Varken lippizzanerhästar, backhoppning eller Ivanhoe på TV

Det är nyårsdag i råttans år. Jag har läst mina horoskop. De är sinsemellan ganska olika. Karriären kommer att gå framåt enligt ett av dem. Kärleken går sisådär enligt samma medan hälsan försämras. En stjärna på himlen kommer innebära ett visst mått av ensamhet och melankoli läser jag vidare. Jag tror på allt.
Baksmälla och melankoli brukar gå hand i hand men inte idag. Kombon och jag - även han född i drakens år - sitter inne och tittar på film.

"The Ice Storm", "Crouching Tiger, Hidden Dragon" och "Brokeback Mountain". Ang Lee, eller 李安，som han också heter har, till skillnad från Neil Jordan, regisserat några av de senaste tio årens mer angelägna filmer. "Lust, Caution" - den senaste - har det känsligaste skådespeleriet jag sett i år. Det är en berättelse hur om några unga idealistiska teaterstuderande i 1940-talets Shanghai som efter en framgångsrik patriotisk teaterföreställning bestämmer sig för låta idealen gå över i praktik. I det här fallet betyder det att döda en kines och "quisling", Mr Yi, som arbetar för japanerna. Tony Leung som man kanske känner igen från "In the Mood for Love" spelar Mr Yi. Tang Wei spelar teaterstudenten Wang Jiazhi som får uppdraget att bli Mr Yi:s älskarinna. Jag har inte sett henne tidigare men vågar redan nu förutspå att jag kommer att få möta henne i fler filmer.

"Lust, Caution" är främst en blickarnas och ögonkastens film. Den bygger i likhet med "Brokeback Mountain" på en novell. Författaren bakom den här novellen heter Eileen Chang och om henne vet jag inget. Avsätt tre timmar, gå till närmaste biograf och se filmen.

Vad har Ang Lee och Ridley Scott gemensamt? Det enda jag kommer på är Sigourney Weaver som spelar otrogen hemmafru i "The Ice Storm". Den andra filmen idag, som jag säkert såg för femte gången, var "Alien". Det är en av de bästa Hollywood-filmer som gjorts. Alla kategorier. Vore det inte för den "molekylära syran" och utläggningarna om "gästens" biologi så skulle den vara perfekt.
Jag har aldrig sett den andra filmen i serien om de parasitära rymdmonstren: "Aliens, återkomsten". Den är regisserad av James Cameron som också regisserade "Terminator 2" - dagens tredje film.

Men innan vi använde drygt två timmar av våra dyrbara liv till att titta på den gick vi till "The Pavillion". Där åt vi hamburgare med pompa och drack två stora Boddingtons var. Samt friterade oststänger. Allt för att spådomarna om vår hälsa ska gå i uppfyllelse. The Pavillion var nästan tomt. Liksom gatorna.

"Terminator 2" har jag sett några gånger. Innan huvudrollsinnehavaren blev guvernör i Kalifornien och började försöka förbättra världen genom att föreslå åtgärder för att minska koldioxidutsläppen så förbättrade han upp sin kropp med olika redskap och - enligt vissa källor - tillväxtpreparat. Tror att han blev Mister Universum under 1970-talet.
Hans kroppshydda gav honom med tiden diverse filmroller, bland annat som Conan i "Conan - barbaren" och hemlig agent i "True lies". Den förstnämnda minnesvärd för perukbruket, den andra borde aldrig ha gjorts. Det finns naturligtvis fler filmer men jag har inte sett många. Schwarzenegger är som bäst när han snackar minst. Något som han för övrigt har gemensamt med Keanu Reeves. Och i Terminator-filmerna där han inte pratar så mycket är han perfekt. Om jag var tillräckligt begåvad för att recensera film i en kvällsdrake skulle jag kunna skriva: "Schwarzenegger är Terminator".
"Terminator 2" är som sagt regisserad av James Cameron. Han fick nog inte leka med smällare när han var liten. Han har förmodligen heller aldrig upplevt det kinesiska nyåret. Därför ägnas större delen av hans filmer åt explosioner, bränder och annat våldsamt. Det går för snabbt, det väsnas för mycket. Det är tajt och effektivt. Men jag är för gammal för sånt nu. Min håg står mer åt det dröjande hos Ang Lee.

Jag önskar alla mina läsare ett gott nytt Råttans År!