Den där titeln är jag ganska nöjd med. Det låter nästan som en bok av Herman Lindqvist. Av honom har jag inte läst en rad. Däremot sett och hört. Klockan är tio minuter i sju på kvällen. De flesta är fortfarande kvar på kontoret trots att det är helgdag i morgon. Till och med i fjol hade man en veckas ledighet kring första maj. Nu är ledigheterna mer utspridda. En helg här, en helg där, typ. Jag vet inte om det fortfarande är ledigt på fredag. Det spelar ingen roll. Jag ligger efter en dödlinje från och med idag och måste jobba tills jag blir färdig.
Min lärare åker till sin hemstad i Hubei så det blir ingen lektion på fredag. Och, som sagt, Valborg firar de inte. Vilket ju är ganska självklart.
30 april 2008
29 april 2008
58. Värme
Igår hörde jag att det hade varit 49 grader på Kanarieöarna. Här kommer det att bli 30 i veckan. Idag stötte jag ihop med min lärare när H och jag åt på KFC. Hon var där med sin kollega som råkar vara H:s lärare. "Äter du ofta här" frågade hon. "H ville ha något rejält så vi bestämde oss för västmat" sade jag undskyllande. "Det här är snabbmat" sade S.
Efter jobbet gick jag till skräddaren för att hämta min linnekostym, som jag kommer att behöva i hettan, och lämna in ett par byxor för förändring. Lyckades faktiskt skoja med skräddaren på kinesiska så att hon skrattade. Jag har fått lära mig att en västerlänning inte kan skämta här. Men hennes reaktion var verkligen inget artighetsskratt.
Sedan konsumerade jag bort min ångest genom att köpa en massa skivor som jag inte behövde. När jag matade in dem i laptopen så visade det sig att titlarna till hälften av spåren saknades på Gracenote och att en av dem dessutom var helt felmärkt. Neil Young-skivan hämtade Paul Anka-spår men när jag lyssnade på den var det Neil Young. Inget annat. Man kan ändra spårtitlarna manuellt men det vill jag inte lägga min tid på.
Indonesiska R ringde mig. Förhoppningsvis kan vi ses i helgen.
Efter jobbet gick jag till skräddaren för att hämta min linnekostym, som jag kommer att behöva i hettan, och lämna in ett par byxor för förändring. Lyckades faktiskt skoja med skräddaren på kinesiska så att hon skrattade. Jag har fått lära mig att en västerlänning inte kan skämta här. Men hennes reaktion var verkligen inget artighetsskratt.
Sedan konsumerade jag bort min ångest genom att köpa en massa skivor som jag inte behövde. När jag matade in dem i laptopen så visade det sig att titlarna till hälften av spåren saknades på Gracenote och att en av dem dessutom var helt felmärkt. Neil Young-skivan hämtade Paul Anka-spår men när jag lyssnade på den var det Neil Young. Inget annat. Man kan ändra spårtitlarna manuellt men det vill jag inte lägga min tid på.
Indonesiska R ringde mig. Förhoppningsvis kan vi ses i helgen.
59. Måndag
Jag satt på kontoret mest hela dagen utom en timme då jag hade lektion. En okoncentrerad sådan. Jag hade glömt bort alla tecken och stakade mig som om jag stammat när jag försökte dechiffrera texten. Texten handlar om hur fantastisk Waitan är. Waitan som är strandpromenaden, eller rättare sagt flodstrandspromenaden i Shanghai, kallas för the Bund av engelskspråkiga. Den är fin, jag var där i somras och kan intyga det. Men underhållningsvärdet i att läsa bland annat om hur Waitan uttrycker Shanghais kultur och om tunnlarna med bakgrundsmusik är begränsat. Eller så är det jag som missar någon poäng någonstans.
Jag har lektion på onsdag också. Förhoppningsvis är jag mer koncentrerad då.
Om O sole mio har grannskapets sämsta pizzor har Café Napoli aka Tube Station riktigt bra sådana. Vi åt en och en halv medan vi såg hur Uma Thurman hämnades i Kill Bill del 2.
Jag har lektion på onsdag också. Förhoppningsvis är jag mer koncentrerad då.
Om O sole mio har grannskapets sämsta pizzor har Café Napoli aka Tube Station riktigt bra sådana. Vi åt en och en halv medan vi såg hur Uma Thurman hämnades i Kill Bill del 2.
60. Söndagen helgade jag inte
För en gångs skull var filmteamet på plats innan vi kom. När allt var klart för inspelning i den tidiga morgonen, drog plötsligt en jättelik tv-skärm i närheten igång och överröstade allt annat. Vi passade på att göra tagningar när ljudet var lägre.
Sedan for vi till en annan plats där det var tyst och spelade in andra delar. Mina svenska vänner J och W staterade. De hade med sig lille O - sex eller sju månader nu? - som personalen på stället snällt tog hand om medan vi filmade.
Vi låg efter i schemat. Från och med nu vet jag att varje avsnitt tar två timmar att spela in. Personal från den tredje platsen vi skulle filma på ringde och undrade var vi höll hus. Vi ställde in lunchen och körde bort till butiken. J:s professionalism gjorde att just det avsnittet gick snabbt att ta. Vilket var bra eftersom jag inte hade något blodsocker kvar. Sedan åkte han hem medan jag och teamet åt Hunan-mat. I teamet finns Z som är Peking-människa, två Jiangsu-människor - chefen S och mikrofonhållaren vars namn jag inte kommer ihåg. Kamerakillen kommer från Dongbei. Alla suckade över att maten var så stark.
En iakttagelse: när en person i filmteamet börjar röka så sätter de två andra genast igång. S röker inte. I Kina röker 2/3 av alla vuxna män, har jag läst någonstans.
När jag kom hem vid femtiden såg jag "The Bank Job" på dvd.
Sedan for vi till en annan plats där det var tyst och spelade in andra delar. Mina svenska vänner J och W staterade. De hade med sig lille O - sex eller sju månader nu? - som personalen på stället snällt tog hand om medan vi filmade.
Vi låg efter i schemat. Från och med nu vet jag att varje avsnitt tar två timmar att spela in. Personal från den tredje platsen vi skulle filma på ringde och undrade var vi höll hus. Vi ställde in lunchen och körde bort till butiken. J:s professionalism gjorde att just det avsnittet gick snabbt att ta. Vilket var bra eftersom jag inte hade något blodsocker kvar. Sedan åkte han hem medan jag och teamet åt Hunan-mat. I teamet finns Z som är Peking-människa, två Jiangsu-människor - chefen S och mikrofonhållaren vars namn jag inte kommer ihåg. Kamerakillen kommer från Dongbei. Alla suckade över att maten var så stark.
En iakttagelse: när en person i filmteamet börjar röka så sätter de två andra genast igång. S röker inte. I Kina röker 2/3 av alla vuxna män, har jag läst någonstans.
När jag kom hem vid femtiden såg jag "The Bank Job" på dvd.
61. En allt annat än ledig lördag
Min nya medhjälpare Z - som också kommer från Hubei - följde med mig för att leta inspelningsplatser. Tillsammans med henne kom rumskompisen från Hunan, X. (De berättade att de är åtta studenter som delar på ett studentrum.)
Vi gick till olika ställen som på papperet skulle passa för inspelning. På den första platsen fick vi ja direkt. Sedan besökte vi fyra platser som alla sade nej. "Chefen är inte här idag, ni får komma igen på måndag". "Nej, det stör affärerna". Sa de.
Jag åt dumplingar till lunch, tjejerna fick var sin gongbao-kyckling. När vi till sist hittade en butik som gav sitt godkännande hoppade vi jämfota.
Jag kom hem vid fem. Senare på kvällen gick jag och kombon till the Pavillion för att äta. Hemkomna såg vi Kill Bill Del 1.
Vi gick till olika ställen som på papperet skulle passa för inspelning. På den första platsen fick vi ja direkt. Sedan besökte vi fyra platser som alla sade nej. "Chefen är inte här idag, ni får komma igen på måndag". "Nej, det stör affärerna". Sa de.
Jag åt dumplingar till lunch, tjejerna fick var sin gongbao-kyckling. När vi till sist hittade en butik som gav sitt godkännande hoppade vi jämfota.
Jag kom hem vid fem. Senare på kvällen gick jag och kombon till the Pavillion för att äta. Hemkomna såg vi Kill Bill Del 1.
62. Fredag på hjärnan
En entreprenör som bjöd mig på lunch förra söndagen hörde under fredagen av sig på skype och undrade om jag ville göra något. Jag var egentligen alldeles för trött för att gå ut efter en vecka då jag slitit mitt hår över några formuleringar på engelska och fått magsår över ett manus. Men eftersom jag ville övervinna tröttheten så blev det thaimat på Purple Hazes undanskymda bistro. Öl och pastis därtill. En Costello-dvd utgjorde bakgrundsmusik till vårt middagsprat.
(Påminde mig om vilken lucka "Blood and Chocolate" utgör i min musiksamling. Den, som för övrigt är en av Costellos bästa följde med i min vinylutrensning för några år sedan så nu kan jag inte lyssna på den fantastiska "Blue Chair" om jag inte går till bistron och äter, vill säga. Itunes är inte öppet i den här delen av världen och de butiker som kränger dvd och cd har aldrig någonting med Diana Kralls man. Jag tror att jag har gnällt över poputbudet i Peking tidigare.)
Sedan gick vi till ett par klubbar. På den första klubben berättade entreprenören att några av de tjejer som rörde sig solo på dansgolvet var där för att ragga kunder. Vi gick vidare. På den andra klubben, BarBlu, spelades Massive Attack på översta våningen. Vi var nog på the Tree också. Fyra ställen i allt. Hem kom jag klockan två.
(Påminde mig om vilken lucka "Blood and Chocolate" utgör i min musiksamling. Den, som för övrigt är en av Costellos bästa följde med i min vinylutrensning för några år sedan så nu kan jag inte lyssna på den fantastiska "Blue Chair" om jag inte går till bistron och äter, vill säga. Itunes är inte öppet i den här delen av världen och de butiker som kränger dvd och cd har aldrig någonting med Diana Kralls man. Jag tror att jag har gnällt över poputbudet i Peking tidigare.)
Sedan gick vi till ett par klubbar. På den första klubben berättade entreprenören att några av de tjejer som rörde sig solo på dansgolvet var där för att ragga kunder. Vi gick vidare. På den andra klubben, BarBlu, spelades Massive Attack på översta våningen. Vi var nog på the Tree också. Fyra ställen i allt. Hem kom jag klockan två.
25 april 2008
63. Gubben tjatar*
En försmak av den nu utgivna dagboken kunde man få för några år sedan. Sommaren 2005 hade nämligen författaren ett sommarprat. Av det minns jag inte mer än att jag tyckte att han lämnade ut personer som stått honom nära, på ett sätt som var i högsta grad tveksamt. Och så kommer jag ihåg att han kritiserade några kritiker. Och så minns jag musiken.
Ett sommarprogram är väl halvannan timme. Om den som pratar är tradig kan det uppvägas av musikvalet. Om det är bra, vilket det var. Nu var det i och för sig inte tradigt, det var bara för privat.
Att läsa 1700 sidor dagbok tar säkert längre tid än ett par timmar, till och med för en aldrig så snabb speedreader. Men det verkar tungt, utan musiken. Så istället för att göra det väljer jag att läsa om den. Vilket är intressant eftersom de två recensioner jag hittills har läst är så olika.
Två gånger har den här författarens verk varit föremål för mitt malande. Första gången var det här, andra gången var det här. Vilket får mig att sakna min teaterkompis borta i Sverige när jag tänker på det.
*Oklar syftning här
Ett sommarprogram är väl halvannan timme. Om den som pratar är tradig kan det uppvägas av musikvalet. Om det är bra, vilket det var. Nu var det i och för sig inte tradigt, det var bara för privat.
Att läsa 1700 sidor dagbok tar säkert längre tid än ett par timmar, till och med för en aldrig så snabb speedreader. Men det verkar tungt, utan musiken. Så istället för att göra det väljer jag att läsa om den. Vilket är intressant eftersom de två recensioner jag hittills har läst är så olika.
Två gånger har den här författarens verk varit föremål för mitt malande. Första gången var det här, andra gången var det här. Vilket får mig att sakna min teaterkompis borta i Sverige när jag tänker på det.
*Oklar syftning här
24 april 2008
64. Gubben gnäller
Idag åt jag pizza på O sole mio. Pizza är så gott som alltid dålig mat. Ibland vill man äta dålig mat. Men när man beställer något som heter grillade grönsaker så väntar man sig mer än några spridda kuber squash och morötter mellan ostsmältan och den purebredda vetedegsplattan. Innan maten kom läste jag en av gratismagasinen som riktar sig till oss engelskläsande utlänningar. Innehållet i magasinet är krogar, nöjen och resor. Och lägenheter. I slutet av varje nummer finns en dagboksanteckning ur en intressant människas liv. Nej, jag ironiserar inte, just den delen av fyrfärgspublikationen brukar vara intressant.
Idag handlade den om en amerikanska som kampanjade för Obama här i Peking. Jag vet inte hur många av Förenta Staternas medborgare som bor i folkrepubliken men det är säkert tillräckligt många för att deras röster ska vara viktiga. (Undrar för övrigt vad det här landets invånare tänker om supermakten där man får välja vem som ska styra i minst fyra och högst åtta år.)
Det finns en krönikör i tidningen som härom veckan stolt förklarade att hon vägrar vaccinera sina barn eftersom vaccinet enligt henne innehåller kvicksilver som kan göra barn autistiska. Hur var det nu, har man inte visat att det hittills inte har gått att påvisa en koppling mellan vaccination och autism?
Annars handlar blaskan som sagt mest om krogar. De flesta får bra betyg. Om det beror på något slags tjänst- och gentjänstförhållande mellan tidningens uteätare och de besökta näringsplatserna vet jag inte.
I den mån det tidningen handlar om populärmusik skrivs det antingen om DJ:s eller kioskvältare. Plattvändarna är av två kategorier. Nya, unga som är stora eller på gång. Eller gamla, halvt bortglömda som hade sin storhetstid för tio, femton år sedan.
Bland kvartersknuffarna kan man läsa om Celine Dion som var på väg hit men ställde in konserten. Det blev Shanghai i stället. Trots det kommer hon på besök till huvudstaden. Hon har nämligen ett bidrag till OS-invigningen. Ett bidrag har även Michael Learns to Rock som för övrigt var i landet i fjol. Att James Blunt ska komma hit - eller han kanske har varit här - slogs också upp stort i alla gratismagasin. Celine Dion, MLTR och James Blunt. Som sagt.
För knappt ett år sedan var jag på en rockfestival i Haidian Park: Midi. Det mesta i musikväg var sömnigt förutom SooL (bilden). Årets festival har precis blivit inställd. Det går inte att ordna bevakning. Det spelar mig ingen roll, jag var egentligen för gammal redan i fjol men blev då ändå så strålande glad av SooL .
23 april 2008
65. Väldoft
Vanilj heter väldoftande gräs på kinesiska, lärde jag mig igår: 香草 - xiāngcǎo. Att koriander heter väldoftande grönsak, 香菜 - xiāngcài visste jag sedan länge. Från och med februari vet jag också att ett namn på maten från Hunan uttalas precis som namnet på koriander: xiāngcài. Tecknen för xiāng är däremot helt olika: 湘 för det kortare namnet på Hunan-provinsen och 香 för väldoftande.
Förra veckans sommartemperatur har förbytts mot måttlig aprilvärme. Det är bra. Jag kan promenera till jobbet iförd kostym. Och inandas huvudstadens utdunstningar som så här års är allt annat än väldoftande.
Förra veckans sommartemperatur har förbytts mot måttlig aprilvärme. Det är bra. Jag kan promenera till jobbet iförd kostym. Och inandas huvudstadens utdunstningar som så här års är allt annat än väldoftande.
21 april 2008
67. Min blogg har fikarumspratets anekdotiska form.
Min lärare X frågade om jag kände till demonstrationerna utanför Carrefour-filialerna runt om i Folkrepubliken. Visst gjorde jag det. Hon sade att fransmännen verkligen ville vara "dåliga" mot Kina. Eftersom poliserna I Paris inte kunde hindra demonstranterna som släckte facklan visade det att den franska regeringen stod bakom protesterna. "Du får inte handla på Carrefour!" Sedan fortsatte hon med att berätta att en representant för Carrefour hade sagt att "kineser tycker om när det är billigt. Då kan sånt här hända". Detta apropå att några kunder hade klämts ihjäl under en rea på matolja som ägde rum tidigare i år här I Kina. Eller om det var I fjol.
Med reservation för språkförbistring, så försökte jag förklara att om en person i ett europeiskt land offentligt säger att människorna i ett annat land är idioter så uppstår minst två reaktioner. En del människor i det utpekade landet kommer att ta illa upp och säga att människorna I sagesmannens land är idioter. Andra kommer att tänka att det var ju ett dumt uttalande, men lyckligtvis är inte alla människor i det landet idioter. Vart ville jag komma med det här då? Ja, om jag det visste. Timmen är sen.
Med reservation för språkförbistring, så försökte jag förklara att om en person i ett europeiskt land offentligt säger att människorna i ett annat land är idioter så uppstår minst två reaktioner. En del människor i det utpekade landet kommer att ta illa upp och säga att människorna I sagesmannens land är idioter. Andra kommer att tänka att det var ju ett dumt uttalande, men lyckligtvis är inte alla människor i det landet idioter. Vart ville jag komma med det här då? Ja, om jag det visste. Timmen är sen.
66. Se draken i ögonen och förtvivla!
John Boorman är mest känd för "Deliverance" eller "Den sista färden" som den heter I Sverige. Jag såg den tillsammans med den gode folkpartisten N och min dåvarande flickvän I professorsvillan I Sunnersta 1985. Det finns två andra filmer som gjort mig lika illa berörd: "A Clockwork Orange" och "Naked". I söndags såg jag Boormans "Excalibur" från 1981. Arthur, Merlin och Mordred kommer till skillnad från de sodomiserande tandlösa rödnackarna i Appalacherna inte att gå till celluloidhistorien. Trots att det fläskas på med Carl Orff, Richard Wagner, incest och harnesksex. Jag såg den på Grand i Uppsala 1981 tillsammans med min bror T. Tyckte att den var storslagen. Idag var bara kalendebitaren i mig road. Av att se Liam Neeson (Gawain), Helen Mirren (Morgana) och Gabriel Byrne (Uther) i början av deras karriärer. Men var blev de andra skådespelarna av? Nicholas Clay någon? Dessutom är det intressant att Monty Pythons "The Holy Grail" parodierade den INNAN förlagan hade haft premiär.
* Rubriken till det här inlägget är en fri översättning av Merlins replik i filmen: "Look into the eyes of the Dragon and despair!"
* Rubriken till det här inlägget är en fri översättning av Merlins replik i filmen: "Look into the eyes of the Dragon and despair!"
18 april 2008
Veckan bakåt
Åt kanin med potatiskroketter och rödkål på den belgiska krogen här på gatan. Passabelt men lite stabbigt. Drack en flaska Palm - som är ett öl - till. Passade på att ringa min bror som bor i Belgien för att göra reklam för Rebtel. (Reklam och reklam förresten. Vi skajpar alltid, men det är lite opraktiskt.) Patetiskt nog hade jag inte lagt in Rebtelnumret till honom i min telefon så jag ringde på den vanliga taxan. Det visade sig för övrigt att han var i Tunisien så samtalet blev dyrt för honom. I Tunisien är det 30 grader varmt. Här i Peking är det bara 23.
Idag slutade J som bland annat har varit min hjälpreda vid inspelningarna. Hon kom som relativt färsk student till kontoret från en annan stad i och jobbade några månader. Nu går hon till en annan bransch. Jag tackade henne för tiden som varit och önskade henne lycka till.
Jag hade lektion under eftermiddagen. Lärde mig ett uttryck som översatt ungefär blir "varmhjärtad/entusiastisk/passionerad på ett sätt som jag inte står ut med*". Diskuterade det med min lärare som då kom in på ämnet att "kineser inte tycker om att bli pussade på kinden som man blir i vissa europeiska länder". Hon undrade vad jag tyckte om det. "Jag tar seden dit jag kommer" sade jag. Vilket inte alltid är sant.
Hur ser man på barn i olika delar av världen? L som är kines från ett annat asiatiskt land talar utmärkt engelska. Hon är dessutom väldigt social och trevlig. Jag och KK från Sverige åt lunch med henne. Av något skäl kom vi in på barnuppfostran.
"Här säger vi att om man slår ett barn så visar det att man älskar det. Om man skäller på det likaså." KK frågade om hon kom ihåg någon gång då hon hade fått stryk. "En gång sade jag att jag hade gjort läxan. Min pappa genomskådade mig. Då fick jag rejält med stryk!" säger hon. Och skrattar.
I onsdags, dagen efter festen, frågade en tjej som jag åt lunch med om jag hade varit i Frankrike. "Fem, sex gånger" svarade jag. "Jag kan inte åka till Frankrike." sade hon. "Vi vill inte åka dit" sade en annan. "Det är ett kontroversiellt ämne". Sade en tredje. "Du känner väl till den olympiska elden?" sade den första. Visst känner jag till den. Människorna här blir väl inte gladare av det som Carla Brunis make säger, tänker jag.
Nu hade jag också tänkt att skriva något om kontorsfesten i tisdags med den skicklige sångaren/gitarristen från Filippinerna, alla entusiastiska, glada och strålande branschmänniskor, Absolut-drinkar, Old Gold-flaskor, köttbullar och den efterföljande helt överflödiga hamburgarvickningen med på en pint Boddington på the Pavillion， men jag är för trött. Dessutom har jag nackspärr efter en veckas felsittande framför datorn.
*热情得受不了
Idag slutade J som bland annat har varit min hjälpreda vid inspelningarna. Hon kom som relativt färsk student till kontoret från en annan stad i och jobbade några månader. Nu går hon till en annan bransch. Jag tackade henne för tiden som varit och önskade henne lycka till.
Jag hade lektion under eftermiddagen. Lärde mig ett uttryck som översatt ungefär blir "varmhjärtad/entusiastisk/passionerad på ett sätt som jag inte står ut med*". Diskuterade det med min lärare som då kom in på ämnet att "kineser inte tycker om att bli pussade på kinden som man blir i vissa europeiska länder". Hon undrade vad jag tyckte om det. "Jag tar seden dit jag kommer" sade jag. Vilket inte alltid är sant.
Hur ser man på barn i olika delar av världen? L som är kines från ett annat asiatiskt land talar utmärkt engelska. Hon är dessutom väldigt social och trevlig. Jag och KK från Sverige åt lunch med henne. Av något skäl kom vi in på barnuppfostran.
"Här säger vi att om man slår ett barn så visar det att man älskar det. Om man skäller på det likaså." KK frågade om hon kom ihåg någon gång då hon hade fått stryk. "En gång sade jag att jag hade gjort läxan. Min pappa genomskådade mig. Då fick jag rejält med stryk!" säger hon. Och skrattar.
I onsdags, dagen efter festen, frågade en tjej som jag åt lunch med om jag hade varit i Frankrike. "Fem, sex gånger" svarade jag. "Jag kan inte åka till Frankrike." sade hon. "Vi vill inte åka dit" sade en annan. "Det är ett kontroversiellt ämne". Sade en tredje. "Du känner väl till den olympiska elden?" sade den första. Visst känner jag till den. Människorna här blir väl inte gladare av det som Carla Brunis make säger, tänker jag.
Nu hade jag också tänkt att skriva något om kontorsfesten i tisdags med den skicklige sångaren/gitarristen från Filippinerna, alla entusiastiska, glada och strålande branschmänniskor, Absolut-drinkar, Old Gold-flaskor, köttbullar och den efterföljande helt överflödiga hamburgarvickningen med på en pint Boddington på the Pavillion， men jag är för trött. Dessutom har jag nackspärr efter en veckas felsittande framför datorn.
*热情得受不了
17 april 2008
Känsliga tittare varnas
Och med känsliga tittare menar jag just några i min bekantskapskrets som gärna går på konserter med förebilden till den t-tröje-klädde, telecaster-behängde imitatören i snutten. Jag var tvungen att rensa huvudet med "For You" efter att ha sett det här. Och kom ihåg, jag varnade er.
15 april 2008
Banken som inte vill ha kunder och dags att deklarera
Jag ska börja med att förklara att jag inte har någon rätt att klaga med tanke på den lägenhetsförsäljning jag gjorde i fjol.
Som den kapitalist jag är vill jag ju att pengarna ska förräntas på bästa möjliga sätt. Döm om in förvåning när jag i ett mejl till min bankperson med specifika frågor om den här summan möts av svaret: "Hej gå in på bankens internetkontor och välj fonder och läs om penningmarknadsfonden, populärast just nu när börsen går som den går." Ett svar på en av tre frågor. Jag fick lust att kasta mig på första bästa plan till Sverige och omedelbart byta bank.
Eftersom jag är en fin människa vilja redovisa alla inkomster från fjolåret på rätt sätt. Skatteverkets hemsida är föredömlig i sin klarhet men det var en definition som jag inte förstod: kapitaltillskott. Eller rättare sagt jag förstod inte hur ett kapitaltillskott skulle påverka mina uppgifter. Skriver så då till min före detta brf som på sedvanligt sätt inte svarar på första mejlet utan först när man påminner genom att mejla samma fråga till en annan person i styrelsen. Till saken hör att styrelsen i kontrolluppgiften till Skatteverket har infört ett icke ansenligt belopp på posten "kapitaltillskott". Det har dragits från vinsten och påverkar således min skatt. (Det är också infört på mitt elektroniska deklarationsunderlag.) Vad får jag för svar då?
" Vad gäller deklarationen under punkt B 6. Försäljning av bostadsrätt kan jag meddela att något kapitaltillskott över huvud taget Ej gjorts eller lämnats. Således ska det under nämnda punkt endast sättas ett streck eller noll."
Då kan man ju fråga sig varför de överhuvudtaget förde in beloppet. Vilket jag har gjort. Väntar med spänning på svar.
Som den kapitalist jag är vill jag ju att pengarna ska förräntas på bästa möjliga sätt. Döm om in förvåning när jag i ett mejl till min bankperson med specifika frågor om den här summan möts av svaret: "Hej gå in på bankens internetkontor och välj fonder och läs om penningmarknadsfonden, populärast just nu när börsen går som den går." Ett svar på en av tre frågor. Jag fick lust att kasta mig på första bästa plan till Sverige och omedelbart byta bank.
Eftersom jag är en fin människa vilja redovisa alla inkomster från fjolåret på rätt sätt. Skatteverkets hemsida är föredömlig i sin klarhet men det var en definition som jag inte förstod: kapitaltillskott. Eller rättare sagt jag förstod inte hur ett kapitaltillskott skulle påverka mina uppgifter. Skriver så då till min före detta brf som på sedvanligt sätt inte svarar på första mejlet utan först när man påminner genom att mejla samma fråga till en annan person i styrelsen. Till saken hör att styrelsen i kontrolluppgiften till Skatteverket har infört ett icke ansenligt belopp på posten "kapitaltillskott". Det har dragits från vinsten och påverkar således min skatt. (Det är också infört på mitt elektroniska deklarationsunderlag.) Vad får jag för svar då?
" Vad gäller deklarationen under punkt B 6. Försäljning av bostadsrätt kan jag meddela att något kapitaltillskott över huvud taget Ej gjorts eller lämnats. Således ska det under nämnda punkt endast sättas ett streck eller noll."
Då kan man ju fråga sig varför de överhuvudtaget förde in beloppet. Vilket jag har gjort. Väntar med spänning på svar.
14 april 2008
En god nörd som samlat några andra nördar
Mike Love, namne till bröderna Beach Boys-bröderna Wilsons - enligt somliga nedtecknare - onde kusin, är upphovsmannen bakom mjukvaran Plecodict. Observera namne. Om den Mike Love som hade samlat oss entusiaster till ett informellt möte på Thinkers Café i Wudakou, Haidian (nordvästra Peking) överhuvudtaget är släkt med strandgossarna är okänt. Men helt fjärran från vattenliv är han inte.
Namnet på produkten, PlecoDict, kommer ju från en fiskart som Mike hade i sina akvarier när han växte upp. Det ska uttalas med ett kort ä-liknande e enligt programmeraren men själv säger han trots det Pleeco. Vad gör då denna programvara? Jo, livet lättare för alla oss som försöker lära oss mandarin. Jag skrev om den i fjol, ni kan läsa här om ni vill påminna er.
Historien i korthet om PlecoDict nedtecknad av undertecknad som är relativt datailliterat med reservation för förenklingar och felaktigheter:
När Mike Love pluggade i Peking för 9 år sedan fick han för sig att han skulle höra sig för om han kunde få använda Oxfords engelsk-kinesiska ordbok i elektronisk form för att använda på sin Palm Pilot. Det fick han. Dessutom fick han utan att betala några större summor pengar tillgång till Motorolas streckigenkänningsalgoritm. Eftersom Love är programmerare lyckades han på studentrummet få ihop den första versionen av det som blev Plecodict. Snart ville hans kurskamrater ha tillgång till samma sak. Love delade rum med en av grundarna av Facebook. "Han är miljardär idag" berättade Love. PlecoDict som har 20 000(?) användare har däremot inte gjort skaparen lika övermåttan rik men eftersom han bor på Manhattan förmodar jag att han inte behöver vända på slantarna.
Love är i Peking för att diskutera eventuella samarbetspartners. Samtidigt passade han på att bjuda in intresserade till ett informellt möte på Thinkers Café i Haidan. Vi var väl ungefär 20 personer som kom dit varav tre var kvinnor. PlecoDict kommer snart i version 2.0 som har flera nya funktioner, bland annat ljudfiler så att man ska kunna höra hur ord och tecken uttalas liksom streckordningsanimationer. Den fulla versionen av programmet kostar idag omkring 100 dollar vilket inte kan anses som särskilt dyrt. Uppgradering till 2.0 kommer att vara gratis (förutom vissa funktioner) för alla användare som köpt produkten de senaste två åren. Det som kan avskräcka kostnadsmedvetna studenter är att det krävs en handdator eller en smart telefon för att använda programmet. Och en sådan kostar ju ett par tusenlappar. Jag skulle ändå rekommendera alla som har planer på att lära sig det här fascinerande och krångliga språket att skaffa sig en. Annars slösar man alldeles för mycket tid på att snåra sig igenom radikalindex i pappersordböcker. Eller köper någon billig elektronisk ordbok som inte går att använda till så mycket mer.
Love vill utveckla programmet för Iphone. Idag fungerar det med lurar som använder Palm OS eller Windows Mobile. Jag har en Palm Treo 680 som, förutom den korta batteritiden och programmet Palm Desktop som inte visar vettiga kinesiska tecken på Mac pre-intel, fungerar relativt bra. Om jag tröttnar på den och väljer att köpa en telefon för Windows Mobile kan jag flytta programmet dit utan att betala något extra.
Love vägrar anlita riskkapitalister och svarar ofta på användarmejl själv. Företagets adress är hans lägenhet och medarbetarna sitter på ett café i närheten och arbetar. Ska jag tillägga att han dessutom var underhållande och hjälpsam? Han visade mig hur jag, om jag till exempel får ett SMS på kinesiska, kan peka på ett ord och samtidigt aktivera Plecodict så att jag får fram betydelsen utan att behöva växla fönster. I högsta grad användbart.
Bilden: Mike Love. Tagen med min Palm Treo 680. Om programmet kan ni läsa här.
På plats fanns också en reporter och fotograf från China Daily. Den senare tog bilder i ett.
Namnet på produkten, PlecoDict, kommer ju från en fiskart som Mike hade i sina akvarier när han växte upp. Det ska uttalas med ett kort ä-liknande e enligt programmeraren men själv säger han trots det Pleeco. Vad gör då denna programvara? Jo, livet lättare för alla oss som försöker lära oss mandarin. Jag skrev om den i fjol, ni kan läsa här om ni vill påminna er.
Historien i korthet om PlecoDict nedtecknad av undertecknad som är relativt datailliterat med reservation för förenklingar och felaktigheter:
När Mike Love pluggade i Peking för 9 år sedan fick han för sig att han skulle höra sig för om han kunde få använda Oxfords engelsk-kinesiska ordbok i elektronisk form för att använda på sin Palm Pilot. Det fick han. Dessutom fick han utan att betala några större summor pengar tillgång till Motorolas streckigenkänningsalgoritm. Eftersom Love är programmerare lyckades han på studentrummet få ihop den första versionen av det som blev Plecodict. Snart ville hans kurskamrater ha tillgång till samma sak. Love delade rum med en av grundarna av Facebook. "Han är miljardär idag" berättade Love. PlecoDict som har 20 000(?) användare har däremot inte gjort skaparen lika övermåttan rik men eftersom han bor på Manhattan förmodar jag att han inte behöver vända på slantarna.
Love är i Peking för att diskutera eventuella samarbetspartners. Samtidigt passade han på att bjuda in intresserade till ett informellt möte på Thinkers Café i Haidan. Vi var väl ungefär 20 personer som kom dit varav tre var kvinnor. PlecoDict kommer snart i version 2.0 som har flera nya funktioner, bland annat ljudfiler så att man ska kunna höra hur ord och tecken uttalas liksom streckordningsanimationer. Den fulla versionen av programmet kostar idag omkring 100 dollar vilket inte kan anses som särskilt dyrt. Uppgradering till 2.0 kommer att vara gratis (förutom vissa funktioner) för alla användare som köpt produkten de senaste två åren. Det som kan avskräcka kostnadsmedvetna studenter är att det krävs en handdator eller en smart telefon för att använda programmet. Och en sådan kostar ju ett par tusenlappar. Jag skulle ändå rekommendera alla som har planer på att lära sig det här fascinerande och krångliga språket att skaffa sig en. Annars slösar man alldeles för mycket tid på att snåra sig igenom radikalindex i pappersordböcker. Eller köper någon billig elektronisk ordbok som inte går att använda till så mycket mer.
Love vill utveckla programmet för Iphone. Idag fungerar det med lurar som använder Palm OS eller Windows Mobile. Jag har en Palm Treo 680 som, förutom den korta batteritiden och programmet Palm Desktop som inte visar vettiga kinesiska tecken på Mac pre-intel, fungerar relativt bra. Om jag tröttnar på den och väljer att köpa en telefon för Windows Mobile kan jag flytta programmet dit utan att betala något extra.
Love vägrar anlita riskkapitalister och svarar ofta på användarmejl själv. Företagets adress är hans lägenhet och medarbetarna sitter på ett café i närheten och arbetar. Ska jag tillägga att han dessutom var underhållande och hjälpsam? Han visade mig hur jag, om jag till exempel får ett SMS på kinesiska, kan peka på ett ord och samtidigt aktivera Plecodict så att jag får fram betydelsen utan att behöva växla fönster. I högsta grad användbart.
Bilden: Mike Love. Tagen med min Palm Treo 680. Om programmet kan ni läsa här.
På plats fanns också en reporter och fotograf från China Daily. Den senare tog bilder i ett.
12 april 2008
Städning inför OS
Häromdagen skulle jag kolla om det hade kommit några ny filmer som kunde vara intressanta. Höll på att inte hitta den lokala dvd-butiken. Skyltarna utanför hade tagits bort. När jag gick in var det väldigt glest på hyllorna. I tisdags åkte vi förbi en livsmedelsbutik som hade en stor avdelning med dvd på övervåningen. Inte längre. Det var helt tomt på hyllorna. Idag fick vi för oss att titta in på vänskapsbutiken i ambassadområdet. Jag tog ett par bilder där. Eftersom min Fuji Finepix F30 är på reparation i Sverige fick jag använda den undermåliga kameran i min Palm Treo 680. Det verkar som man tycker att det är viktigt med respekten för upphovsrättigheter. Plötsligt.
Den övre bilden visar ett rum som för två veckor sedan var fullt med dvd-hyllor. Den undre ett meddelande till kunderna.
Aningslöshet
Har vid några tillfällen här kommit att tänka på Georg Åby Ericson (1918-2002). Jag begär inte att alla ska veta vem han var, så låt mig som hastigast upplysa om att han var förbundskapten för Sveriges herrlandslag i fotboll 1970-1979.
1978 ägde fotbolls-VM rum i Argentina som då var en militärdiktatur. Jag skriver inte detta för att svärta ner Georg Åby Ericsons minne och det är möjligt att jag minns vissa detaljer fel. Men jag tror att förbundskaptenen under pågående världsmästerskap i kontakter med svenska medier undslapp sig att han inte kunde förstå varför omvärlden var så kritisk till värdlandet. Människorna han mötte var ju så trevliga.
Utan att vilja likna Kina vid 70-talets Argentina, ibland hör jag svenskar här säga liknande saker. "Det kan inte vara så stora problem, jag tycker att det fungerar bra här i Peking."
Jag vet inte om det är ett uttryck för vad som med ett ord från socialpsykologiska sammanhang kallas kognitiv dissonans. Visst anfäktas också jag understundom av samma fenomen. Men - utan att försöka framställa mig som en fin människa - jag är nästan patologiskt tyckmycken och måste säga ifrån när jag hör sådant. Visst fungerar det mesta bra för oss västerlänningar i Peking! Men Peking är bara den lilla huvudstaden på 20 miljoner människor i folkrepubliken som räknar mer än 1,3 miljarder människor. Dessa utgör flera olika etniciteter, som talar olika språk* och lever under vitt skilda levnadsvillkor. Att därför utifrån Peking dra slutsatser om tillståndet i landet i stort, låter sig inte göras.
Jag har inte pratat med någon inhemsk om händelserna i huvudstaden i den stora så kallade autonoma regionen för några veckor sedan. Inte heller om den olympiska facklans protestkantade färd runt klotet. (Jag har bara hört en Pekingbo berätta att de etniska kineser som väljer att bosätta sig där får relativt goda sociala förmåner. )
Hur värdlandet för de olympiska spelen själva ser på händelserna kan man exempelvis läsa här. Ni vet säkert att det har kommit fram att CNN manipulerade bilder från händelserna från upploppen, något som fick kineser att starta sajten anticnn.com och att en tysk tidning använde bilder från demonstrationer i Nepal för att illustrera polisens brutalitet mot demonstranterna i den stora så kallade autonoma regionen här. I olika nätforum kan man se vilken vrede det här har skapat. Västliga medier beskylls generellt för att rapportera felaktigt och att ljuga. Och att såra det kinesiska folkets känslor.
Men jag har inte läst något kinesiskt inlägg som gick ut på att man skulle ha låtit utländska reportrar på plats få stanna kvar så att de kunde skildra vad som verkligen skedde eller rättare sagt hur de uppfattade vad som hände. Att fler röster skulle fått höras i rapporteringen.
Varför området är ett så känsligt ämne har det skrivits om i svenska medier den senaste tiden. Bakgrund - som jag länkat till förut här. På platsenrapport som jag inte länkat till tidigare här.
Utanför ämnet I
En bekant som är svensk berättade att en av hans kinesiska kollegor hade råkat köra in i sitt eget hus häromdagen. Hur gick det till? Jo, kollegan som nyligen hade köpt körkort och bara använt bilen ett par gånger, tog fel på gas och broms när han skulle parkera. Bilen tog sig genom en häck och in genom väggen i huset. Ingen människa skadades dessbättre. Köpt körkort? kanske ni undrar. Ja, varför ska man ta en massa lektioner, det är ju bara krångligt och dyrt, när det går att köpa ett körkort?
Utanför ämnet II
I kväll ska jag äta mat från Hubei tillsammans med min lärare och hennes kompis. Vi kommer nog inte att prata politik. Vi kanske kommer att äta sköldpadda.
* Har läst att 92% av befolkningen är så kallade Han-kineser och att 850 miljoner med smärre variationer talar språket som kallas mandarin.
1978 ägde fotbolls-VM rum i Argentina som då var en militärdiktatur. Jag skriver inte detta för att svärta ner Georg Åby Ericsons minne och det är möjligt att jag minns vissa detaljer fel. Men jag tror att förbundskaptenen under pågående världsmästerskap i kontakter med svenska medier undslapp sig att han inte kunde förstå varför omvärlden var så kritisk till värdlandet. Människorna han mötte var ju så trevliga.
Utan att vilja likna Kina vid 70-talets Argentina, ibland hör jag svenskar här säga liknande saker. "Det kan inte vara så stora problem, jag tycker att det fungerar bra här i Peking."
Jag vet inte om det är ett uttryck för vad som med ett ord från socialpsykologiska sammanhang kallas kognitiv dissonans. Visst anfäktas också jag understundom av samma fenomen. Men - utan att försöka framställa mig som en fin människa - jag är nästan patologiskt tyckmycken och måste säga ifrån när jag hör sådant. Visst fungerar det mesta bra för oss västerlänningar i Peking! Men Peking är bara den lilla huvudstaden på 20 miljoner människor i folkrepubliken som räknar mer än 1,3 miljarder människor. Dessa utgör flera olika etniciteter, som talar olika språk* och lever under vitt skilda levnadsvillkor. Att därför utifrån Peking dra slutsatser om tillståndet i landet i stort, låter sig inte göras.
Jag har inte pratat med någon inhemsk om händelserna i huvudstaden i den stora så kallade autonoma regionen för några veckor sedan. Inte heller om den olympiska facklans protestkantade färd runt klotet. (Jag har bara hört en Pekingbo berätta att de etniska kineser som väljer att bosätta sig där får relativt goda sociala förmåner. )
Hur värdlandet för de olympiska spelen själva ser på händelserna kan man exempelvis läsa här. Ni vet säkert att det har kommit fram att CNN manipulerade bilder från händelserna från upploppen, något som fick kineser att starta sajten anticnn.com och att en tysk tidning använde bilder från demonstrationer i Nepal för att illustrera polisens brutalitet mot demonstranterna i den stora så kallade autonoma regionen här. I olika nätforum kan man se vilken vrede det här har skapat. Västliga medier beskylls generellt för att rapportera felaktigt och att ljuga. Och att såra det kinesiska folkets känslor.
Men jag har inte läst något kinesiskt inlägg som gick ut på att man skulle ha låtit utländska reportrar på plats få stanna kvar så att de kunde skildra vad som verkligen skedde eller rättare sagt hur de uppfattade vad som hände. Att fler röster skulle fått höras i rapporteringen.
Varför området är ett så känsligt ämne har det skrivits om i svenska medier den senaste tiden. Bakgrund - som jag länkat till förut här. På platsenrapport som jag inte länkat till tidigare här.
Utanför ämnet I
En bekant som är svensk berättade att en av hans kinesiska kollegor hade råkat köra in i sitt eget hus häromdagen. Hur gick det till? Jo, kollegan som nyligen hade köpt körkort och bara använt bilen ett par gånger, tog fel på gas och broms när han skulle parkera. Bilen tog sig genom en häck och in genom väggen i huset. Ingen människa skadades dessbättre. Köpt körkort? kanske ni undrar. Ja, varför ska man ta en massa lektioner, det är ju bara krångligt och dyrt, när det går att köpa ett körkort?
Utanför ämnet II
I kväll ska jag äta mat från Hubei tillsammans med min lärare och hennes kompis. Vi kommer nog inte att prata politik. Vi kanske kommer att äta sköldpadda.
* Har läst att 92% av befolkningen är så kallade Han-kineser och att 850 miljoner med smärre variationer talar språket som kallas mandarin.
11 april 2008
Torsdagkvällens vinprovning
Det förra inlägget blev lite rumphugget. Annat kom emellan. På the Bookworm hade ASC Wines korkat upp fyra olika sorters italienskt vin. Två vita och två röda. Förutom jag, P, A och ickedrickande, Kina-bloggande L var hon från holländska ambassaden där och ett knippe inhemska. Den engelske kemiläraren som brukar delta, kom senare. Vinerna då? Ja, Masi's Soave Classico som kommer från Veneto, vilket ni redan vet, har lite tropiska frukter i doften. Det är gjort på garganega. I munnen är det tunnt och sursnipigt. Jag kan inte komma på någon bättre term än vernissagevin. Lungarotti var representerade med en Pinot Grigio. Om det finns en typisk pinot grisdoft så förnam jag den. Kan jag beskriva den som neutral honung utan att göra bort mig alldeles i professionella vinkretsar? Betydligt trevligare i munnen än garganegablasket men extraktfattigt jämfört med bättre viner från Alsace på samma druva. Några glas slank ner av bara farten. Umbrien tror jag att Aladin sade att vinet kom ifrån. Jo, ni läste rätt, provningsledaren - en fransman med en marockansk förälder - är döpt till Aladin. Det första röda var en chianti superiore. Jag har inte hört talas om den klassen tidigare men så har jag ju varit ganska off från vinvärlden det senaste året. Just nu orkar jag inte googla på det heller. Huset Ruffino - om det nu är ett hus, har inte tid att googla på det heller - förknippar jag med bastkjolsklädda flaskor lättdrucket, lätt tungkittlande bubbligt rödtjut som man köpte för tjugo år sedan och drack utan att tänka på varken hur det smakade eller hur illa det passade till den palett med sinsemellan oförenliga ostbitar som man åt till. Det är hursom Ruffino som ståtar med den här blandningen av 80% sangiovese, 10% cabernet sauvignon och 10% colorino. Druvan i slutet av förra meningen hade jag aldrig hört talas om tidigare. Ståtar kanske är fel ord för det var inte heller något höjdarvin. Avslutningen var från Mazzei, ett av mina favorithus. Fonterutoli någon? Dessvärre tyckte jag inte att Badiolan som vi drack höll Mazzeiklass. Men bäst av de röda var den.
Det förekommer att kinesiska konsumenter i upprörda ordalag på diverse internetforum driver tesen att väst exporterar sekunda vara till folkrepubliken. Att kvaliteten på exempelvis en PC från Dell som säljs i Kina skulle vara lägre än kvaliteten på motsvarande produkt som säljs i USA. Jag vet inte om det är så. Men ofta när jag har druckit rödvin här så har det funnits något fruktlöst och trött över dem. Observera att jag avser viner från väst. Från ansedda vinhus. Undantag har förekommit, det vill säga, jag har druckit bra västvin också. Nu tror jag inte att det är fråga om en andrahandssortering av vin som skeppas hit. Snarare fel förvaringstemperatur eller något annat. Roligt är det i vilket fall inte.
Berusad blev jag så jag glömde kolla vad det var för druvor i Badiolan. Stannade sedan kvar tillsammans med P, A och ickedrickande, Kina-bloggande L* tills stället stängde.
Masi, Soave Classico
Lungarotti, Pinot Grigio
Ruffino, Chianti Il Leo
Mazzei, Poggio Alla Badiola
*URL-en till hennes inlägg fungerade inte. Kolla under Vinprovning... och Fortsättning på vinprovningen...
Det förekommer att kinesiska konsumenter i upprörda ordalag på diverse internetforum driver tesen att väst exporterar sekunda vara till folkrepubliken. Att kvaliteten på exempelvis en PC från Dell som säljs i Kina skulle vara lägre än kvaliteten på motsvarande produkt som säljs i USA. Jag vet inte om det är så. Men ofta när jag har druckit rödvin här så har det funnits något fruktlöst och trött över dem. Observera att jag avser viner från väst. Från ansedda vinhus. Undantag har förekommit, det vill säga, jag har druckit bra västvin också. Nu tror jag inte att det är fråga om en andrahandssortering av vin som skeppas hit. Snarare fel förvaringstemperatur eller något annat. Roligt är det i vilket fall inte.
Berusad blev jag så jag glömde kolla vad det var för druvor i Badiolan. Stannade sedan kvar tillsammans med P, A och ickedrickande, Kina-bloggande L* tills stället stängde.
Masi, Soave Classico
Lungarotti, Pinot Grigio
Ruffino, Chianti Il Leo
Mazzei, Poggio Alla Badiola
*URL-en till hennes inlägg fungerade inte. Kolla under Vinprovning... och Fortsättning på vinprovningen...
Torsdag kväll
Jag kom till min frisör halv sju. Mitt huvud masserades med shampoo i säkert en kvart. Detta sker medan man sitter och utan att håret sköljs innan. Sedan lägger man sig med huvudet i ett handfat där det sköljs. Sedan vidtar själva klippningen som säkert tog en halvtimme. När jag lämnade frisören hade jag bråttom till the Bookworm där det skulle vara vinprovning halv åtta. Jag fångade därför en taxi och försökte säga "åt andra hållet på den här gatan". När taxin så hade möjlighet att göra en U-sväng gjorde den inte det utan svängde bara åt höger. "Vart kör du?" frågade jag. "Vart ska du åka?" frågade chauffören. "Gongti Beilu åt andra hållet sa jag ju!". "Vilket ställe, Zhaolong Hotel?" "Nej, jag vet inte vad stället heter på kinesiska, jag talar om hur du ska köra om du bara fortsätter på Gongti Beilu österut."
"Du talar ju riktigt bra kinesiska. Flytande. Standard"
"Min kinesiska är dålig."
"Nej verkligen bra, du förstod nu när jag frågade om du skulle till Zhaolong Hotel och nu talar du om hur jag ska köra."
Det här berättat för att illustrera hur stämningen i taxin gick från dålig - skapad av lika delar min irritation över chaufförens körning och hans oförståelse för bossiga västerlänningar - till betydligt muntrare på en kort stund.
"Du talar ju riktigt bra kinesiska. Flytande. Standard"
"Min kinesiska är dålig."
"Nej verkligen bra, du förstod nu när jag frågade om du skulle till Zhaolong Hotel och nu talar du om hur jag ska köra."
Det här berättat för att illustrera hur stämningen i taxin gick från dålig - skapad av lika delar min irritation över chaufförens körning och hans oförståelse för bossiga västerlänningar - till betydligt muntrare på en kort stund.
7 april 2008
"Som en kund" tänkte jag och det var som...
Wellpapp, stickande syra och kartiga röda bär är inget att skriva hem om. Det som är intressant med det chilenska Calina Reserva carmenère som the Olive serverar är att det lika enkelt som en kamel genom ett nålsöga skulle ta sig in bland hyllorna på den anakronistiska butikskedja som heter Systembolaget. Jag skriver 'anakronistiska' för det lär inte stå på förrän denna inrättning försvinner. För mig är Systembolaget synonymt med kvalitet. Det är svårt att hitta riktigt dåliga viner där om man betalar mer än 70 kr flaskan.
Jag drack carmenère första gången för fem år sedan. Berättelsen om de chilenska vinodlarna som bestämde sig för att titta närmare på vad de trodde var en udda merlotklon men som visade sig vara ytterligare en landsflykting från bordeaux gick hem hos mig på den tiden. Det skulle den kanske inte göra idag.
Jag har faktiskt aldrig druckit något på druvan som jag minns namnet på. De har inte varit defekta, bara lite trötta och oengagerade. Den här sursörjan skickade jag faktiskt ut första glaset av. Det smakade som flaskan hade öppnats för ett par dagar sedan och vinet hade börjat omvandlas till vinäger. Servitrisen tog ut en ny som hon öppnade vid bordet. Inte lika tungskrynklande som det första glaset men långt ifrån drickbart. Endast snålheten fick mig att tömma det.
Calina Carmenère Reserva 2003, Chile
Jag drack carmenère första gången för fem år sedan. Berättelsen om de chilenska vinodlarna som bestämde sig för att titta närmare på vad de trodde var en udda merlotklon men som visade sig vara ytterligare en landsflykting från bordeaux gick hem hos mig på den tiden. Det skulle den kanske inte göra idag.
Jag har faktiskt aldrig druckit något på druvan som jag minns namnet på. De har inte varit defekta, bara lite trötta och oengagerade. Den här sursörjan skickade jag faktiskt ut första glaset av. Det smakade som flaskan hade öppnats för ett par dagar sedan och vinet hade börjat omvandlas till vinäger. Servitrisen tog ut en ny som hon öppnade vid bordet. Inte lika tungskrynklande som det första glaset men långt ifrån drickbart. Endast snålheten fick mig att tömma det.
Calina Carmenère Reserva 2003, Chile
6 april 2008
En underskattad måltidsdryck?
För att man ska kunna säga att något är underskattat krävs ju att man vet att det finns många som dissar eller förhåller sig likgiltig till det. Och om det jag ska skriva vet jag just ingenting. Mer än att det förmodligen regelbundet dricks av flera miljoner människor. Så det kan knappast vara fråga om en underskattad dryck. Möjligen av västmänniskor.
Till saken, det finns en koreansk restaurang en halv kilometer västerut på min gata. Till maten serveras gratis en dryck gjord på rostat korn. Lägg märke till att jag inte skriver te eftersom teet har ett annat ursprung, det kommer ju som bekant från trädet/busken Camellia sinensis. Till drycker som rooibos, yerba mate och andra i och för sig nyttiga och goda drycker som inte stammar från samma buske/träd men bereds på liknande sätt ska vi inte använda suffixet -te tycker jag.
Åter till drycken; jag tycker att den är idealisk med sin milda rostade ton. Den sprider ett lugn inombords och går såväl till kimchichillin som till de torkade eldröda fiskflagorna med sesam som jag åt i kväll. Dessvärre tillsammans med en tofurätt som inte var osmaklig men ändå på något annat sätt inte tycks komma överens med mig. Den koreanska sushivarianten med picnicbog i mitten av risrullen var heller inte så rolig. Men det är petitesser - krogen serverar i regel bra mat.
Drycken som kallas bori cha i Korea kan ni läsa om här. Vi har påsvarianten här i hushållet men den har något lätt ankommet och unket i smaken. Till skillnad från den som serveras hos koreanen på gatan.
Till saken, det finns en koreansk restaurang en halv kilometer västerut på min gata. Till maten serveras gratis en dryck gjord på rostat korn. Lägg märke till att jag inte skriver te eftersom teet har ett annat ursprung, det kommer ju som bekant från trädet/busken Camellia sinensis. Till drycker som rooibos, yerba mate och andra i och för sig nyttiga och goda drycker som inte stammar från samma buske/träd men bereds på liknande sätt ska vi inte använda suffixet -te tycker jag.
Åter till drycken; jag tycker att den är idealisk med sin milda rostade ton. Den sprider ett lugn inombords och går såväl till kimchichillin som till de torkade eldröda fiskflagorna med sesam som jag åt i kväll. Dessvärre tillsammans med en tofurätt som inte var osmaklig men ändå på något annat sätt inte tycks komma överens med mig. Den koreanska sushivarianten med picnicbog i mitten av risrullen var heller inte så rolig. Men det är petitesser - krogen serverar i regel bra mat.
Drycken som kallas bori cha i Korea kan ni läsa om här. Vi har påsvarianten här i hushållet men den har något lätt ankommet och unket i smaken. Till skillnad från den som serveras hos koreanen på gatan.
Jag känner på mig att något hemskt kommer att hända
Den här helgen har varit lite svettig. I dubbel bemärkelse. Den första stavas löpning. Eftersom den pågick på löpband som vanligt är den inte så intressant för omvärlden. Den andra som är av den mer kylslagna sorten stavas identitetsstöld. Eventuell identitetsstöld. Troligen inte riktig identitetsstöld.
Jag har fått tre brev från ett inkassoföretag. Det första gällde en gammal räkning till min före detta elleverantör i Sverige. Den hade jag redan delvis betalat. Den ohemult höga räntan och påminnelseavgiften sattes omedelbart in. Den andra gällde ett parkeringsbolag. Det är nu mer än ett år sedan som jag körde en bil som jag förfogade över. Därför blir jag först förvånad över kravet. Det visade sig emellertid vara sex månader gammalt. Från parkeringsbolaget. Jag betalade naturligtvis omedelbart.
Vad det tredje kravet gäller är i skrivande stund inte klart. Jag har bara fått ett referensnummer till den. Det blir alltså att ringa Sverige i morgon för att kolla upp. Det är säkert någon årsavgiftsavi som kastats ur min eftersändningskarusell, hamnat hos avsändaren och därför blivit försenad. Säkert inget allvarligt.
Men, tänker jag, det kan ju vara något mycket värre. Någon kanske har börjat beställa prylar i mitt namn för leverans till annan adress. Och att den här avin bara är början. Att allteftersom tiden går kommer fler och fler betalningspåminnelser att ansamlas. Jag kommer att hamna hos kronofogden och få betalningsanmärkningar. I bästa fall bli ett inslag i Plus eller någon dagstidnings konsumentspalt. Läs om 43-årige D som råkade ut för identitetsstöld och nu fem år efter händelserna fortfarande inte kan få lån hos en bank. Trots att gärningsmannen fälldes och dömdes till x års fängelse för bla bla bla.
Jag tänker ofta på det sättet. Att en liten bagatellartad händelse kommer orsaka andra, betydligt allvarligare ting och att det hela kommer att sluta i katastrof eller åtminstone svårbemästrat kaos. Min chef sade till mig häromdagen, när jag gav uttryck för andra tankar av det slaget, att det var ett tecken på fantasi och kreativitet. I grunden något positivt alltså.
Om jag blickar bakåt så har jag inte varit med om att något utvecklats till den räkenskapens dag som jag så lätt föreställer mig.
Helgen har jag mest ägnat åt att försöka få lite ordning på mitt jobb som annars kommer att bli tokstressigt de närmaste fyra veckorna. Jag läste också "Freakanomics". Förmodligen har alla likasinnade redan läst denna lättfattliga djupdykning om fuskandet bland sumobrottare, risker och indignation, den minskande brottsligheten i USA under 90-talet och andra fenomen. Om inte, så gör det.
Jag har försökt att deklarera på nätet. En av funktionerna - beräkning av vinst/förlust är inte klar så det går inte än.
Lördagkvällen avslutades med den andra hälften av flaskan Leopard's Leap, The Lookout 2005, cabernet sauvignon-shiraz-cinsault från Sydafrika. Framför den långa dvd-versionen av Ringen-trilogins första del. Som fortfarande håller. Vinet smakade bättre än i onsdags. Jag öppnade en Great Wall också men den var så korkad att jag omedelbart hällde ut den.
Nu ska jag ut för att springa inomhus igen.
Jag har fått tre brev från ett inkassoföretag. Det första gällde en gammal räkning till min före detta elleverantör i Sverige. Den hade jag redan delvis betalat. Den ohemult höga räntan och påminnelseavgiften sattes omedelbart in. Den andra gällde ett parkeringsbolag. Det är nu mer än ett år sedan som jag körde en bil som jag förfogade över. Därför blir jag först förvånad över kravet. Det visade sig emellertid vara sex månader gammalt. Från parkeringsbolaget. Jag betalade naturligtvis omedelbart.
Vad det tredje kravet gäller är i skrivande stund inte klart. Jag har bara fått ett referensnummer till den. Det blir alltså att ringa Sverige i morgon för att kolla upp. Det är säkert någon årsavgiftsavi som kastats ur min eftersändningskarusell, hamnat hos avsändaren och därför blivit försenad. Säkert inget allvarligt.
Men, tänker jag, det kan ju vara något mycket värre. Någon kanske har börjat beställa prylar i mitt namn för leverans till annan adress. Och att den här avin bara är början. Att allteftersom tiden går kommer fler och fler betalningspåminnelser att ansamlas. Jag kommer att hamna hos kronofogden och få betalningsanmärkningar. I bästa fall bli ett inslag i Plus eller någon dagstidnings konsumentspalt. Läs om 43-årige D som råkade ut för identitetsstöld och nu fem år efter händelserna fortfarande inte kan få lån hos en bank. Trots att gärningsmannen fälldes och dömdes till x års fängelse för bla bla bla.
Jag tänker ofta på det sättet. Att en liten bagatellartad händelse kommer orsaka andra, betydligt allvarligare ting och att det hela kommer att sluta i katastrof eller åtminstone svårbemästrat kaos. Min chef sade till mig häromdagen, när jag gav uttryck för andra tankar av det slaget, att det var ett tecken på fantasi och kreativitet. I grunden något positivt alltså.
Om jag blickar bakåt så har jag inte varit med om att något utvecklats till den räkenskapens dag som jag så lätt föreställer mig.
Helgen har jag mest ägnat åt att försöka få lite ordning på mitt jobb som annars kommer att bli tokstressigt de närmaste fyra veckorna. Jag läste också "Freakanomics". Förmodligen har alla likasinnade redan läst denna lättfattliga djupdykning om fuskandet bland sumobrottare, risker och indignation, den minskande brottsligheten i USA under 90-talet och andra fenomen. Om inte, så gör det.
Jag har försökt att deklarera på nätet. En av funktionerna - beräkning av vinst/förlust är inte klar så det går inte än.
Lördagkvällen avslutades med den andra hälften av flaskan Leopard's Leap, The Lookout 2005, cabernet sauvignon-shiraz-cinsault från Sydafrika. Framför den långa dvd-versionen av Ringen-trilogins första del. Som fortfarande håller. Vinet smakade bättre än i onsdags. Jag öppnade en Great Wall också men den var så korkad att jag omedelbart hällde ut den.
Nu ska jag ut för att springa inomhus igen.
3 april 2008
Jag saknar i och för sig kanelbullar men det handlar inte om det
Någon gång vill jag resa till Nya Zeeland. Naturen, litenheten och vinerna lockar. Jag har aldrig druckit ett dåligt vin från öarna och jag har aldrig träffat en otrevlig människa därifrån1).
I kväll var jag på middag hos svenska P och C. Jag hade med mig en flaska Saint Clair Sauvignon Blanc. Den öppnades och presenterade både krusbär och fläder. Kändes relativt extraktrik och hade påtaglig restsötma. Har bara druckit riesling och pinot noir från samma producent tidigare. Samtliga var bra. Och jag har som sagt inte druckit några dåliga viner från Nya Zeeland.
Värdfolket öppnade en flaska Grace Chardonnay. Den var lätt oxiderad. Den skulle ha varit bra annars tror jag. Läs här vad Jancis Robinson tycker om Kinaviner.
Idag har jag inte varit så produktiv. Ska kompensera det genom att jobba desto bättre i morgon, under den återinförda gravsvepningsdagen då många kineser är lediga från arbetet. Jag har ju en arbetssituation som är motsatsen till de ambassadanställdas. Om det är helg i Sverige tillämpas kinesisk arbetstid. Om det är helgdag här så jobbar jag som vore jag i Sverige.
På temat vinlusen-recenserar-kultur-två-år-för-sent har nu turen kommit till skivan S:t Elsewhere med Gnarls Barkley som förutom sönderspelade slagdängan Crazy från 2006 har flera hörvärda spår. Upptäckte det när jag stoppade in den i min MP3-spelare idag. Jag messade min kombo som är i Sverige att köpa med nya skivan hit.
1) Idioter och skräpviner finns det naturligtvis där också.
I kväll var jag på middag hos svenska P och C. Jag hade med mig en flaska Saint Clair Sauvignon Blanc. Den öppnades och presenterade både krusbär och fläder. Kändes relativt extraktrik och hade påtaglig restsötma. Har bara druckit riesling och pinot noir från samma producent tidigare. Samtliga var bra. Och jag har som sagt inte druckit några dåliga viner från Nya Zeeland.
Värdfolket öppnade en flaska Grace Chardonnay. Den var lätt oxiderad. Den skulle ha varit bra annars tror jag. Läs här vad Jancis Robinson tycker om Kinaviner.
Idag har jag inte varit så produktiv. Ska kompensera det genom att jobba desto bättre i morgon, under den återinförda gravsvepningsdagen då många kineser är lediga från arbetet. Jag har ju en arbetssituation som är motsatsen till de ambassadanställdas. Om det är helg i Sverige tillämpas kinesisk arbetstid. Om det är helgdag här så jobbar jag som vore jag i Sverige.
På temat vinlusen-recenserar-kultur-två-år-för-sent har nu turen kommit till skivan S:t Elsewhere med Gnarls Barkley som förutom sönderspelade slagdängan Crazy från 2006 har flera hörvärda spår. Upptäckte det när jag stoppade in den i min MP3-spelare idag. Jag messade min kombo som är i Sverige att köpa med nya skivan hit.
1) Idioter och skräpviner finns det naturligtvis där också.
2 april 2008
Om en utebliven recension
Det behövs inte fler bloggar med recensioner av "Såsom i himlen" av Kay Pollak. Jag gjorde nyss en sökning på filmtiteln och blogspot. Träffarna var legio.
Hittade dvd:n av en slump här hemma och började titta. Jag tappade tidigt koncentrationen på filmen och i började istället att skriva en recension medan den pågick. Vilket i mitt fall betyder att den inte var tillräcklig. Hade den varit det så hade min uppmärksamhet varit oupphörligt riktad mot det som hände på den stora SONY-skärmen i vårt vardagsrum.
I recensionen försökte jag på ett slagfärdigt sätt redogöra för varför jag inte tyckte att filmen var något vidare. Men det blev inte roligt. Sedan blev jag nedstämd för att jag hade ägnat så mycket negativ energi åt den och började i stället skriva något på temat empatistörning. Min egen alltså. Typ några ord till min kära empatistörning om jag hade någon. Detta eftersom jag inte förstod vad miljoner biobesökare hade sett i Pollaks film. Det var självironiskt menat men blev bara jagcentrerat. Som allt annat på den här bloggen.
Så jag tänkte att jag skulle vara positiv. Och posta en bild på min lärare. Men eftersom bilden är suddig ville jag inte göra det heller. Så låt mig avsluta det här meningslösa inlägget med att vara lite stolt över att jag för en gångs skull hade gjort läxan. Lektionen blev därför ovanligt lyckad. De vanliga tonmissarna förekom. Men annars var det flyt.
På väg hem från jobbet köpte jag en flaska Leopard's Leap, The Lookout 2005, cabernet sauvignon-shiraz-cinsault från Sydafrika. Ett vin som smakade billigt men fungerade med min fega bolognese som jag åt framför filmen. Som - oss emellan - var ett riktigt pekoral.
Hittade dvd:n av en slump här hemma och började titta. Jag tappade tidigt koncentrationen på filmen och i började istället att skriva en recension medan den pågick. Vilket i mitt fall betyder att den inte var tillräcklig. Hade den varit det så hade min uppmärksamhet varit oupphörligt riktad mot det som hände på den stora SONY-skärmen i vårt vardagsrum.
I recensionen försökte jag på ett slagfärdigt sätt redogöra för varför jag inte tyckte att filmen var något vidare. Men det blev inte roligt. Sedan blev jag nedstämd för att jag hade ägnat så mycket negativ energi åt den och började i stället skriva något på temat empatistörning. Min egen alltså. Typ några ord till min kära empatistörning om jag hade någon. Detta eftersom jag inte förstod vad miljoner biobesökare hade sett i Pollaks film. Det var självironiskt menat men blev bara jagcentrerat. Som allt annat på den här bloggen.
Så jag tänkte att jag skulle vara positiv. Och posta en bild på min lärare. Men eftersom bilden är suddig ville jag inte göra det heller. Så låt mig avsluta det här meningslösa inlägget med att vara lite stolt över att jag för en gångs skull hade gjort läxan. Lektionen blev därför ovanligt lyckad. De vanliga tonmissarna förekom. Men annars var det flyt.
På väg hem från jobbet köpte jag en flaska Leopard's Leap, The Lookout 2005, cabernet sauvignon-shiraz-cinsault från Sydafrika. Ett vin som smakade billigt men fungerade med min fega bolognese som jag åt framför filmen. Som - oss emellan - var ett riktigt pekoral.
Så att man kan dö
Jag och P hade varit och sprungit på löpbanden igen. Framför löpbanden sitter TV-skärmar. Den knappa halvtimme som jag svettades pågick "Poseidon" på HBO. Om man har något att titta på när man joggar går det snabbare framåt. Känns det som. Fem kilometer på platten och med olika grader av motlut och hastigheter blev det. Jag skulle kanske kunnat säga att jag kände mig 累死了1) efteråt.Sedan gick vi till Starbucks och drack kaffe. En tjej från Dongbei - L - kom fram till vårt bord och frågade om vi visste vägen till ett salsaställe som hon hade namnet på. Varken jag eller P gjorde det. Hon fortsatte att prata med oss. Hennes engelska var relativt bra, något som hon förklarade med att hennes pappa, som var professor i engelska och ryska, hade börjat lära henne redan i treårsåldern. Hon hade rest i flera länder utanför hemlandet och pratade även ryska. Salsastället tycktes inte längre viktigt.
När Starbucks stängde gick P hem, jag och L som var hungriga, 饿死了2)， fortsatte till Bellagio där man serverar mat hela dygnet. Därinne satt Pekings unga trendset. Vi åt dumplingar mitt i natten och en chilli-gryta. L skrattade åt mig när jag utbrast 辣死了！ Det betyder ungefär: döstarkt eller så kryddstarkt att man dör! Grytan var nämligen så het att vi fick skicka ut den.
Jag försökte hålla mig till kinesiska, L talade engelska hela tiden. Tiden går fort. Så säger hon plötsligt: Jag är självständig men jag måste ha någon som ger mig pengar, någon som kan betala. Jag frågar vad hon menar. Jag kommer inte att börja tjäna pengar förrän jag är över 50. Ingen kommer att vilja ha mig då. Livet är så hårt här, min syster har redan skaffat pojkvän för att vara säker på att klara sig. Jag betalade notan, vi skiljdes vid taxikön utanför nöjeskomplexet.
Jag ska berätta en annan historia. En japanska längtade efter sin kinesiske pojkvän. Hon skickade ett sms: 我想你死了！Pojkvännen blev chockad och förstod inte vad som hade hänt. Meddelandet betyder nämligen: jag önskar att du var död! Det kanske har hänt att någon i stundens hetta önskat livet ur någon, till och med den älskade. Men här var det inte frågan om det. Vad japanskan hade velat skriva var 我想死你了！som betyder jag längtar så mycket efter dig så att jag kan dö!Jag vet inte hur historien slutade.
Den som försöker lära sig kinesiska blir snart varse hur viktig ordföljden är. I historien får ju omflyttningen av tecknen för död, dör - 死 － sǐ och du - 你 - nǐ allvarliga konsekvenser. Förutom ordföljden finns det annat i grammatiken som är krångligt. Andra faktorer som gör språket svårt är tecknen, tonerna och vissa ljud det vill säga nästan allt. Man får glädjas åt att det inte förekommer böjningsformer. Och att det är så spännande.
På fredag är det helgdag till åminnelse av de döda.
Bilden: para, macadamia och olika sorters valnötter. Dögoda. Men man säger aldrig så på kinesiska, enligt en kollega. Döden används mest i negativa sammanhang. Om något som smakar gott säger man 好吃！
Fujifilm Finepix F30. Inomhusljus. Ingen blixt.
1) Betyder ungefär dödstrött.
2) Betyder ungefär dödshungrig. Om något är väldigt dyrt kan man för övrigt säga 贵死了！
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
