22 mars 2006

Redaktörn gästbloggar om Mondovino!

Alla bloggar av rang har gästbloggare. Jag har bett min gode vän Redaktörn att vara filmrecensent:

"Jag har ett högst genomsnittligt vinintresse och det är väl därför Vinlusen bett mig skriva om dokumentärfilmen Mondovino, som hade svensk biopremiär för ett år sedan och nu finns på dvd. Och det kan sägas direkt: för Lusen och andra vinfreaks är Mondovino säkert en höjdare, full av anekdoter, pliriga gubbar, multinationella vinpampar och inte minst en massa vin.

Som lådvinsdrickare har jag inte den euforiska förhandsinställning till Mondovino som jag skulle ha till en tvåtimmars dokumentär om till exempel Dolly Parton. Eller Citroën.
Jag ser kort sagt Mondovino utan nördbrillor.

Det är en ganska traditionell dokumentär. Kameran för oss med på en resa över världen och vi möter små och stora vinproducenter. Samt några tunga makthavare som konsulten och gurun Michel Rolland och Robert Parker, världens kanske viktigaste vinskribent.
Eftersom vin är som kaffe, skor, bilar eller vilken annan världsmarknadsprodukt som helst finns här de givna rollfigurerna. De globala jättarna, i det här fallet amerikanska Monsdavi, redo att köpa upp hela franska kommuner om de får chansen. Motståndsrörelsen, de små vingårdarna som slåss för tusenåriga traditioner och framtida överlevnad finns självklart också med. Ska de sköljas bort i en flodvåg av marknadsanpassade superviner som får högsta betyg i Wine Spectator?

Det är intressant. Och man blir onekligen både törstig och sugen på att besöka alla de vackra platserna. Men det är också ganska segt. Dryga två timmar, och jag vet inte riktigt om vi kommer någon vart.
Mondovino tar ingen tydlig ställning, berättar ingen rak historia. Det är både filmens styrka och svaghet.

Till sist önskar jag att man på dvd:n lagt in en lista på alla viner som förekommer i filmen. Med Systembolagets artikelnummer.
Men det kanske Vinlusen kan bistå med?

Redaktörn
(som just nu har en dunk 35 South Chardonnay, artikelnummer 6610, i kylen. Rätt smarrigt, tycker jag)"


Mondovino

Regi: Jonathan Nossiter
USA/Frankrike, 2004 (166 min)

Tack, Redaktörn! Jag återkommer till vinerna när jag åter har sett filmen./Vinlusen

3 kommentarer:

Dr Stellan sa...

Fimen tar visst då ställning, den handlar om ett centralt tema, terroir, vårt ursprung, alla talar om sin historia, mannen på lagret i broklyn talar om hur frukten smakar olika från olika träd, parker talar om hur de köpt huset hans frus föräldrar samt hunden fiser det är hans närmiljö, vårt ursprung och miljö påverkar våra liv så även viner.Mondavi talar om att när deras företag gick på börsen fick sonen sin far tillbaka. Vinerna är spännande, jag har druckit en del och bourgogneproducenten släppte vin på systemet i höstas, dyrt som brukligt är.Filmen tar även upp hur vinvärlden släpper ifrån sig allt mer direkta viner som inte kräver så mycket eftertanke. Samtidigt är i princip alla viner i filmen väldigt dyra och då får man se 200 kr som billigt. En enkelt sätt att förstå vinvärldens skillnad mellan tradition och modernitet är att köpa Coto de imaz Rioja på systemet, klassiskt, skördat tidigt för att behålla syran, tempranillo har låg syra, smaken går åt plommon mm, finlemmade strukture, sen jämför man det med allende rioja, sent skördat med massiv frukt och lägre syra, druvans karaktärer går åt björnbär och mörkare frukter, hör till riojas moderna stil med viner "med kraftigt uttryck" , nu är det 2002:an på systemet innan var det 2001, den var klockrenare modern än 2002 när den är en lite svårare årgång men både fick 93 poäng av parker och kostar knappt 150 kr. Skillnaden mellan dessa är tradition mot modernitet, vilket gillar du bäst?

Vinlusen sa...

Hej dr stellan. Tack för din kommentar. Intressant reflektion om coto de imaz och finca allende. Ska testa båda vid tillfälle. Jag tycker att antingen eller, på eller av,noll eller ett, eller dikotomisering är ganska begränsande för tanken. Kanske har båda dessa viner förtjänster i olika sammanhang. Jag har förresten druckit Allende och tyckte att den var lite väl mycket vaniljglass. Märk väl att det är Redaktörns recension av filmen, inte min.

Dr Stellan sa...

Hej Vinlusen! Allende = vaniljglass, den kommentaren gillar jag. De sent skördade druvorna blir utdragna och tar bort druvans integritet, det gör inte Coto de imaz, sen kan vissa gilla det ena och vissa det andra. Min vinsmak är klockren frankofil med champagne på topp, vin skall ha integritet och förföra dig. Allende är ett sista minutenragg klockan 3 på dansgolvet och man har verkligen slagit rekord vad gäller fylla, då hade jag knådat mig in under etiketten och sugit mig dess krafter och sen haft en bakfylleångest utan like. För mig skall mötet med ett vin vara som min dikt på min vinblogg www.vinochpoesi.blogspott.com. Rätt vin är ren och berusande erotik!