Klockan är tio. Från mitt fönster på elfte våningen såg jag just vaktstyrkan som patrullerar mitt område marschera på gångarna mellan grönskan. Jag, Maggie och Daisys förra chef, Wang Zhi Qiang, åt nyss på min stamkrog. Grillade lammben med het auberginesallad blev det. Maggie följde Wang Zhi Qiang till busshållplatsen. Kanske är hon lite intresserad av honom. Hon sade till mig igår att hon föredrog män som var lite pojkaktigt äppelkindade framför "allvarliga", typ Jude Law. Daisy gillar för övrigt inte heller Jude Law-looken. Hon och engelsmannen Ben skulle gå på bio så de följde inte med oss till min sylta. Jag läste nyss ett mejl från en god vän. Hon ville att jag skulle skriva om det kinesiska samhället. Jag har, sedan jag började skolan, mest uppehållit mig i ett område på en dryg kvadratkilometer i min omedelbara närhet. Det är därför svårt för mig att säga något om samhället. Innan vi åt träffade vi Daisy och Wang Zhi Qiang på den amerikanska kaffekedjans filial i shoppinggallerian till World Trade Center. Utanför: soppaslukande monsterfordon. Därinne: marmorgolv, kostymklädda vakter och köpstarka människor. En oöverskådlig flerplanslabyrint av märkesbutiker. I bottenvåningen bland annat en skridskorink. Jag frågade Maggie på väg in: "Tror du att man blir lyckligare, ju fler saker man har?" Det är för övrigt en oförskämd fråga från någon som under uppväxten levde i ett samhälle som inte led brist på något. Jag är osäker på om hon uppfattade frågan riktigt. Hon svarade "ja". Daisys svar var delvis ett annat. "Man blir lycklig om man kan köpa sakerna man vill ha".
Bilden: Mitt kvarter, tidigare under dagen.
3 kommentarer:
Roligt med bild från "ditt" kvarter. Jag tycker ju att "ditt" kvarter finns här på Söder. Känner mig lite som en sån där barndomskompis som köper huset bredvid sina föräldrar och stannar kvar och aldrig låter något hända i sitt liv. Som behåller sitt första jobb och kompisarna och frisyren från tonåren hela sitt liv.
Tur att det är nån (du) som gör något radikalt, så att man kommer i håg att man har ett eget ansvar för att livet inte stannar upp!
Hej Viveca,
hoppas att allt är bra med dig. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte hit. Däremot har jag fått slängar av hemlängtan på sista tiden. Jag planerar en hemvända i slutet av september. Dels för att min bror fyller jämnt, dels för att jag måste bestämma vad jag ska göra med min hyresgäst/bostadsrätt. För övrigt tycker jag att du gjorde något nog så radikalt när du en gång bestämde dig för att byta yrkesinriktning. Ha det bra! Kram, D
Hej D,
Om du tar dig hem i början av september så kan du hinna med att se David Sylvian live i Stockholm ;)
/J
Skicka en kommentar