Nej, det gick inte attt hålla sig till ett ämne den här gången heller

Det går att bo i Shanghai eller Peking utan att man lär sig säga ett enda ord, läsa ett enda tecken eller lär känna en enda kines. Det går att bara umgås med västmänniskor i förskingringen, fyllna tillsammans och mjugga över det annorlunda i folkrepubliken. Det går men det är säkert inte särskilt spännande.

Nu är det snart två månader sedan jag kom tillbaka hit. Jag hade firat jul och nyår i Europa, hunnit träffa några nära men inte alla kära. Som vanligt stavades umgängesformen i norra Europa emellanåt med stort A som i alkohol. Jag har emellanåt hyllat fyllan i den här bloggen. Jag har inte lika ofta skrivit om det mörker som kan börja växa efter några kvällars festande.
Och i tillnyktringen i den norra huvudstaden märkte jag att det hade gjort det. Jag ställde mig frågande till att bo granne med en bullrig byggarbetsplats och en hårt trafikerad gata, frågande till att gå och frysa på gator där torra och hårda vindar drog in genom kläderna. Frågande till att vara så långt borta från födelselandet där jag inte längre hade en bostad. Mitt immunförsvar tog - för att prata med Janne Anderssons syster* - time out.

Sedan följde det kinesiska nyåret, tempelmarknaden och en relativt lugn stad om man bortser från fyrverkerierna och smällarna. Men här lär man sig att bortse från oljuden. Annars går det inte.

Nu har jag ett långsamt växande socialt liv och så tar jag lektioner i kinesiska igen. Våren börjar göra sig gällande med ljusa kvällar och en värme som nu känns genom kläderna. I mitt nyfunna positiva tillstånd bestämde jag mig för att återknyta kontakten med S och B - två kinesiska tjejer som jag och kanadensiske D umgicks med lite i fjol. Vi bestämde att träffas vid Xidan. B kom och hämtade mig utanför tunnelbanestationen. Inne på restaurangen Dolar Shop (sic) satt S redan vid bordet.

Dolar Shop är en Shanghairestaurang. "De ger inte kvitton än" sa S. "De har bara hållit öppet i ett par månader". Vi åt hotpot tillsammans. Krogen ligger i ett nyöppnat shoppingtempel. Inredningen går i svart och rött. Servicen var föredömligt bra. S håller på att ta sin examen i historia. Hon studerar Qing-dynastin. B jobbar på ett företag där hon inte har något inflytande över besluten. Hon trivs inte. S berättade att hon inte tycker om japansk mat. Det är djupare än så, hon tycker inte om Japan. Landets vägran att erkänna övergreppen under ockupationen går djupt hos många kineser. S hade nyligen varit på semester i Yunnan. Med en avstickare in i grannlandet Burma. Hon påstod att den som köper en hektar mark där får en hustru av staten.

För övrigt åt vi Hot Pot, det vill säga den där grytan som man doppar olika livsmedel i. Vi hade krabba, fårkött, spenat och olika tofuvarianter. Det är för övrigt en skam att det ska finnas så få varianter av bönosten i Sverige eftersom det är ett så användbart livsmedel. Jag har inte skrivit om det smältande fläsket i den röda såsen med fermenterad tofu som man stoppade i ångade bröd. De serverades på en restaurang i Pingyao. Jag har inte heller skrivit om de röda, lite torra tofukuberna som serverades på Hunanrestaurangen i närheten av Pekings västra. Eller om tofuskinnen på Sichuankrogen på andra sidan kvarteret.
Kan man odla sojabönor i Sverige? Går det att göra ekologiskt? Är odlingen relativt energisnål.

* En av de bästa popkonserterna i Uppsala 1982 var Janne Andersson Pop på Musikforum - konsertlokalen som låg i nuvarande Stockholm Nations lokaler. Plattan Rysk Pop hade precis släppts. Gruppen hade vuxit från första plattans trio till en kvartett och den ursprunglige basisten ersatts av en annan. Ljudet var kristallklart och inte för starkt. Trots att publiken bara utgjordes av tjugotalet killar spelade bandet med en energi som vore den minst hundrahövdad.
Janne Andersson är inte så ihågkommen idag. Han syster som leder ett stort och idéfattigt oppositionsparti är mer känd. När hon för 12 år sedan förhördes av den svenska journalistkåren för slarvigt hanterade kreditkort använde hon det där engelska uttrycket vill jag minnas.