Dave reser i övermorgon

Shelly bjöd hem mig och Dave på middag. Hon är 23 men bor fortfarande hos sina föräldrar. Inte alltför ovanligt här. Att ta sig dit var inte helt lätt. Taxichauffören stannade bilen tre gånger för att fråga om vägen. Och vi ringde Shelly två gånger för att hon skulle dirigera honom rätt. Shelly och Brenda stod på gatan och vinkade när vi svängde in på gatsnutten. 8 RMB i avdrag för färden yrkade Shelly på eftersom hon tyckte att föraren inte kunde köra. Vi gick in i hyreshuset. Hissen kördes av en dam i 55-årsåldern. Så steg vi in. En trerumslägenhet med badrum och litet kök. Rent och välstädat. Jag lägger märke till tre stycken qin - instrumentet som Cecilia Lindqvist har skrivit om. Jag frågar Shelly om hennes pappa är musiker. "Nej, han tillverkar instrument". Jag hinner knappt berätta att jag känner till en svensk författare som har skrivit om instrumentet förrän hon tar fram den kinesiska utgåvan av "Tecknens rike" och berättar att hennes far, Zhang Jian Hua, har träffat Cecilia Lindqvist. Medan vi äter lyssnar vi på en skiva med musik framförd på instrumentet. Hon som spelar sjunger också; poesi från Tangdynastin. Efter några stycken tycker tjejerna att det blir för vemodigt och byter till samtida pop. Jay Chou från Taiwan och en tjejgrupp som heter SHE. Vad äter vi då? Kycklingklubbor, gröna bönor med fläskfärs, tofu, tonfisk, vetebullar med olika innehåll. Och vi dricker alkoholfri öl. Efter maten blir det te. En av tesorterna, den vi avslutar kvällen med, heter tie guan yin. Ja, ni känner ju till att guanyin är en populär kvinnlig, eller kanske androgyn, buddhistisk "gud" och att det finns en väldigt hög skulptur av henne/honom i Chengde dit jag reste i somras. Nåväl, tie guan yin 铁观音ärdet godaste teet jag har druckit i år. Varför då? Jo, för att både första och andra dragningen har sauvignon blanc-toner. Det är både frisk fläder och gröna krusbärsblad som fyller näsan. Och munhålan när jag på vinprovarvis drar in luft samtidigt som jag sväljer. Teet saknar helt obehaglig garvsyra. Alla dragningar är drickvärda. Så kostar det 1000 RMB för hundra gram också. Det är ett lättoxiderat Oolong-te googlar jag fram i skrivande stund. Nu förstår jag dessutom att det är teet som ibland stavas Ti Kwan Yin. Brenda och Shelly följde oss ut på gatan. Genom hutongområdet som är mer än 800 år gammalt. "Från Yuan-dynastin" sa Shelly. Och som sagt, Dave reser i övermorgon.