "Parfymen - en mördares historia". Hon gillade "In the mood for love" men inte "Beijing bicycle" som jag lånade henne. När hon erbjöd sig att låna ut hotellets köpfilmer gratis till mig tackade jag nej. Dels har jag ju råd att köpa dem, dels är de flesta av dem inte särskilt bra. Den enda jag skulle kunna tänka mig att se är "Easy Rider" som jag inte har sett på 20 år. Och jag kommer inte att bli besviken eftersom jag aldrig har tyckt om den. Men musiken går an.

Apropå film så såg jag Ridley Scotts "American Gangster" i förrgår. En skådespelare som jag håller högt - Denzel Washington - gör rollen som ond gangster. Jag skriver "ond" med avsikt för det finns inget förmildrande över hans heroinbusiness. Första gången jag ser honom i en sådan roll. Russel Crowe spelar den rekorderlige polisen som arbetar för att låsa in Washingtons Frank Lucas. Trots musiken, bland annat Bobby Womack, kläderna och klubbinteriörerna känns filmens sjuttiotal inte särskilt roligt. Bilderna på människor som har slocknat överdoserande på toaletter och kanyler som sticks in i perforerade armveck förtar allt funkig glamour. Ridley Scott har regisserat två filmer som ingår i min mittfårekanon: "Blade Runner" och "Alien". "American Gangster" platsar inte där. Den är för lång och tempot är ryckigt.

På hotellet kommer jag att stanna till den 12/12 om allt går som planerat. Kanske känner jag mig som familj när jag lämnar. Sedan åker jag till Sverige för en längre vistelse och återkommer hit först i början av nästa år och bor förhoppningsvis i en lägenhet då.

* Den vita fläcken till vänster om klocktornet på bilden