15 oktober 2006

Hurra! Kulturministern fixar mer pengar till public service!

Jag vet inte hur media fungerar. I Aftonbladet läser jag om alla "kändisar" som betalat tv-licensen de senaste dagarna. 3 miljoner kronor har kommit televisionen till godo. Att "kändisarna" betalar nu är väl för att de är rädda att det annars ska uppdagas i framtiden. Och varför har de då inte gjort det tidigare? Kanske för att de tycker att avgiften är "en omoralisk skatt" - som en krönikör uttryckte det - och därigenom tycker sig ha rätt att sätta sig över demokratiska spelregler. Kanske för att de är dumsnåla. Eller både och.
Jag undrar om det verkligen är av ett så oavvisligt allmänintresse att leda rätt på varenda gymdelägare, redaktör och före detta backhoppare som tramsarmed tv-innehavet. Det är helt rätt att ställa kulturministern, som har högsta ansvaret för Sveriges Television, till svars för det exorbitanta beteendet, jag hoppas verkligen att hon går* men jag kunde inte bry mig mindre om det exempelvis skulle visa sig att Linda Rosing - OBS! helt hypotetiskt - är licensskolkare.
Äh, vad håller jag på med? Jag ska ju inte skriva om sånt här. Läs Redaktörn, The blogger formerly known as Ensamma Mamman, Gudmundson eller Isobel istället.

Det blev lammkotletter och Le Cardinal i kväll igen. Och "Ripleys Game" på TV. Tom Ripley tar med sig amarone till en fest i början av filmen. Annars är det röda som flyter i filmen huvudsakligen en kroppsvätska. Ska jag kritisera den statliga televisionen för något så är det att den visar våldsamma filmer utan att varna känsliga tittare vid påannonseringen.

Le Cardinal (nr 3806), 69 kr

Inga kommentarer: