Som bloggare behöver man inte bekymra sig om att rubriken ska ha täckning i texten. Som alla besökare förstår så anspelar rubriken i det här fallet på en sång av Cole Porter. Alla vettiga människor gillar Cole Porter och alla vettiga människor gillar Kevin Kline. Eftersom Sverige är ett för litet land för att kvalitet, med några få undantag, ska kunna ha en chans i det populistiskt puckade underhållningsbruset så kan du inte förvänta dig att filmen om Porters liv där Kline spelar huvudrollen, De-lovely, ska komma till en biograf nära dig. Du får helt enkelt hyra den och sedan se den i hemmets hägn. Snarast.(Och för andra fredagen i rad saknas den naturliga övergången till mitt liv med vinet.)
Det är sportlov i huvudstaden. Familjebildare med fasta medelinkomster har packat in sig och de sina i farkoster och begett sig. Bortåt. Över Finska viken eller upp till fjällvidderna. Jag mejlar till några adresser jag hittat i min inkorg att Judit & Bertil har öppet som vanligt trots att matälskarna är i Finland. Tar mig till baren på Bergsunds strand och ser till min stora glädje att Andreas är tillbaka! Solbränd och fit efter treveckorstrip till Mexico. Får mess av vassa eggen som meddelar att han bangar. Beställer ett glas av Penfolds ekologiska blandning: shiraz, cabernet sauvignon och merlot. Det är från 2001 och karaktärsfullt. Björnbär, packad frukt och efter en stund i glaset även gummi i doften. Påtagliga tanniner. Faktiskt det bästa rödvin jag druckit där. Men frågan kvarstår, ska jag sitta vid bardisken i två timmar och låtsasengagera mig i Svenskans näringslivsbilaga? Nej. Louise kommer efter en stund. Sedan ansluter Viveca. Vi pratar. Det blir bara två små glas vin i kväll. Sedan tar vi oss till Hanoi bar i änden av Birger Jarlsgatan. Vårrullar och dumplings. Öl. Vietnamesiskt kaffe med kondenserad mjölk. Maten var bättre i våras. Nu ska jag sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar