那位印度尼西亚人是我的好朋友。我很喜欢她。

Ett tag hade jag börjat misströsta om R. Hon brukade messa och föreslå olika saker som alltid ställdes in i sista minuten. För en vecka sedan hade vi en ganska lång messkorrespondens som utmynnade i att vi skulle äta lunch. Jag hade nästan glömt det men så kom det ett mess igår igen. Hon ville att vi skulle luncha idag men senare ändrade hon sig och föreslog att vi skulle träffas på kvällen istället.

Hon jobbar som kineserna den här helgen för att få en längre sammanhängande ledighet kring det kinesiska nyåret. Vi bestämde Purple Haze Bistro. Jag räknade nästan med att det skulle bli inställt men 20 över sex ringde hon faktiskt från taxin och ville veta var krogen låg. Vi satt till bords i tre timmar och pratade oavbrutet.

R kommer från Indonesien - ett land som jag vet betydligt mer om nu än innan vi åt. Om fattigdomen, den dåliga infrastrukturen och korruptionen. Hon berättade att många nödvändiga förbättringar av infrastrukturen aldrig påbörjas, kan alternativt aldrig avslutas eftersom material som ska användas har sålts under arbetets gång. Att Jakarta blir översvämmat efter två dygn av skyfall beror enligt henne på att man inte har investerat i avrinningssystem. Det är således inte ett problem som beror på den nyckfulla naturen. Om man till den inte räknar den mänskliga vill säga.

R är priviligierad och vet om det. Hon kommer från en välbeställd familj där de flesta har fått sin utbildning utomlands. Hennes examen är från ett känt universitet i Kalifornien. Det betyder att hon kommer att ha lättare att få ett välbetalt jobb än de som har gått på Indonesiens egna universitet när hon återvänder. Hon kommer att vara i Peking i minst ett år. Det är bra.

Svenskar som likt undertecknad pratar om att de flesta svenskar har det bra jämfört med invånare i andra länder riskerar att bli tjatiga. Den risken kan jag ta.

Mannenberg Chenin Blanc, Sydafrika 2005.