Kärlekens tänder

Jag skrev häromdagen att hotellreceptionisten Delia hade lånat mig en film. Jag skrev att den hette "Brutal youth, brutal love" vilket var fel. Den heter 爱情的牙齿 vilket betyder "kärlekens tänder". Eftersom jag är lite krasslig bestämde jag mig för att skriva om den.

Det är en berättelse som börjar och slutar hos tandläkaren. Huvudpersonen, Qian Yehong, är okänslig för den smärta som borren normalt orsakar men kan känna i ryggen när ett regn är på väg. Medan tandläkaren väntar på att vattnet ska komma tillbaka till mottagningen får hon tillfälle att berätta hur det kommer sig.

Den börjar tio år tillbaka i tiden, i högstadiet eller gymnasiet - lite oklart vilket för mig. Ett tjejgäng bestämmer sig för att frysa ut den "slampiga" klasskamraten Lin Jie som "flirtar med alla killarna". Ledaren för tjejgänget är kaxiga Qian. Hon beordrar kamraterna att inte sätta sig bredvid Lin Jie, något som He trotsar. Hon får senare ett kärleksbrev från honom. Det läser hon upp högt för de andra eleverna. He känner sig så förlöjligad att han springer ut ur klassrummet och återvänder med en tegelsten som han slår henne i ryggen med. Det kommer att ge Qian livslånga ryggproblem som alltid förvärras av annalkande regn. När killen ifråga samma dag blir omringad utanför skolan väljer han att skada sin egen fot med en tegelsten istället för att kowtowa i marken inför Qian vilket hennes kamrater kräver. Efter händelsen tröttnar Qian på mobbar-rollen och försöker till och med närma sig He utan att lyckas. Qian blir vän med Lin Jie som stämplats som "slampan" tidigare i filmen.

Det går några år, Qian utbildar sig till läkare och gör praktik utanför Peking. Hon och en av patienterna, en gift man som nästan är dubbelt så gammal som hon, inleder ett kärleksförhållande. Qian blir gravid och mannen hjälper henne att göra abort. Det kommer till de lokala myndigheternas kännedom. Qian förlorar sin utbildningsplats på universitetet och flyttar hem till sin mamma i Peking. Hon får arbete som grisstyckare. Stöter ihop med "slampan" som ska gifta sig. Genom några vänner eller en äktenskapsförmedling får Qian tips om en lämplig man att gifta sig med.

Det blir ett kärlekslöst äktenskap vars räddning för huvudpersonen är att mannen tjänstgör utanför Peking och bara kommer hem 20 dagar om året. De får en son. Tre, fyra år går. Qian förklarar för mannen att hon inte kan leva med honom. Lite senare stöter hon ihop med den gifte mannen som hon hade haft ett förhållande med tidigare. De pratar om tiden som har varit. Han har också skiljt sig. När han frågar om Qian vill hans telefonnummer tackar hon nej.

Vattnet kommer tillbaka till tandläkarmottagningen, huvudpersonen ber om en tjänst och det är det sista vi ser av henne. Dialogen fortsätter en bit in i eftertexterna. Jag har avsiktligt detaljer för att ni inte ska få hela historien berättad.

"Kärlekens tänder" liknar många andra filmer från det här landet, ofta realistiska skildringar av ett hårt liv där omgivningen sätter gränserna för ens frihet. Det säger sig självt att det sällan är lyckliga slut. De bästa filmerna i den här genren är i likhet med den här välregisserade. Och fantastiskt känsligt spelade. Men de kräver lugn och ro för att komma till sin rätt. Ingenting att slötitta på till pizzan dagen efter. Jag gillar genren och det här är en av de bättre. Den får fyra röda lyktor av mig.

PS. När jag googlar visar det sig att den gick på Stockholms Filmfestival så sent som igår. DS

Regi: Zhuang Yuxin, 2007