Veckan bakåt

Åt kanin med potatiskroketter och rödkål på den belgiska krogen här på gatan. Passabelt men lite stabbigt. Drack en flaska Palm - som är ett öl - till. Passade på att ringa min bror som bor i Belgien för att göra reklam för Rebtel. (Reklam och reklam förresten. Vi skajpar alltid, men det är lite opraktiskt.) Patetiskt nog hade jag inte lagt in Rebtelnumret till honom i min telefon så jag ringde på den vanliga taxan. Det visade sig för övrigt att han var i Tunisien så samtalet blev dyrt för honom. I Tunisien är det 30 grader varmt. Här i Peking är det bara 23.

Idag slutade J som bland annat har varit min hjälpreda vid inspelningarna. Hon kom som relativt färsk student till kontoret från en annan stad i och jobbade några månader. Nu går hon till en annan bransch. Jag tackade henne för tiden som varit och önskade henne lycka till.

Jag hade lektion under eftermiddagen. Lärde mig ett uttryck som översatt ungefär blir "varmhjärtad/entusiastisk/passionerad på ett sätt som jag inte står ut med*". Diskuterade det med min lärare som då kom in på ämnet att "kineser inte tycker om att bli pussade på kinden som man blir i vissa europeiska länder". Hon undrade vad jag tyckte om det. "Jag tar seden dit jag kommer" sade jag. Vilket inte alltid är sant.

Hur ser man på barn i olika delar av världen? L som är kines från ett annat asiatiskt land talar utmärkt engelska. Hon är dessutom väldigt social och trevlig. Jag och KK från Sverige åt lunch med henne. Av något skäl kom vi in på barnuppfostran.
"Här säger vi att om man slår ett barn så visar det att man älskar det. Om man skäller på det likaså." KK frågade om hon kom ihåg någon gång då hon hade fått stryk. "En gång sade jag att jag hade gjort läxan. Min pappa genomskådade mig. Då fick jag rejält med stryk!" säger hon. Och skrattar.

I onsdags, dagen efter festen, frågade en tjej som jag åt lunch med om jag hade varit i Frankrike. "Fem, sex gånger" svarade jag. "Jag kan inte åka till Frankrike." sade hon. "Vi vill inte åka dit" sade en annan. "Det är ett kontroversiellt ämne". Sade en tredje. "Du känner väl till den olympiska elden?" sade den första. Visst känner jag till den. Människorna här blir väl inte gladare av det som Carla Brunis make säger, tänker jag.

Nu hade jag också tänkt att skriva något om kontorsfesten i tisdags med den skicklige sångaren/gitarristen från Filippinerna, alla entusiastiska, glada och strålande branschmänniskor, Absolut-drinkar, Old Gold-flaskor, köttbullar och den efterföljande helt överflödiga hamburgarvickningen med på en pint Boddington på the Pavillion， men jag är för trött. Dessutom har jag nackspärr efter en veckas felsittande framför datorn.

*热情得受不了