Strax innan jag hade kommit tillbaka till arbetsplatsen, strax innan skalvet nådde huvudstaden satt jag i en matgård (food court) i källarvåningen på en hög kontorsbyggnad och åt en sen lunch med fyllda vetedegsknyten. Mitt emot mig satt en tjej som jobbade som något slags agent för en skådespelare eller skådespelerska. Jag hade satt mig vid hennes bord för att hon hade varit vänlig nog att påpeka att den portion jag beställde var för liten. Nu frågade hon om jag tyckte om det här landet.
-Ja det gör jag, sade jag.
- Det är många utlänningar som inte gör det. De tycker inte om att vi inte har 民主 - mínzhǔ, fortsatte hon. Jag slog upp ordet i min elektroniska ordbok. Det betyder demokrati.
- Nej, sa jag, det gillar jag inte heller att ni inte har. Hon sade att ön öster om fastlandet, som är en del av folkrepubliken enligt den senares officiella politik, har demokrati. Men att det är en väldigt rörig och konstig demokrati. Och att det berodde på att "vårt sätt och tänka (思维 - sīwéi) och ni västerlänningars sätt att tänka är inte samma."
Jag, som alltid ska ifrågasätta, sade att japaners och indiers sätt är väl heller inte så likt vårt västerländska sätt att tänka. Men de länderna är ju demokratier. Jag kommer antingen inte ihåg vad hon svarade på det eller så förstod jag det inte.
Det visade sig att vi jobbade i samma hus så vi gjorde sällskap till hissen. Jag klev av vid min våning, hon fortsatte till sin. Ingen av oss hade visitkort och jag glömde att fråga om hennes namn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar