Siffror

Häromveckan satt jag på ett närmast fullsatt Starbucks. En kille knappt 30 satte sig mitt emot vid samma bord. Han var västerlänning och började läsa i en lärobok i kinesiska. Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att fråga var han kom ifrån. - Storbrittanien, Isle of Man. När jag hade gått igenom vad jag trodde att jag visste om Isle of Man (gör vi svenskar alltid så eller är det bara jag?) - att det fanns en kattras därifrån (bekräftades) och att det fanns något slags spårvagn (bekräftades inte) så kom vi att prata om kinesiska.

- Det bästa sättet att lära sig är ju att umgås med kineser, sade han. Men det är svårt, fortsatte han, att umgås med unga män som bara röker en massa och dricker baijiu. Jag har ingen erfarenhet av det. Nästan alla kineser jag känner är kvinnor och bara ett par av dem dricker överhuvud taget alkohol.

En av svårigheterna med att att lära sig kinesiska i Peking är att många här vill tala engelska. Det är nästan som när engelskspråkiga kommer till Sverige. Så många svenskar gillar att prata engelska med dem att de aldrig behöver lära sig ett ord svenska. Jag har träffat amerikaner och engelsmän som levt mer än tio år i Sverige utan att kunna mer än ett par fraser. Vilket jag kommer att tänka på när jag läste Bengt Ohlssons krönika alldeles nyss. Ohlssons utgångspunkt varför övrigt en förestående Danmarksresa vilket sökt leder mig vidare:

I fyra år jobbade jag i en firma med danska ägare. Firman hade sitt huvudkontor i en Jylländsk stad. Den danska som talas där är lättare att förstå än den som snackas i Köpenhamn. Kommunikationen - om man bortser från de närmast oöverstigliga kulturskillnaderna - gick bra. Ganska snart lärde jag mig också det danska räknesystemet som är lite märkligt men väldigt enkelt, alla svenskar borde lära sig det. Upp till fyrtio är det konsekvent. Sedan kommer femtio - halvtreds, sextio - tres, sjuttio - halvfjerds, åttio - firs och nittio - halvfems. Enkelt att nöta in. Här kan ni läsa mer.

Det kinesiska sättet att räkna är däremot krångligt på ett annat sätt. Främst när man hör höga siffror som uttalas snabbt blir det besvärligt. Med reservation för i all hast uppkomna felaktigheter: upp till tre upplevs tecknen som konsekventa:

一 - yī - ett
二 - èr - två
三 - sān - tre

Från fyra till tio kräver de lite nötning:

四 - sì - fyra
五 - wǔ - fem
六 - liù - sex
七 - qī - sju
八 - bā - åtta
九 - jiǔ - nio
十 - shí - tio

Sedan blir det konsekvent igen:

十一 - shí yī - elva
till
十九 - shí jiǔ - 19

Liksom:

二十 èr shí- 20

二十一 -èr shí yī-21

till

二十九 - èr shí jiǔ- 29

99 skrivs följaktligen:

九十九 - jiǔ shí jiǔ

De högre talen blir:

一百 - yì bǎi - hundra
一千 - yì qiān - tusen
一万 - yí wàn - tiotusen

Det finns faktiskt ingen kategori för tal förrän vi kommer till 100 miljoner (vilket ju är detsamma som tiotusen gånger tiotusen):

一亿 - yí yì - hundra miljoner

En av de viktigaste siffrorna höll jag på att glömma, nämligen noll:

零 - líng

Om man ska säga att Sveriges befolkning är 9 miljoner människor säger man att den är 900 tiotusen: 九百万。Om vi för enkelhetens skull säger att Kinas befolkning är 1,3 miljarder så blir den 十三亿 eller 13 hundramiljoner.

Om vi istället tänker oss ett högt tal som är angivet ner till entalsnivå exempelvis:

23 605 742 så blir det - först på svenska - två tusen tre hundra sextio tiotusen, fem tusen, sju hundra， fyrtiotvå - sedan på kinesiska 两千三百六十万五千七百四十二。

Men vänta nu! Varifrån kom 两? Jo framför 百，千，万 och 亿 använder man det alternativa ordet för två: 两 - liǎng. 两 används också i andra sammanhang som jag inte tänker gå in på. Det här inlägget blev långt nog. Utan att jag hann med att förklara varken hur 一 byter ton framför stavelser med andra toner, hur man exempelvis läser talet 20500 högt eller hur man säger telefonnummer. Någon annan gång kanske. Och Spacebabe om du läser det här och hittar fel, rätta mig gärna.