Jan Myrdals syn på vinet del 2.

Jag lovade ju att recensera "Jan Myrdal: Om vin" för några veckor sedan. Och för att föregripa eventuella angrepp från Gudmundson: jag recenserar inte den politiska människan Jan Myrdal, jag recenserar Myrdal som vinförfattare.
Boken som kom ut 1999 är en sammanställning av Myrdals vinkrönikor från "Vår bostad". Krönike- eller kåserisamlingar har ju den fördelen att man hinner läsa något till slut innan man somnar. Nackdelen är att blir texterna blir korta, med liten möjlighet till fördjupning. Myrdal som har encyklopediska kunskaper om historia och konst skulle säkert kunna fördjupa sig mer om textutrymmet medgav. Nu får man en del kulturhistoria på köpet. Ett annat problem med den här sortens sammanställningar är att krönikorna är tidsbundna och därför snabbt blir inaktuella. Det gäller dock inte merparten av texterna i "Jan Myrdal: Om vin." Utgångspunkten i flera av krönikorna är de resor han och Gun Kessle företagit. Det handlar mest om resor i Europa och följdaktligen om europeiska viner. Frankrike, Tyskland, Schweiz och Österrike är länder de reser och dricker i. Myrdal blir aldrig aldrig varken överdrivet vördnadsfull eller Steffo Törnquistskt pompös inför undren i flaskorna. Han har en på en gång sakligt och innerligt förhållande till druvmusten. Han är inte dogmatisk men tonfallet kan vara lite, ska vi säga, förnumstigt ibland. Om det finns ett budskap tycks det vara att man ska dricka det man tycker om och äta det man tycker passar till. Och att vid festligare tillfällen kanske lägga lite mer slantar på flaskan. Helt riktigt. Myrdal verkar inte anse att det finns något rätt eller fel vad gäller vin, utom att man ska respektera lokala seder och inte dricka sig berusad alltför ofta. Man hittar inga färgbilder i boken men det finns vinjett-illustrationer av Gun Kessle föreställande nakna kvinnor. Boken som helhet är dock fjärran allt vad "vinpornografi" heter. Varken en vingård eller druvklase i bild. Jag tycker att den är läsvärd. Som Jan Myrdal skriver om vin skriver bara Jan Myrdal.

Och; han har fullkomligt rätt i att gewurztraminer inte är en vardagsdruva.