Jag fick nyligen en bok om te som min kombo tog med sig från Sverige. Den är inte färdigläst men efter ett par inledande kapitel vågar jag påstå att den är bra. Petter Bjerkes och Vernon Mauris "Te - från Sencha till Lapsang" pratar jag naturligtvis om. Den är bra på det där svenska sättet. Det vill säga både formgivning, foton och text känns genomtänkta. Jag tycker att Bjerke skriver bra överlag. Om ni inte tänker skaffa boken kan ni läsa hans text om norrmännens variant av fermenterad fisk på taffel.se.
Apropå stinkande mat, så åt jag illaluktande tofu för första gången för en månad sedan. Det var en av mina medhjälpare som bjöd på den. Friterad, från ett gatukök. Med chillipulver och spiskummin. Inte äcklig men inget jag återvänder till. Den luktar hundlort och saknar något - kanske är det frisk syra - som skulle kunna vädra ut det lätt kvalmigt instängda.
För en vecka sedan åt jag Shanghaimat med ett par bekanta. Rätterna var på en gång både för söta och för milda. Där fanns också friterad, illaluktande tofu. Mitt intryck står sig.
När jag och världsmästaren var på Island för sju år sedan förbjöd han mig att prova den fermenterade hajvarianten. Så hur den smakar vet jag inte. För er som vill veta kan jag berätta att jag varken tycker om durian eller surströmming. Däremot finns det flera ostar som luktar tveksamt men ändå gör sig i min gom. Nu slår det mig att jag faktiskt åt fermenterad tofu i Pingyao för några månader sedan. Den var inte friterad och den ingick i ett syrligt sammanhang med fläsk. Det gillade jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar