Jag har köpt så många flygbiljetter inför de kommande storhelgerna att min anslutning till något slags koldixidåtagande på ansiktsboken inte ter sig riktigt trovärdig. För att lindra egna samvetet bestämde jag mig idag åtminstone för att inte ta billig taxi utan istället gå från "The Bookworm" de 17 minuterna till tunnelbanestationen vid Dongsishitiao. Trots att jag på nytt är förkyld och eländig. Och trots att det blåser så att man tror att träden ska ryckas upp med sina rötter.
På trottoaren står en tjej och viftar med ett reklamprospekt för ett nytt gym. De flesta fotgängarna passerar men mig hinner hon upp. "Var tränar du?" frågar hon medan jag promenerar norrut. "Jag brukar träna tillsammans med en vän på ett hotell" svarar jag, "det är gratis". Så kommer de vanliga samtalsämnena. Hon frågar vilket land jag kommer ifrån. Hur man tar sig dit. "Tåg eller flyg" svarar jag. "Tåg är smutsigt*" säger hon. "Flyg är bättre! Hur mycket kostar det?" "Ungefär 10 000 RMB". Hon säger att hon aldrig skulle få ihop de pengarna om hon så jobbade i flera år. "Men om du utbildade dig till något vid universitetet? Kan du inte börja studera?" frågar jag. "Nej, det går inte" säger hon.
Bara 16 år gammal är vissa livsvägar för henne redan stängda. Hon kommer aldrig att få börja läsa vid något universitet. Hennes betyg är inte tillräckligt bra.
*Och här syftar hon inte på utsläppen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar