Hur jag motvilligt blev en vintönt. Korta versionen.

1986. Jag sjunger i kör. Bland basarna finns en fysikstudent som odlar ett seriöst vinintresse. På den här tiden är vin inte den folkdryck som det är i dag. På tv provar Carl-Jan Granqvist och Knut-Christian Gröntoft vin till mångas förskräckelse. Det är "löddriga hästar" hit och "nykysst sjuttonåring" dit, påstås det. Jag vet inte eftersom jag aldrig ser det. Vinintresse anses vara excentriskt, snobbigt eller fjolligt1). Jag dricker (nästan) allt som inte smakar bensen, klorin eller punschpralin. Mältat, jäst eller destillerat. Sak samma.
Vi åker på körresa till det dåvarande kommunistiska Ungern. Alla taxichaufförer i landet lyssnar på Modern Talking ur kassettspelare som hänger i lösa sladdar från kupétaket och man kan köpa västerländska produkter överallt. Vad man vill köpa med sig hem är något genuint ungerskt. Salami eller tokajer. Jag lär mig av fysikstudenten vad puttonyos innebär och vad det har för relevans för tokajer. Under samma år gör jag vapenfri tjänst och hamnar i krig med en kock från Kristianstad som påstår att Alsace uttalas "alsack".
1993. Jag arbetar på en av universitetets institutioner. En av doktoranderna berättar gärna om vilka storinköp han och flickvännen företagit under helgen, vilken typ av vilt de har i frysboxen och hur mycket han lyckas lägga undan av doktorandlönen varje månad. Eftersom jag alltid har haft svårt att hålla i slantarna - det blir nog kbt vad det lider - är jag måttligt road av hans lunchkonversation. Doktoranden är seriöst intresserad av vin och medlem i Munskänkarna. "Präktigt" kan alltså läggas till listan av nedsättande beteckningar på vinintresse. Jag vinner finingar på institutionens vinlotteri. Kan inte erinra mig vad de hette. Fint vin är bortkastat på mig. Jag och min dåvarande sambo delar på en halv flaska California Red till våra vego-röror.
1994. Dricker Brunello di Montalcino för första gången med min danske chef. Börjar dricka Rioja.
1995. Frankrike provspränger kärnladdningar och landets vinbönder får betala i form av vikande export. Jag fortsätter att dricka Rioja.
1996. Château Karras - ett grekiskt vin som inte smakar kåda på Mårten Trotzig. Wow! Bra på den tiden. Vi köpte den till påskalammet i skärgården. Försvann senare ur bolagets sortiment. Första gången: gewurztraminer på "De fyras krog" i G:a Stan. Köper Allt om Mats stora vinnummer för första gången. Ordnar vinprovning på temat "äckligt till gott". Bland vinerna finns Merlot Oltina - sämst det året i AoM, något från Agramont - troligen detta - och Fetzers Zinfandel Barrel Select. Amatörmässig blindprovning där jag har facit. Alla tycker att det amerikanska vinet är godast men de gissar att det är från Spanien eller Frankrike. Oltinan blir jumbo för samtliga.
1997. Är med på en provning av cabernet sauvignon i Örebro. Kommer inte ihåg vilka viner vi dricker. Jag har fortfarande inte ambitionen att lära mig något om vin.
1998. Köper Valréas för första gången. Slutar dricka Rioja.
1999-2000. Dricker Santagostino Firriato Cataratto Chardonnay första gången. Firar nyåret med Bollinger från 1990, någon Châteauneuf du Pape, Amarone och andra pinglor. Börjar bli lite intresserad.
2000. Får vara med på en provning av vin och ost. Provningen som leds av en av Sveriges framstående vinprofiler bygger på teorin att vin med låg syra skulle passa till ost. Får smaka dyrgripar bland annat från Condrieu. Evenemanget ger bestående intryck. Jag har trots det svårt att lära mig uttala viognier. Om teorin bekräftades av praktiken vet jag inte.
2001. Två veckor i Toscana. Jag har haft turen att få resa med ett sällskap där en av deltagarna lyckats boka besök på Fontodi, Isole e Olena, Brolio, Castello di Fonterutoli och Brancaia. Jag börjar inse att det är skillnad på ekfat och ekfat. Vad packad frukt, körsbär och balans innebär. Nu är jag fast. Från och med nu läser jag allt jag kan komma över om vin. Och så ger jag mig handgripligen på alla som säger att de inte gillar italienska viner.
2002. Dricker Ribera del Duero i Andalusien. Reser i katalonien och gör en tvåstjärning och en trestjärning för första gången. Dricker Bollinger Special Cuvée Brut på Tempo i Malmö. Blir medlem i Munskänkarna. Och alltmer svåruthärdlig för min omgivning.
2003. Ordnar två provningar i bekantskapskretsen. Den ena på temat merlot. Chile, Italien, USA och Frankrike. En av deltagarna spottar direkt vilken som kommer från Pomerol. Den andra är på temat Brasses lattjolajban-låda dvs en ska bort. Tre chardonnayer och en gewurz provas. Superenkelt men trevligt. Köper röda bordeauxer allt oftare. Får ett betyg av Munskänkarna.
2004. Dricker Lagrein för första gången. Dricker en massa annat. Besöker ett tråkigt vinmuseum i Paris. Fyller jämnt och fyllnar till på Ksara.
2005. Går Munskänkarnas druvkurs. Börjar dricka röda och vita från Rioja igen. Dessa fantastiska viner som tagit sig ur kvalitetssvackan!
Anmäler mig och går vidare i brännvinsprovningspanel hos V&S. En adressändringsfördröjning hindrar mig från att fortsätta. Får prova jos i ett professionellt sammanhang. Börjar blogga. Tre svensexor och dito många bröllopsfestligheter. Pol Roger i Finnhamn. Resor till Lanzarote - kartigt lokalt vin - och Teneriffa - kralligare. Musar-provning hos fröken Brax.
2006. Fortsätter att blogga. Nu är vinintresset, tack vare mig, så stort i landet att alla svenskar kan rapa upp de fem första cru från Bordeaux i sömnen. Jag har fortfarande ambitionen att ordna en minnesvärd provning med ett par, tre, fem högst åtta personer. Men först ska jag dricka, nej jag menar äta, lunch.

1) Som om det skulle vara fel.

Bilden föreställer en så kallad guyot. Ett sätt att binda upp vinrankor.