Den uppmärksamme bartendern kan kanske förebygga den. Befinner man sig i tillståndet hjälper bara tid. Det handlar om baksmälla. En bekant berättade att han en lördagkväll varit på en ungdomsgård för 20+ här på Södermalm. Det var fortsättningen på en kväll som inletts med avsmakningsmeny och viner på en krog på Norrmalm. Till ungdomsgården brukar det vara kö. En av de få köer bekantingen befattar sig med. Vakterna som avgör vilka av de köande som ska få komma in är obönhörliga. Den som slirar för mycket i snömodden, gapar för starkt eller på annat sätt visar att frisättningen av olika signalsubstanser i hjärnan inte är normalt reglerad nekas inträde. Bekantingen har inte det problemet. I takt med att promillehalten stiger lägger sig ansiktsdragen tillrätta som ytan på en sjö i stiltje. Balanssinnet är det heller inget fel på. Stadig som ett fyrtorn står han. Öppnar han däremot munnen råder inga tvivel om otillräkneligheten. Han brukar komma in på ungdomsgården. Det berättas att bekantingens medfestare försökte beställa en Long Island Icetea. Bartendern undrade vem som skulle ha den. Kompisen pekade på bekantingen. Beställningen verkställdes inte*. Bekantingen hade dumt nog hunnit dricka en dopfuntsstor bägare av det korianderkryddade belgiska veteölet Hoegaarden när de kom in. Så det i kombination med vinerna tidigare under kvällen och maltwhiskyn på efterfesten gjorde att hans söndag blev glåmig trots den rättrådige bartendern. Ett kilometersim med efterföljande bastu lindrade temporärt. Har jag hört.*Vilket för övrigt är helt enligt lagen. En lag som jag tror att många krögare dessvärre lever av att bryta mot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar