Château Vadeau

Begynnande förkylning? Prokaryoter i bihålorna? Bobbig ligger jag nerbäddad och ser ”Brideshead Revisited” på dvd. Såg den aldrig när den visades i statstelevisionen på 80-talet så det är första gången jag möter de dekadenta studenterna i Oxford. Huvudpersonerna Sebastian och Charles dricker en massa champagne, gärna till lunch. Det enda varumärke jag hinner se är Moët & Chandon. Vid ett tillfälle smakar man på dyrgripar ur från den allt tommare vinkällaren på slottet Brideshead. Bland annat korkas en Château Lafite från 1899 upp. Många glas senare när de glömt i vilket glas de har hällt upp respektive vin svamlar de om det är "burgundy" eller "claret" dvs rödvin från Bourgogne eller Bordeaux. Ch. Lafite kan vara det samma som Lafite-Rothschild dvs ett av de fyra viner från Bordeaux som inför världsutställningen i Paris 1855 klassificerades som premier cru. Det skulle dröja 118 år dvs ända till 1973 innan femman, Château Mouton-Rotschild skulle ta sig upp från andra till första cru. Vilka de tre kvarvarande är? Château Latour, Château Haut-Brion och Château Margaux. Det här kan man läsa i i nästan varenda vinbok och det är intressant som kulturhistoria betraktat. Om man vill njuta något av de fem slottens första cru-viner måste man antingen vara betalningsbenägen eller statsman. När Tony Blair fyllde femtio 2003 och relationerna mellan fransmännen och engelsmännen var frostigare än på mycket länge fick han ändå ett gäng flaskor Château Mouton Rotschild 1989 av Chirac. Jag har bekanta som fick en flaska från samma slott - oklart vilken årgång - i bröllopspresent. Man kan alltid hoppas.

Det här händer 2006

Inspirerad av en annan blogg tar jag fram kristallkulan. Det här kommer att hända på den svenska vinmarknaden nästa år:

Frankrike: Champagne och Alsace växer. Bourgogne går tillbaka. Värmebölja följt av hagel sabbar skörden i delar av Rhône. Prisvärda lantviner fortsätter att produceras i Sud-Ouest. Cahors blir en kioskvältare. Chablis håller ställningarna. Viner signerade Alain Brumont tar slut alldeles för fort.

Tyskland: status quo. Lika välförtjänt negligerade vad gäller frisyrer och pop (jag vet, det finns undantag), lika oförtjänt nonchalerade fortsätter germanernas viner att vara av andra än de redan frälsta. En sändning på 2400 flaskor blauburgunder tas in till butiken på Regeringsgatan. Tre vinskribenter jublar. Lagret köps snabbt upp av en pensionerad patentingenjör på Banérgatan som hänger på låset en gråkulen måndag i oktober.

Spanien: Tar stora kliv framåt. Alla regioner har minst ett vin representerat på bolaget. De vita riojorna blir allt populärare. 2002 års vita innedruva, albariño, kommer att finnas i minst fem viner under sommaren. Ribera del Duero går tillbaka. Rioja i övrigt fortsätter att utvecklas, både kvalitativt och kvantitativt.

Italien: Primitivo-baserade viner blir allt mindre populära. Supertoskanare likaså. Vino nobile di Montepulciano får ett uppsving sedan en regissör med sommarstuga i trakten förklarar vinet sin kärlek en passant i en intervju. Barolo tappar. Barbera d' asti tar. Inycon viognier blir det populäraste vita boxvinet.

Österrike växer. De röda lyckas dock inte slå sig in i Sverige.

Sydafrika fortsätter att växa. Australien tappar sedan folk ledsnat på Château Tahbilk. Nya Zeeland fortsätter att släppa prisvärda pinot noirer. Latinamerika kommer starkt. Flera Tannat-baserade viner från Uruguay släpps i alldeles för små sändningar. 2003 års röda innedruva - Carménère - tappar marknadsandelar. Folk tröttnar helt enkelt på berättelsen om merlot-misstaget. USA tappar. Asien kommer, liksom forna östeuropa.

Övrigt:

* Ordet "nörd" kan inte längre användas. Det tas ur bruk strax efter tolvslaget. Jämför gärna med det under 80-talet så omhuldade "kult". Det går ju inte - om man undantar religionsutövning - heller att använda längre.

* Det kommer bättre pappförpackningar.

* Per Bill får en ministerpost.

* Enstaka viner med läsk-kapsyl ser dagens ljus.

* Merlot kommer tillbaka.

* Vinlusen fortsätter att härja.

Nyårsklyscha

Drick den fina champagnen tidigt under kvällen. Spar det billigare bubblet till tolvslaget. Av skäl som lätt inses.

Matnyttigt om vin varje månad

Blir alltid lika smickrad av att uppmärksammas av människor jag inte känner. Britt Karlsson skriver om vin varje månad på www.bkwine.com. Där finns tester av bolagets kommande släpp och mycket annat. Eftersom hon listar min blogg vill jag återgälda genom att tipsa om hennes sajt. Man kan också prenumerera på hennes månadsbrev.

Från Torgnys sluttningar

Jag har druckit Belgiskt vin för första gången. Det var en ljusrosa pinot noir som heter "Coteaux de Torgny pinot noir". Alkoholsvagt, 10.5 %, och med en liten doft av rosenblad och jordgubbar. Smaken var liten med hög syra. Responsen i sällskapet var blandad. För mig framstår det som ett hyggligt matsäcksvin till sommarens utflykter. Jag har inte hittat information om det är ett rosévin eller ett vitt vin där skalrester oavsiktligt har läckt pigment till druvmusten. Årgången är 2004. Vingården är kommunägd och odlingen sker utan bekämpningsmedel. Franskspråkiga läsare kan fortsätta här.

Madonna lanserar vin

Madonna som inte har gjort något musikaliskt angeläget sedan 1998 års "Ray Of Light" lanserar nu viner med samma namn som den senaste skivan; "Confessions on a Dance Floor". Kanske är vin vad som krävs för att man ska kunna genomlida hennes musik nuförtiden. (All musik - utom Toto - är ju som bekant lättare att fördra efter ett par glas vin.) Hur Björn och Benny kunde ge sitt tillstånd till samplingen av "Gimme! Gimme! Gimme!" som inleder valium-dängan "Hung up" från senaste skivan övergår mitt förstånd. Det kan knappast ha varit fråga om pengar. På sajten där vinet presenteras står för övrigt att "Madonna har gjort karriär genom att konstant utvecklas konstnärligt och trotsa konventioner. Äntligen finns ett vin lika komplext och sofistikerat som konstnären" (min översättning). Tjena.

Göran Persson får vin av Silvio Berlusconi

I dagens Expressen berättas att de engelska och walesiska viner som serverades vid det senaste EU-toppmötet inte föll vår statsminister i smaken. Italiens premiärminister och mediemogul Silvio Berlusconi tyckte enligt tidningen synd om Göran Persson och beslutade därför att skicka "24 flaskor cabernet sauvignon" från hemlandet till Sverige. Uppenbarligen har en journalist utan vinintresse skrivit detta. Annars hade vi fått veta namnet på vinerna.

PS. Mörkret i form av intelligent design har stött på motstånd. Läs här. DS

Vin till julmaten

Jag har irriterat mig på vintipsen i tidningen Södermalmsnytt under hösten. Vinerna har antingen varit otillgängliga eller alldeles för dyra. Ibland både och. I senaste numret (50 17-23 december 2005) rekommenderar Björnstierne Antonsson vin till julmat. En inte alldeles lätt uppgift med tanke på den höga sältan och sötman som finns i flera av rätterna på ett julbord. Jag tycker att ansatsen är bra. Det finns många som har svårt för karaktären av kryddat desinfektionsmedel hos snaps och inte heller gillar den beska som finns i många ölsorter. Själv dricker jag gärna öl och snaps ett par gånger om året men tycker att ruset som uppnås när dessa drycker kombineras ofta flammar upp väl hastigt med ett slags sveda som följd. Det känns som man långsammare och mer behagligt vaggas in i berusningen, såvida man inte klunkar eller halsar, när man dricker vin. Och ett visst rus är svårt att undvika i helg-Sverige.
Vilka är då vinerna och vad rekommenderar han dem till? (Den här gången länkar jag direkt till bolagets lagerstatus.)
Sillen och laxen kan ätas till 2004 Gobelsburger Grüner Veltliner (SBnr 2775) för 82 kr.
Till skinkan rekommenderar han entreprenören och eldsjälen Carl Jan Granqvists 2003 Carl Jan Côtes du Rhône (SBnr 2228), 99 kr. Det här vinet är ofiltrerat och har enligt BA en "yvig och bred" frukt till följd av den rekordvarma sommaren 2003. Slutligen som "veckans bästa julvin alla kategorier" 1996 Laurent-Perrier Brut Millésime (SBnr 99767) 399 kr. Det framgår inte vad man ska dricka den här champagnen till men det kanske är av mindre betydelse. Champagne är alltid festligt om man inte, som Blur-basisten Alex James under gruppens storhetstid, gör varje dag till en fest med hjälp av den.
Södermalmsnytt har blivit allt bättre med avseende på vintipsen under hösten. Låt oss hoppas att det fortsätter så under 2006!

Jag upptäckte häromdagen en användbar funktion på systembolagets sajt. Man kan mata in bland annat smak-, pris och butikspreferenser för ett vin och få reda på vilka som rekommenderas. Efterom Carl Jans Rhône-vin är på upphällningen får man mata in fylligheten, strävheten och fruktsyran som kännetecknar det vinet för att få förslag på alternativ. Testa gärna den! Länk här.

För mig blir det inte vin till julbordet. Jag firar jul vartannat år i Europas bästa ölnation, Belgien. Flera belgiska ölsorter, särskilt de mörkare, är förträffliga till det svenska julbordet. (Isländsk snaps - med smak av islandslav, Cetraria islandica - behöver man däremot inte dricka till.) Belgarna äter bland annat fågellever och ostron under julhelgen så vinvalen är betydligt enklare för dem.

2005

Bara dryga två veckor kvar till 2006 men sammanfattningarna av det innevarande året har redan börjat. Jag ska inte vara sämre. 2005 sågas lite varstans i bloggkosmos. För mig har det som började i fyrverkerirök och Moët-rus på Mariatorget varit ett mellanår. Blott en trojka riktigt minnesvärda restaurangupplevelser: Hipp i Malmö, Lejontornet och Oaxen. Tro för den skull inte att jag har dammsugit Sverige på krogar. Jag har till exempel hittills inte ätit varken på Mistral, Niklas och flera andra. Marie Laveau har inte heller blivit av trots att jag lovade det i ett tidigare inlägg. Min ekonomi förändrades så radikalt när jag köpte min bostadsrätt - med vinfack - så jag fick dra in både på uteätandet och drickandet. Några viner blev det trots allt och ska jag kora ett rött och ett vitt som stod ut får det bli Chivites Colección 125 Reserva och Paul Blancks Pinot Auxerrois Viellies Vignes 2000. Den förra kom jag i kontakt med en knasterkall februarikväll på Grill Ruby. Vi hade tänkt dricka Côte Rotie men sommelieren avrådde eftersom vinkällaren hade blivit för kall. Hon föreslog i stället denna storslagna spanska blandning av tempranillo, merlot och cabernet sauvignon som höll bättre temperatur eftersom den hade varit inne i restaurangen en stund. Vi hade dessutom turen att få en entusiastisk föreläsning om vinet av Johan Edström (Philipson & Söderberg) som råkade vara i lokalen. Paul Blancks glycerolfeta, lätt akacie- och hasselnötsdoftande vin fick jag syn på i källaren till en finare Belgisk livsmedelsbutik, Robs. Hade läst om vinet några år tidigare men glömt det. Köpte så ett par flaskor. De gjorde succé varhelst de bjöds. Som fördrink eller till ljusare kötträtter bör det fungera ypperligt. Kanske till asiatiskt också. Det finns dock inte att köpa i Sverige än. Tyvärr.
2005 kom två filmer där vin hade en viktig roll. Jag tänker närmast på den misandriska, (obs egenpåhittat ord) svarta komedin "Sideways" och dokumentären "Mondovino". Den senare med tydlig kritik mot likriktningen i vinvärlden som en konsekvens av Michel Rollands och Robert M. Parker Jr.s oproportionerligt stora inflytande. Enligt regissören. Och med en kanske något romantiserad bild av den "lille odlaren".
Roligaste champagneupplevelsen var Pol Roger under manslägret i Finnhamn medio juni. Det var ovanligt många trevliga bröllopsfestligheter. Det blev mycket rosé under sommarmånaderna. Jag gick munskänkarnas druvkurs. Skruvkapsylen gjorde comeback. Riojorna började visa vad de kan gå för. Mitt tidigare så generaliserande omdöme - försvunnen frukt i en vaniljbuljong - var riktigt dumt. Hade jag haft taxfree-ondskan i form av en flaska Faustino för näsan när jag tänkte så? Det får jag aldrig veta. Hursom, Conde de la Salceda, Baron de Ley Finca Monasterio med flera visar att Rioja är ett område att räkna med. Igen. Tursamt nog har jag kompisar med den goda smaken att köpa viner åt mig när de är ute och reser. Fick exempelvis en flaska röd Baigorri när A och L kom tillbaka från Rioja i slutet av oktober. Tack för den!

Jag önskar alla mina läsare trevliga helger framöver! Och ser fram mot 2006.

Mysteriet med Philipson & Söderberg och Chivite del II

Så har mysteriet fått sin förklaring. Det blir Arcus som hanterar Chivite i Sverige i fortsättningen. Synd för Philipson & Söderberg. Desto roligare för Arcus, vars nya varumärke säljer mer än 200 000 liter per år på Systembolaget. Källa: apéritif nr 8 2005.
Tyvärr kräver norskägda Arcus' sajt att man registrerar sig. Norrmännens alkohollagstiftning är nog strängare än vår.

Tejp. Webstrarna på Street 20051209.

I Street's rockklubb serveras bara ett rött vin: Kaya från Sydafrika. I mitt tillfälligt nyktra liv bryr jag mig inte så mycket. Och eftersom jag blev lite uppskrämd av vetenskapsnytts rapport om en omdiskuterad studie av sötningsmedlet aspartams effekt på en typ av råttor och inte dricker flaskvatten i länder med bra ledningsdito blev det Coca Cola hela kvällen. Riktig Coca Cola, alltså inte sån med aspartam utan den som får tänder att försvinna. Jag upptäckte att den inte var så förskräckligt söt och tvingas därför moderera mitt tidigare så kategoriska omdöme.
Det var återträff. Vi som brukade gå på Webstrarnas konserter i Uppsala under åttiotalet var där. Både för att träffa varandra och höra det tillfälligt återupplivade bandet. Det var några akter innan huvudattraktionen framträdde. En norrman som jag inte minns namnet på läste webstertexter som vore de poesi. Efter en stund kom Sten Tjäder in och kompade. Sedan var det Pontus Holmgrens tur. Han gjorde tillsammans med en kompgitarrist några versioner av websterlåtar. Därefter kort paus. Sedan äntrade Sten Tjäder, Ola Jameson, Petter Eklund och Janne Lundqvist scenen. Tillfälligt förstärkta av Mats Wigerdal på tangentbord. Alla iförda sagolikt fula handmålade skjortor. Om det var pre-, postironiskt eller bara noll känsla för feeling låter jag vara osagt. Inledde med den ursprungliga versionen av "Svälj allt". Därefter en räcka låtar av varierande kvalitet. Bästa nygamla var "Top Hat Cocktail" från 1987 och den var så inihelvete bra. Bob Hund 15 år innan de fanns, typ. Samlingsskivan "Tejp" är värd att köpa bara för dess skull! Extranummer blev "Bit mig" i en superstitiousifierad version och den monumentala "Silverman". Den senare hörde jag första gången på Rackis i Uppsala 1984 innan de kallade sig Webstrarna.
Så tajta som de var igår har jag aldrig sett dem. Och de var, trots skjortorna, lika snygga och pigga som för femton år sedan. Så det kanske ligger något i Deepak Chopras påstående att åldrande är en attitydfråga.
Under de avslutande låtarna var jag dock så fullständigt upptagen av att prata med A som jag gick i lekis med men inte talat med på typ 20 år att jag inte riktigt koncentrerade mig på musiken. Samtalet fortsatte till stängningsdags. Under tiden spelade DJ Hyena - som alltid - fantastiskt välvalda låtar. De mesta från slutet av 70-talet och början av 80-talet. Det var tidiga Ultravox (med John Foxx), Spandau Ballet, Mano Negra bland annat. Kort sagt en superkväll.

Snittar och vin

Såhär länge kunde jag hålla mig borta från bloggandet. Jag har varken druckit vin eller ätit snittar men eftersom Eva Dahlgren under kvällens konsert påstod att det brukar serveras sådana i pausen fick jag en anledning att skriva utan att behöva dricka. 60-talisten framträdde i afton i Uppsalas universitetsaula - vars ingång pryds av Thorilds devis "Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större" - med ett band på sex personer. Bland musikerna kan nämnas Lars Halapi och Peter Korhonen - den senare en gång trummis i Reeperbahn. De flesta var yngre och kortare än Eva Dahlgren. Det blev många fina gitarrmattor under kvällens lopp, i något enstaka fall väl muskligt - tänk Bryan Adams - och känsliga versioner av låtar som i sina ursprungsversioner skulle låtit lätt antikverade. I "Vem tänder stjärnorna" sögs jag fjorton år bakåt i tiden till en studentlägenhet i utkanten av stan där jag och min dåvarande sambo brukade laga falafel och dela på en halvflaska California Red. Det var innan vinpretentionerna kom in i mitt liv.
Och nej, varken vin eller snittar serverades i någon paus. Det fanns inte något tillstånd. Konserten höll på i drygt två timmar. Ett av de sista extranumren var "Ung och stolt" som växte i ett långsamt crescendo.
God Natt!

Hej så länge!

Lugn, jag tänker inte sluta blogga. Men jag kommer att göra ett uppehåll i drickandet. Till jul, kanske längre. Har fått bilringar. Känner mig sänkt och skakis på en gång. Två signaler att hörsamma. Nu ska jag få fart på kroppens egna berusningsmedel genom att börja träna. Och försöka promenera i det dagsljus som bjuds. Vill inte utesluta att jag skriver något om korktillverkning eller ympvax under tiden. Det sensoriska får dock vänta. Under tiden kan ni läsa de andra bloggarna som jag länkar till.

(Igår drack jag för övrigt Campo Ceni och Cappello di Prete till den goda och smakrika köttgrytan som Aa hade lagat. Båda lite väl "solstekta". Den förra var välgjord; fruktig med motsträviga, men karaktärsfulla tanniner och tydlig syra. Skulle nog vinna på lite avvrundande lagring. Den andra mer robust och generös med både marsipan och körsbär i doften. Inte så pigga syror och tyvärr ett inslag av lättflyktig syra i doften. Men lättdrucken.)

God Jul och Gott Nytt! (om jag skulle glömma det)

Bilden: Korskovall på Tvärnö. Något att se fram emot.

Bara en sak till innan jag lägger mig

Vad är en finkrog? Och i motsats till vad? Läser i DN resultatet av ett långt grävande och fastnar i en mening med orden "den italienska finkrogen La Famiglia". Tacksam för svar.

Sardin

Sardin serverar en ostbricka med - håll i er - "brieost", "chevré" och manchego. Jag bestämmer mig för kaffepaketet istället. Innehavaren och tillika hovmästaren för kvällen undrar vilken av ostarna jag inte gillade. Han kan nämligen tänka sig att byta någon mot gorgonzola.
Kom igen. Det är 2005. Vi har så mycket bra ost i landet nu, både inhemsk och importerad, att det nästan är civilkurage när någon vågar plocka rakt av ur den nattöppna livsmedelsbutikens kyldisk. Här skulle ni kunna sluta läsa. Och tänka att det börjar bli jävligt tjatigt nu på den här bloggen! Det finns liksom bara tre teman. 1. Vinlusen har druckit vin. 2. Vinlusen har varit på krogen 3. Vinlusen är full och svamlar till kompet av Itunes. Eller en kombination av dem. Ja, och så de där "vetenskapliga" inläggen då. Eller möjligen fyra. 4. Vinlusen mästrar om biologi.
Jag är beredd att ge er rätt. Men tillbaka till Sardin. Spelar det någon roll vad man äter och dricker när snöflingorna mjuklandar på Nytorget utanför? När marken sakta pudras vit under gatubelysningen och folk pulsar med uppfällda kragar? När Diana Kralls hotelljazz sprids ur högtalarna? Jo, det gör det givetvis. Det spelar alltid roll. Sardin serverar inte bröd. Man får istället en len kantarellcappuccino med ett stänk tryffelolja innan varmrätten kommer. Jag och mästersnickaren E har beställt samma. Helgeflundra med pepparrot, skirat smör potatis, räkor och kräftstjärtar. En grönsak också. Möjligen ärtskott. Vi ber om vintips: DOMDECHANT WERNER'sches Hocheim 2004 Riesling Classic Erzeuger Abfüllung Rheingau. 2003:an har fått fina betyg. Förmodligen högre än 2004:an som har mer restsötma än jag önskar. Hovmästaren säger att det är fruktigt vilket inte heller är osant. En trevlig aperitif men inte hellyckat till den fina fisken. Skulle man druckit chablis eller någon supertorr alsaceriesling istället? Fisken är bra och färskpotatisen från Marocko söt och kompakt så här års. Kräftstjärtarna såg vi inte till men ett par kar av någon röd rom, ej löjrom, ställdes fram. Trevligt hade vi och det blev bara ett glas vin. Samt ett calvados. Och mästersnickaren bjöd.
Skulle kunna tänka mig att ha Sardin som kvarterskrog. Om jag får bli obetald ostkonsult först.

Kul utan strul

En vanlig föreställning om alkohol är att den försämrar omdömet. Nu verkar det som absolutism kan ha samma effekt. För hur ska man annars kunna förklara varför karln upprepar sina misstag?
Jag sätter en flaska "Geheimrat J" på att han kommer att medverka i kommande söndags public service.

Il Tempo

Intresseklubben antecknar. Så kan man sammanfatta bloggandet. I fredags var jag och regissören J på Il Tempo - en italiensk restaurang med svarta paneler och sebratapeter på väggarna och fler grappavarianter än du kan tänka. Jag var hungrig och åt en lammfilet med någon caponata-tjosanhejsan. Till det ett glas Novocento Chianti Classico. Gott så. Jag tror att krogen är lite i dyraste laget men atmosfären är perfekt för en romantisk middag och de lagar gott kaffe. Samt serverar värdigt.

Dop och vin

Det var barndop igår. En pojke som kom lite tidigt och under dramatiska former i somras fick sina namn i en Stockholmskyrka. Föräldrarna hade den goda smaken att i stället för kaffe och kakor bjuda på en matig buffé med vin i församlingshemmet efteråt. Rödvinet med samma namn som pilten var gjort på 100% tempranillo vilket översatt betyder ungefär "den lilla tidiga" - ett sammanträffande värt att blogga om. Druvan har sitt namn av att den mognar tidigt och är relativt liten.

Tempranillo, som bland annat ingår i viner från Rioja och Ribera del Duero är för övrigt en druva med många olika namn beroende på var den odlas på den iberiska halvön. Ull de llebre (Penedès), Cencibel (Valdepeñas), Tinto Fino (Ribera del Duero) och Tinta Roriz (Douro) är några exempel.

Vi gör en vintidning

Vi tar några snygga källarbilder på barriques. Sedan intervjuar vi en gråhårig man i tweedkavaj bland rankorna. Han kan väl hålla i en druvklase och plira mot solen. Och säga något om vinets plats i livet. Det var förresten länge sedan vi skrev om Château Petrus. Och någon av bröderna Mondavi lever kanske fortfarande. Och så slänger vi in lite annonser i slutet. De håller förresten på att spränga bort en massa berg i östra Rumänien så det lär blir en skitfin artonhåls där. Jo, vi samlar ihop några gubbs i ett Rhenslott så får de betygsätta riesling. Det blir super. Österrike ska vi inte heller glömma. Kanske kan vi hitta ett före detta fotbollsproffs med ett slott någonstans. Och bungalows i Belize. Tryffel hörde jag någon! Skitbra. Ostron gör sig alltid bra på bild. Kan vi inte ha det goda livet som tema?

På väg mot en text

Jag håller på med "Vinlusen Del 3."och är på väg att drunkna i textmassor. Googlar, och får gaziljoner träffar. Inte konstigt med tanke på att vinet är världens mest odlade frukt och vinlusen således en av de ekonomiskt mest betydande skadegörarna.
Jag vill kunna ämnet så bra att jag kan improvisera, annars blir det så uppsatsaktigt. Måste först plöja, ta fram det väsentliga och kolla att det stämmer. Därefter digerera. Sedan improvisera. Det dröjer med "Vinlusen Del 3." alltså.









Bilden visar kraftiga bladgaller, dvs klotliknande deformationer på vinbladen orsakade av vinlusen.
Från Ministry of Agriculture and Regional Development Archives, Hungary, www.insectimages.org

The Evolution Will Not Be Televised

Det är dystra tider. Förespråkare för "intelligent design" har vunnit en seger i Kansas där utbildningsstyrelsen röstat igenom en ny standard för biologiundervisningen i delstatens skolor. Läs vad Karin Bojs som vanligt så föredömligt tydligt och klart skriver i Dagens Nyheter om mörkerspridarna. Det är också därifrån jag tagit nyheten. Gå sedan hit och skratta istället åt eländet.

Det här har relevans för vin eftersom jag är i färd med att skriva om vinets plats i växtriket. Det skulle vara väldigt svårt om jag inte hade funnit någon substans i det jag lärde mig om biologi under min studietid utan istället trodde på "intelligent design". Jag skulle på min höjd kunna tro på varietalerna eller sorterna, dvs pinot noir, chardonnay & co, men knappast på deras relation till Vitis labrusca eller någon annan art bland de tvåhjärtbladiga kärlväxterna.

Men var så säkra, förespråkarna för hokuspokuset finns även här och de kommer att bli fler. Motståndet finns bland annat här.

Nördfredag

Rättelse: det var inte varmrökt lax jag åt, det var tydligen sockersaltad dito. Kallas inte det för gravad? Hursomhelst, sojan var nog boven trots allt. Här kommer hela vinlistan för kvällen:
Fleur du Cap Unfiltered Sauvignon blanc, Viognier, Semillon m fl (dracks under matlagningen)

Baigorri Blanco Fermentado En Barrica - ett vin så coolt att man inte kan köpa det i Sverige. Småslattar som fanns kvar från föregående kväll vilket gjorde att det kändes platt med obehagligt parfymliknande överekning. (Inte helt olikt Jean Léons abomination till Chardonnay eller Snoqualmies dito.) Men jag har från säker källa att det är väldigt bra i nyöppnad flaska. (Också under matlagningen).

Kloster Eberbach Kabinett 2004. Det tycks inte spela någon större roll hur mycket vinskribenterna skriver upp riesling. Den som haft revolterande mage orsakad av för mycket Liebfraumilch på studentfesten är svår att övertyga om druvans storhet. Vilket är bra för oss eftersom många av vinerna är tillgängliga och prisvärda. Som jag skrev passade det inte till sojan. Annars är det typiskt för en ung och bra riesling. Mycket syra, en del restsötma och medelfylligt. I doften finns lite honung, fräscha citrusfrukter och mineral. Halvtorrt utan att upplevas som sött. (Till laxen).

Brolio. Välgjord Chianti Classico från Barone Ricasoli. För att vara en CC inte särskilt framträdande körsbär i doften. Jag tyckte snarare att vinet var rhône-aktigt. Ska tilläggas att min sensorisk-analytiska förmåga inte var på topp när vinet dracks. (Till kycklinghjärtan).

Funkar inte tillsammans

Åt en kinesisk skottliknande växtdel igår tillsammans med varmrökt lax. Det enda jag vet om den kinesiska växtdelen, var det stjälken(?), är att det inte var bambuskott. Vi drack en Riesling Kabinett 2004 till först. Det smakade blod i munnen. Provade den varmrökta laxen separat med vinet och jodå. Blodigt värre. Det förekom soja i tillagningen. Tror att umamin var inblandat på något sätt. Veteöl, mer specifikt det belgiska Hoegaarden, var ett bättre dryckesval i det här fallet.

Bra blogg som funnits ett tag

Kolla in den här om en annan dryck som påverkar nervsystemet. Snart måste jag få upp en lista på bloggar som jag regelbundet läser. Det kommer att bli högst tjugo. Och några sajter därtill.

Konsumentupplysning

Det är enkelt att byta defekta flaskor på Systembolaget. Man behöver inte ha kvar kvittot och man behöver inte byta i butiken där man köpte vinet. För att inte riskera måltidsfiasko brukar jag trots det alltid köpa två flaskor för att ha en i reserv om en skulle vara defekt.

Nu har jag bytt och kommit hem med något som jag aldrig provat, ett vin från Korsika. Druvan heter niellucciu och är enligt Clarke et. al identisk med sangiovese.

Systembolagsbutiken i Söderhallarna har kunnig och tålmodig personal, så kan man fördra den långa väntetiden vid halv tre på lördagar har man igen det i form av intressanta tips. Jag bad om något överraskande och fick först ett Chinonvin som förslag. Chinon är ett område vid Loire i Frankrike. De röda vinerna görs på cabernet franc - en av föräldrarna till cabernet sauvignon - som i min erfarenhet är en lite snål druva. Därmed inte sagt att den skulle vara dålig på något sätt. Den gör sig säkert bra till mat. Men denna gång blev det alltså Korsika.

Ny blogg!

Jag måste hinna till bolaget innan klockan 15 för att byta den elaka korksörjan från Victoria. Men först måste jag bara rekommendera en ny bra blogg. Av ett proffs, ska tilläggas.

Har Södermalmsnytt skärpt sig?

Tjoho! Här kommer vinerna som omskrivs i senaste Södermalmsnytt:

2004 Huber Grüner Veltliner Berg (SBnr 99642), 198 kr. Noll flaskor i landet.

2004 Austin Barrabool Six Foot Under Pinot Noir (SBnr 99596), 99 kr. Flera hundra flaskor i landet.

Don José Oloroso Sanhes Romate (SBnr 8361) 125 kr. Flera hundra flaskor i landet.

Inte ett enda vin över femhundra kronor! Så, ja, man har skärpt sig. Och menyförslagen är nog avsedda för elever på någon restaurant- och hotellhögskola. Som sådana är de naturligtvis utmärkta! Även om jag gärna också svänger ihop en "terrin på hummer stekt i Moscovadosocker (sic), skaldjursemulsion och morotscrème smaksatt med lime och grapefrukt" när jag får spontant besök.

En blogg kan förändra världen eller åtminstone en mikroskopiskt liten del av den

Den 26/10 bloggade jag under rubriken "Mysteriet med Philipson & Söderberg och Chivite". En passant passade jag på att nämna en svt-medarbetare i reklamtidningen som P&S ger ut. En av mina läsare berättade för meterologen Pär Holmgren (PH) att han förekom i ett reklamsammanhang. Han blev, enligt källan, förbannad eftersom han inte gett sitt medgivande till annonsen. Dessutom är det inte förenligt med SVT-anställning. Nu har jag från en annan säker och högt uppsatt källa i samma företag, SVT, fått veta att PH gick vidare och gav P&S sin syn på saken. Vilket ledde till att han försvann ur tidningen. Nu har han och killen i peruk som var med på samma bild ersatts av Jack Daniel´s logga. Vilket ni kan se här.

PS. Det är lite lustigt i sammanhanget att jag inte längre kan "bevisa" att PH fanns i tidningen. I det digitaliserade samhället har vi stora möjligheter att revidera historien. Vilket får mig att tänka på Sovjetunionen där man retuscherade bort misshagliga individer från foton. Trotskij - tror jag att det var - sågs på ett tidigt foto till vänster om en talarstol bredvid Lenin och Stalin. Sedan blev man osams inom trojkan och Trotskij flydde till Mexico där han senare mördades av en Stalinagent. På den senare versionen av det omtalade fotot kan man bara se Lenin och Stalin i talarstolen. Det här var långt före photoshoppandet så det krävdes goda hantverkare. DS

Vinlusen del 2. Lusens namn

Vinlus heter reblaus på tyska. Så nu vet ni det. Det verkar finnas lite olika bud om det vetenskapliga namnet. För er som inte är bekanta med vetenskap – däggdjur, växter, fiskar, mm som är kända och karakteriserade får ett namn bestående av två delar. Den första delen är släktnamnet den andra artnamnet. Det var med Linné som bruket av den så kallade binära nomenklaturen blev etablerat. Länge hette vinlusen Phylloxera vastatrix. Phylloxera betyder torrt blad. Vastatrix – ödeläggaren (1). Ett annat namn har varit Viteus vitifolii men nu verkar det som Dactylosphera vitifolii gäller (2). Att den inte längre heter Phylloxera har att göra med att den tidigare ansågs vara släkt med en annan bladlus, Phylloxera quercus, som angriper korkeken.
Jag gjorde en snabbsökning på nätet och fann att dactylos betyder finger och sphera sfär. Folii har med blad att föra och viti kommer nog av Vitus som är det vetenskapliga släktnamnet för arter inom vinfamiljen. Något med fingersfär och vinblad således. Fingersfären skulle kunna ha att göra med de så kallade galler som uppstår när vinlusen angriper vinrankan. Mer om det i framtida inlägg. Trots att det vetenskapliga namnet inte längre är phylloxera används det fortfarande både om insekten och fenomenet. För vinodlaren spelar det kanske inte så stor roll vad vinlusen heter så länge den håller sig borta från vingården.

Källor:

(1).http://www.rakemag.com/stories/section_detail.aspx?itemID=4228&catID=151&SelectCatID=151

(2) http://www.wein-plus.de/glossar/Phylloxera+vastatrix.htm

Sista gången? Château Tahbilk Marsanne

Ja det var ju fredag igen. Avstånden mellan helgerna blir allt kortare. Igår drack jag i tur och ordning:
Goats do Roam in Villages
Château de St Cosme Côtes du Rhône
Fleur du Cap Unfiltered Sauvignon blanc, Viognier, Semillon m fl
Bai Gorri
En riesling - kan ha varit Kloster Eberbach
Brolio

Och nej,jag drack inte Tahbilk Marsanne. Den var korkad och ska bytas idag.Vad gör de down under i Victoria egentligen? Köper upp restlager av keff kork? Skurar vineriet med klorin? Vet inte, men blir lika trött varje gång.

Middagen var däremot fantastisk!

Rödvinsvänster

Se där, ett ord som nästan tagits ur bruk! Det betecknade vardagsrumsrevolutionärer, oftast 40-talister, som vurmade för allt möjligt vänstrigt; från inflytande på arbetsplatser till proletariatets diktatur. De tillhörde alltid medelklassen eller skikten däröver på den sociala rangskalan. Och de levde i västerländska demokratier. De hade välbetalda arbeten inom kultur eller offentlig förvaltning. Sällan eller aldrig hade de satt sina fötter på den röda jorden i något av de länder som de mer extrema i rörelsen hyllade. Det fanns också de med mer modererade åsikter, som öppet tog avstånd från kommunistländernas politik. Ibland helt och hållet, men ibland bara såtillvida att de ansåg att idéerna fortfarande var bra men något hade gått fel på vägen till genomförande. I början av 80-talet rådde ett högerklimat. Olika ekonomer, ex. Milton Friedman, och författare, ex Ayn Rand, hyllades. Mats Gellerfelt skrev romaner som fick respektfullt mottagande i Svenskan men sågades i DN. Författaren och sedermera professorn i filosofi vid universitetet i Austin, Texas - Lars Gustafsson - blev en intellektuell förgrundsfigur. MUF hade rekordmånga medlemmar. Många rv:are gjorde upp med sig själva och blev högermänniskor. Oftast i form av nyliberaler men ibland även konservativa. Understundom lika patetiska i högerkostymen som de hade varit i murarskjortan några år tidigare. Högervågen planade ut till ett stilla skvalp mot slutet av 80-talet, knappt en krusning anades under 90-talet men nu tornar vågorna upp sig igen. Av rödvinsvänster ser vi knappt någonting numera. Däremot har vi en lattevänster. Urbana, intellektuella som träffas på storstadens kaféer och diskuterar politik över en kopp kaffemjölk. (Vilka andra kombinationer av livsmedel och politisk inriktning finns? Ciabattaliberaler? Brässhöger?) Så varför då den här utläggningen, jag är ju både för ytlig och korkad för att diskutera politik och historia? Eftersom jag har blivit kallad rödvinsvänster tänkte jag förklara begreppet så gott det gick. Och nej, jag tillhör inte den rörelsen. Jag är nog snarare en "bleeding heart liberal" som tycker att staten ska ha fler uppgifter att sköta än försvar, polis och rättsväsende. Dvs jag tror inte på marknadens allena saliggörande. Men jag vet fördenskull f-n inte vad jag ska rösta på nästa år. För rösta, det ska man. Tycker jag.

Reklam för Håkan Larsson

Om ni inte har något bättre för er ska ni bege er till Stockholmsmässan i Älvsjö i helgen. På Allt Om Mat:s egen matmässa "Det Goda Köket" går ni på Håkan Larssons föredrag "Bli en vinkännare på 20 minuter". Jag gjorde det på Vin & Sprithistoriska Museet för två år sedan. Håkan Larsson är en folkbildare i ordets bästa bemärkelse. Rolig dessutom. Man både lär sig grunderna i vinprovning och får bra förslag på mat att äta till de viner som provas.
Håkan Larsson skriver också bra och opretentiösa vinböcker. Köp exempelvis den här om ni inte har den.
Han håller också i en provning kallad "Vin & mat i harmoni". Den är säkert minst lika bra. Smakprover på mat ingår i den.

Gyllene glaset 2005

I senaste Allt om mat (nr 18 2005 ) presenteras de fem kandidaterna till Gyllene Glaset 2005. Man kan rösta på hemsidan. Har lite koll på alla utom Drostdy-Hof som jag mest förknippar med boxviner och därför inte fördjupat mig i.
De återstående fyra är Jacob's Creek, Alain Brumont, Fontanafredda och Chivite. De två första nämndes i min allra första blogg-post "Bröllopsbesvär". Det var Jacob´s Creeks Shiraz Rosé 2004 - kanske inte ett vin som man tänker på nu när temperaturen är ensifffrig, de sista gula löven virvlar i gathörnen och gatlyktorna tänds redan på eftermiddagen. Det fungerade bra till den buffé som serverades på nyss-gifta-festen i mitten av juni. Alain Brumonts La Gascogne Tannat-Merlot dracks också. Brudens far som har känsliga smaklökar och bra näsa tycker att merlot ofta blir bläckigt, tänk vattenfärg. Jag drack det inte då och har därför ingen uppfattning. Men det är nog meningen att just inslaget av tannat ska strama upp vinet och därigenom eliminera den platta bläckigheten. Kanske serverades det för varmt. Det vita La Gascogne som är en blandning av gros manseng och sauvignon blanc dricker jag regelbundet. Det vore tramsigt av mig att påstå att jag vet vad gros manseng bidrar med men jag gissar på den fräscha citrus-syrligheten. Alain Brumont är mest känd för Château Montus - som jag försöker samla - och Château Bouscassé - prestigeviner som regelbundet får höga betyg i vinprovningsspalterna. Det är roligt att samme vinmakare också gör prisvärda viner till överkomliga priser.
Fontanafredda gör bland annat Eremo och Roero Arneis som jag har druckit. Det finns anledning att tro att andra viner från samma producent håller hög kvalitet.
Den stora allmänheten känner väl främst till Gran Feudo från Chivite. Att de gör ett storslaget vin som Coleccion 125 är kanske inte lika bekant.

Jag röstade på den sistnämnda och tillhör de 3% som har gjort det i skrivande stund. Leder gör Drostdy-Hof med 72%.

Nomineringen känns väldigt svensk på det sättet att samtliga vinmakare gör viner som alla har råd att köpa. Sympatiskt. Det ger mig också anledning att tänka på vilken bra situation vi har i Sverige som kan köpa bra viner av kunnig personal till överkomliga priser nästan överallt. Trots att det i längden är principellt ohållbart för ett land som är med i EU. Vilket det bloggas om. Bevisligen har systemet gett upphov till en mutkultur och bland annat som en konsekvens därav sedan 2001 större likriktning av sortimentet.

I framtiden, när bolaget avskaffats, blir det nog med vin som med kulturlivet. Vi som har råd kommer att kunna fortsätta konsumera det kvalitativa. För marknaden måste ju segra. Överallt. Hela tiden.

Öl på Pelikan

Inget att skriva om egentligen. Förutom att jag skymtade en Penfoldsflaska, möjligen Rawson´s Retreat, två bord norrut. Höll mig till Guinness och Carlsberg. Hursomhelst var det trevligt att träffa K igen. Vi bor på samma gata nu och det var åtta år sedan vi drack öl senast. Skildes åt utanför sjuelva där man redan säljer lussebullar. Julen infaller om drygt sex veckor. Inte en dag för tidigt alltså.

Första gången Del 2. Château Tahbilk Marsanne

Sommar i skärgården. Fyra år sedan. Känns ganska avlägset nu. Jag blev hipp som happ ombordbjuden på en Omega 42. Tog tåget söderut, bytte till buss och promenerade den sista kilometern till hamnen. Vi lade ut omgående. Gjorde inte många knop första kvällen. Andra dagen kom vi desto längre. På kvällen blev det naturhamn. Middagsdags. Det saknades groggvirke så gin blandades med Proviva nypon före maten. Inte så tokigt som det låter. En kycklingcurry improviserades fram. Till den drack vi Château Tahbilk Marsanne. Jag kan inte skriva något vettigt om det vinet! Trots att det var kärlek vid första kontakten. Efter det brukade jag alltid ha ett par flaskor liggande. Det var lättgillat. Sedan råkade jag ut för dåliga flaskor eller klena årgångar. Drack det senast i Göteborg för två år sedan när jag hälsade på I och T. Ensam. Mannen var på väg till Tjeckien. Frun gravid. Det blev bara en klunk. Kork och oxidation. Cyklade ner till Olskrokens systembolag dagen efter och bytte mot Stoneleigh Sauvignon Blanc.

Tahbilk görs på Marsanne, en grön druva som används i Rhône och Nya Världen, denna jönsiga beteckning för alla platser utanför Europa där man odlar druvor. (Musikvärlden har sin motsvarighet i kategorierna "etno" och "world music".)

Så här skriver Oz Clarke i "Druvan bakom vinet" (Wahlström & Widstrand 2002):

"Från början har smaken drag av citrus, persikor och en underton av mineral. Med viss ålder mognar vinet och får en rik smak av kaprifol, jasmin, halm, akaciahonung med inslag av aprikos eller kvitten. Den blir aromatisk, oljigt fet och nötig och förbluffande tung. När den är mogen passar den därför till kraftiga maträtter. Det unga vinet är gott både med och utan mat."

Det kanske skulle vara idé att köpa ett par flaskor till helgen. För att se om det har bättrats.

Eller nå't

Det är måndag kväll och medlemmar i Munskänkarna provar Systembolagets månadssläpp. Ebb i kassan hindrar mig att deltaga. Ser i min inbox att jag har fått lite kommentarer på förra inlägget. Kul!
Ser också att jag fått inbjudan till en Rhône-provning på Sergel Plaza. För provningen pyntar man 225 kr. Då ingår en - hrm - buffé. Antingen kör arrangörerna på temat ironi eller så stängde de in sig i en vinkällare för minst tio år sedan och har först nu krupit ut. För hur ska man annars förklara något så i otakt med tiden?

"Buffé Brunkeberg:
*Tunnbrödsrulle med rensteksröra
*Tunnbrödsrulle med rökt lax och pepparrot
*Grillade marinerade grönsaker i vinägrett
*Grönsaksstavar med gorgonzola-dip
*Rostbiff med potatissallad
*Pastasallad med salami och soltorkade tomater
*Purjolökspaj med örtyoghurt
*Färsk fruktsallad
*Hallonpaj med vaniljsås
*Bröd, smörgåsmargarin, färskostkräm"

Jag kommer nog att bevista partajet. Få se i vilken utsträckning jag äter.

PS. För alla läsare som med stort intresse har följt min beställning av "Snow Borne Sorrow" kan jag meddela att den kom idag. Så nu har jag två ex. DS

Skärp er Södermalmsnytt!

Lördag förmiddag. Södermalmsnytt landar på dörrmattan. Letar genast reda på "Vinum Forum". Björnstierne Antonson - en av landets skickligaste sommelierer - har testat tre viner: 2004 Laurent Miquel Chardonnay Viognier (SBnr 2144), 69 kr, 2001 Cornas La Louvée (SBnr 99823), 529 kr och 2000 Le Méal Blanc Ermitage (SSBnr 2893) 1271 kr. Ni förstår vart jag vill komma. Två av de nämnda vinerna är både för dyra och rara* för den genomsnittlige gratistidningsläsaren i Stockholms innerstad. Ingen skugga på Björnstierne, det är snarare redaktionen som bör ta sig en funderare på vad syftet med "Vinum Forum" är. De som köper de dyrare vinerna är idag redan så vinintresserade att de kan läsa om dem i andra vintidningar. Södermalmsnytt bör inrikta sig på viner i mer moderata prisklasser. Tycker jag.

PS. Eftersom "Vinum Forum" behandlar exklusiva viner blir menyförslagen därefter. DS

*I bemärkelsen svårinförskaffade. Av de dyrare vinerna finns i skrivande stund noll resp. 34 flaskor i landet.

Den som väntar på något gott

blir till slut tokig och bestämmer sig för att göra något åt saken. Jag tröttnade till exempel på att vänta på Nine Horses' "Snow Borne Sorrow" och gick de trehundra meterna till Pet Sounds trots att den kanske också kommer med posten vad det lider. Då har jag en bra julklapp till någon. Eller så har någon inom det svenska eller amerikanska postväsendet snott plattan. Grattis! Du har något att se fram emot.
Skivan som går i bakgrunden i skrivande stund håller samma klass som "Brilliant Trees". (Vilket man tyvärr inte kan säga om Bacharachs senaste som jag spontanshoppade.)

Fredagens hyllning går till Ann Helen Meyer von Bremen. Hon skriver så j-a bra! Artikeln om den ekologiska matens intåg i den trendiga gastronomin i senaste numret av Gourmet #5/2005 - som alltså kom till sist - är, ursäkta ordvitsen, matnyttig läsning. Som smakar. I den faktaspäckade texten lyckas hon till och med få ett vettigt citat ur den annars inom vissa områden så exorbitante "omvärldsanalytikern" Thomas Idergard.

Vill avsluta fredagens bloggning med att både tacka och tipsa. Tack, surdegsmästaren, för det fina vita vinet som jag fick av dig när jag bjöd på linssoppa i mitten av september. Efter att ha väntat länge på det rätta tillfället öppnade jag det till sist och drack. Det heter Fontanafredda Roero Arneis 2004 (nr 99316) och fungerar förutom till viss mat förmodligen även bra som fördrink. Mineral, honung och grön frukt i doften. Balans i smaken. Finns fortfarande på bolaget. Köp efter helgen.

Middag

Jag kör ofta bil. Ett sätt att stå ut är att lyssna på radio. Torsdagarnas förmiddagar är bäst. Då kan man få höra Meny om man har tur. Den som inte blir glad av att höra Karin Fransson har ett hjärta av sten. För en vecka sedan talade hon om en vitlökssoppa. Jag var på väg till en kund i Uppsala och blev så hungrig att jag stannade vid första bästa mack och åt ett smaklöst äpple som inte på något sätt kunde ersätta hennes rätt men väl dra upp blodsockret som var på väg ner i en Marianergrav.
Åter till Karin Fransson. Hennes sätt att tala om hur man ska fräsa vit- och schallottenlökar i olivolja och smör utan att de bryns, om mildheten som skapas av grädde och äggulor om muskoten som ger det där motståndet, ja det blir platt och klichéaktigt när jag försöker skriva om det, men när jag hör henne blir jag euforisk.
Ikväll hade jag P och M på middag. Det var längesedan sist. Jag lagade soppan och halstrade pilgrimsmusslor till den. Alla blev nöjda.
I soppan hade jag Fleur du Cap Sauvignon Blanc Unfiltered 2005 som vi också drack till. Det är troligen inte den bästa årgången vinet sett. Det kändes som jag föll raklång i ett nässelsnår. Väl mycket krusbärsblad och alkohol också. P som har känsligare smaklökar än jag och därför skulle bli mycket bättre som vinnörd påpekade att vinet hade maskrosbeska. Vilket ord! Maskrosbeska. Alla förstår vad han menar.

Homo politicus

Gudmundson skrev följande kommentar på föregående inlägg. Jag klistrar in den så att jag slipper vara kreativ:

"En nyhet för Vinlusen kanske skulle kunna vara den om att det ser ut som att riksdagsledamöternas sammanlagda vinkunskaper med all sannolikhet förblir åtminstone oförändrad även efter valet.
För en vecka sedan fastslog Moderaterna i Uppsala att deras riksdagslista åter skulle ha vinskribenten, och joggaren Per Bill i topp."

Tack, Gudmundson!

En reflektion; "med all sannolikhet" skriver Gudmundson. Ja, det kanske inte är så sannolikt att Reinfeldt skulle föreslå nedläggning av den offentligt finansierade sjukvården, obligatorisk vapenvård i skolorna och återinförande av statarväsendet före valet.

Vinlusen del 1. Livscykeln

Sättet som generna använder våra kroppar* för att replikera sig upphör aldrig att fascinera oss.
Från första ögonkastet, internetdejten eller hur vi nu möts och framåt. Idag är vi oftast två om det. I framtiden kanske vi klonar oss.
Att både leva bland kloner och avkomma med nya genkombinationer har inte varit däggdjur förunnat än.
Men andra organismer, exempelvis vissa insekter, gör det. Sedan länge. Vinlusen är naturligtvis inget undantag. Kolla in livscykeln. Visst är den vacker! Nästa gång ska jag förklara den.

* Eftersom jag är biolog inbegriper jag medvetandet - eller det som religiösa kallar själ - i begreppet kropp.

Källa: Ohio State University

Grå höstlovsvecka

Jag har inte fått ”snow borne sorrow” trots att den skickades från USA för över en vecka sedan. Det senaste numret av Gourmet har heller inte kommit. Morr. Däremot har jag fått Munskänken och samtidigt Apéritif. Den senare är en branschtidning som knappt har något läsvärde sedan Magnus Waern slutade recensera viner där. I senaste numret testar man den styggelse i dryckesform som kallas gräddlikör. Baileys och annat skräp, ni vet. Det finns artiklar om nyöppnade barer och italienska viner. Det förekommer mingelbilder. Stående inslag är sidorna om whisky, chokladakademien och SBG (svenska bartendergillet). I varje nummer även cigarettreklam!
Intressant för mig är en artikel om Ola Lauritzon som skrivit en bok om alkohol. Författaren tog en tremånaders wineout för att få ett nyktert perspektiv på tillvaron. Den får mig att tänka efter. Dricker jag för mycket eller inte? Troligen. Ska jag då ta en vit månad eller räcker det med att man högst dricker ett par glas ett par gånger i veckan. Jag lutar åt det senare.

Läser i VinJournalen – som ingår i Munskänken – att ”Goats do Roam in Villages” kommer till bolaget med novembersläppet. Vinets namn är lite skojfriskt eftersom det alluderar på Côtes-du-Rhône-Villages. Det är inte Bonny Doon som är producent, nej vinet kommer faktiskt från Sydafrika. Jag drack ett annat vin från producenten, nämligen "Goats do Roam Red" på KB för två år sedan. Det var bra vilket var föga överraskande eftersom det är gjort bland annat på grenache och syrah och några andra druvor.* Jag är ju torsk på Rhône.

"Goats do Roam in Villages" får betyget 13 (av möjliga 20) i Munskänkarnas bedömning och kostar ynka 79 kr vilket lovar gott. Släpps i alla butiker så ni behöver inte stressa.

*33% pinotage, 22% shiraz, 13% grenache, 13% carignan, 10% cinsault, 5% gamay noir och 4% mourvèdre för att vara exakt. Källa: BellaOnline där jag även snodde bilden.

Vinlusen

Den här bilden är mest en påminnelse om att jag ska skriva om den förhatliga insekten, dess livscykler och livsföring. Vad vetenskapsmännen kallar den och var i evolutionsträdet man hittar den. För det har jag lovat. Men inte ikväll. Är för trött.

It's a zin. Förtydligande.

Två kroatiska vetenskapsmän, Ivan Pejic och Edi Maletic, upptäckte för några år sedan att primitivo och zinfandel är samma druva som crljenak kastelanski. Vad menas då med samma? Jo, varietaler (druvsorter) som när man analyserar något som kallas för mikrosatelliter och utgörs av korta repetitiva DNA-sekvenser, uppvisar identiska mönster. Människor har också mikrosatelliter. Vi får hälften av mamma hälften av pappa. Kommersiellt vin förökas däremot asexuellt det vill säga med sticklingar som ympas på rotstockar. Därför överförs mikrosatelliterna i stort sett oförändrade neråt i generationerna. Mutationer - oftast slumpmässiga* genetiska förändringar - ger dock upphov till skillnader som resulterar i olika sorter eller kloner inom sorter. Vissa sorter - exempelvis pinot noir - är i sig väldigt mutationsbenägna.

Det förekommer berättelser om att druvor från de zinfandel och primitivo som vinifierats var för sig på samma sätt ger upphov till distinkt oliksmakande viner. Det kanske finns betydelsefulla mutationer i andra loci (platser på kromosomerna) som man inte ser när man gör mikrosatellitanalys, spekulerar jag.

I USA är det sedan januari 1999 tillåtet för italienska vinodlare att etikettera primitivo som zinfandel. Vinodlarna i Kalifornien är upprörda eftersom de menar att zinfandelvinerna inte kan jämföras med de lite billigare, bulkvinerna framställda på primitivo.

Underlaget till det här inlägget har jag fått från diverse nätartiklar där Dr. Carole Meredith vid University of California, Davis, förekommer. Hon har forskat en hel del kring olika varietalers ursprung. Lägg hennes namn på minnet!

Läs mer här, här och här. Eller googla på själva.

*Det förekommer även att virus orsakar mutationer.

30/10 2004

För ett år sedan var jag på en zinfandelprovning på Gärdet. Det var en ambitiöst upplagd tillställning. Vi fick oss en föreläsning om Kalifornien innan provningen började. Anledningen till att man valt zinfandel var det stundande presidentvalet. Det var blindprovning. Vi fick Systembolagets omdömen om samtliga viner på papper. Sedan skulle vi kombinera omdöme med vin. Vann gjorde en sångpedagog som satte samtliga. Priset var en ringsignal. Jag satte tre viner av fem. Det kanske kan bero på att jag kvällen innan firade en jämn födelsedag. Eller på att jag är en fejk.

Jag tycker att zinfandelvinerna ofta är för mycket. De är i regel fruktiga, extraktrika och alkoholkraftiga. Ett av vinerna - tror det var Seghesio - höll dryga 15%. Det sämsta av de provade, Gallos billiga, var motbjudande syltigt. Nybörjare i vinvärlden gillar zinfandel på samma sätt som nybörjare bland botanister gillar orkidéer.

Med hjälp av DNA-teknik har man kommit fram till att zinfandel är samma druva som primitivo - en populär sort i södra Italien. Den ingår i Mauro från Apulien som länge har varit en av bolagets storsäljare. Jag tycker att det är ett ganska eländigt vin. Syltigt så det förslår.

I vinvärlden förekommer det ibland att viner från olika producenter har olika namn. Det finns till exempel ett spanskt vin som heter Mauro och som inte företer några som helst likheter med namnen från Apulien. Podium och Podium är ett annat exempel.

Ny blogg!

Som handlar om något viktigt. På riktigt. Keep up the good work, headmaster!

Om skiljetecken och annat

Jag tar gärna emot råd. Särskilt språktekniska. Om jag syftar galet eller använder kommatering eller andra skiljetecken felaktigt vill jag veta det.
Åter till Pär Holmgren eller - rättare sagt - det sammanhang han ovetandes förekom i. Det står, och jag citerar ordagrant: "Och, som sig bör på en hård-rock- konsert, serverades Jack Daniel’s och Jack Daniel’s Tennessee Gold i barerna". Smaka på den bindestrecksanvändningen! Någon har förmodligen fått betalt för att skriva eländet. (Om ni inte tror mig kan ni läsa här igen.)
Det slår mig att jag såg psnews redan i somras. Björnstierne Antonsson (BA) hade testat en 36-årig Alsace-riesling - som importerats av P&S - för gratisblaskan Södermalmsnytt. Kul för honom, tänkte jag. Det visade sig att det hade kommit 24 flaskor till Sverige. Jag blev irriterad av två anledningar. Vinet var alldeles för dyrt för den genomsnittlige gratistidningsläsaren och chansen att komma över en flaska i stort sett infinitesimal. Överhuvudtaget har BA:s vinspalter inriktat sig på - i mitt tycke - alldeles för exklusiva viner.

Jack Daniel's förresten. Jag hade under flera år en flaska av denna sötsliskiga sörja i mitt skafferi. Jag fick den när jag fyllde 30. Kring halsen hängde ett kort med texten "Grattis gubbjävel!" När FDVM som härmed döps om till VM* hälsade på brukade han få sig en slurk. Själv drack jag aldrig något. Tids nog tog flaskan slut. Varför apostrofen i namnet Jack Daniel's? Används apostrof alltid framför genitivändelser i engelskan? Tacksam för svar.

*Har man varit världsmästare en gång är man det för evigt. Respekt.

Vinnare i torsdagens tävling!

Vinnaren heter "Byss" och kan emotse en flaska av Hubert Becks Gewurztraminer. David Sylvian har bildat en grupp tillsammans med brorsan Steve Jansen och electrodruiden Burnt Friedman. Gruppen heter Nine Horses och på debutskivan "Snow borne sorrow" medverkar också geniet från Fisksätra: Stina Nordenstam. Från vänster till höger: Burnt Friedman, David Sylvian och Steve Jansen. Alla tycker att David är så snygg men Steve är tamejtusan snyggare.
Soundbites kan erhållas här. Skivan köps bland annat här. Jag har beställt men inte fått den än.

Lördagsletande

Jag vaknar. Letar rätt på kläderna jag bar kvällen innan och känner efter. Fick jag med allt? Jodå, där ligger Ipoden, där digitalkameran och plånboken. Den sistnämnda med alla kort i behåll. Fattas bara mobilen. Ringer till mig själv. Det ringer i badrummet. Såja. Alla värdefulla prylar finns kvar och har befunnits vara i gott skick.
Som jag skrev for jag till Judit & Bertil. Beställde ett glas av deras utmärkta Côtes du Rhône. (Ska ringa dit och fråga vad vinet hette. Det står inte på kvittot.) Fick höra att tv-medarbetaren som jag skrev om häromdagen hade blivit f-rbannad när han blev medveten om att han figurerade i ett reklamsammanhang utan sitt medgivande. Tänk om jag orsakar en liten skandal! Meterologen ringer till P&S marknadsavdelning och undrar vad de håller på med. Så är bollen i rullning. Kanske.

Alltså J&B är fantastiskt på fredagar! På samma spot trängs Sveriges bästa bloggare, mat och vetenskapsjournalister, SVT-redaktörer, matmarknadsförare, surdegsbagare och några till. En representant för det statliga monopolet var där och flashade med sin digitalkamera. Både i överförd och bokstavlig bemärkelse. Så nu finns jag på pixlar som jag inte kontrollerar.

Sedan tog jag mig till Indigo som är en ungdomsgård på Götgatspuckeln för att träffa M inför J:s 40-årskalas. Eftersom de inte har några bra viner fick det bli en pastis.

Den här kvällen gick utför i dryckeshänseende. På Kolingsborg där festen ägde rum hade de vin på kran. Och jag som trodde tetror var lågvattenmärket! Det fick bli enbärssprit med cinchonabarks-läsk. Och så fortsatte det. Jag träffade ett ex. Nu lycklig mor till en tvåmånaderstös. Kvällen till ära klädd i halloweenorange. Tösen alltså.

Falun Gong var också där. En kvinna undrade om vi var tvillingar. Frågan är vem av oss som ska känna sig mest smickrad. Det märktes att det var 40-årskalas. På samma fest fanns inte mindre än tre personer som sett Japan på konserthuset 1983!(?). Men jag var nog ensam om att ha talat med David Sylvian på Zaventem.

Falun Gong och jag drog vidare. Först till Burger King vid Medborgarplatsen där vi åt frittar. Sedan åter till Indigo. Nu knökigare. Öl. Saltgurka och vodka. Vilka DJ:ar! De spelade bland annat Devo, Television och 999. Konstigt nog kunde jag identifiera den sistnämnda gruppen trots att jag varken var ett fan eller hört dem på 25 år. (Gossarna var nog inte födda när musiken skapades.)

Vi var för gamla men ändå inte äldst. Åter till Kolingsborg. Ett fåtal människor kvar. Bland annat Databasdonnan. Som hotade med att flytta utomlands. Det är OK om du väljer ett spanskspråkigt land, sa jag. Gick hemåt. Fick för mig att jag skulle köa utanför Kvarnen. Insåg att det var en dum idé. Nästan lika dum som saltgurkan, vodkan, ölen och drinkarna. Gick hem och sov.
(Bild från bardisken på Kolingsborg.)

Fredag.

Nu undrar jag om det är något fel på Posten. Det har bevisligen kommit nya nummer både ev Gourmet och Munskänken men de har inte hittat till min brevlåda. Besviken konstaterar jag att det inte finns något annat att göra än att bege sig till Judith och Bertil på Bergsundstrand för att liva upp sig med ett glas av något slag. (Trots att det hade varit mysigare att grotta ner sig i spännande artiklar om allt från zeresjk till nystartade uteätarställen på andra sidan jordklotet.) Det får nog bli rött idag. Det är ju så fimbulvintersförebådande kyligt i luften! Nu börjar höstlovet börjar för alla lyckliga och olyckliga familjer. Med andra ord kommer det att vara tjockt med kids på stan.

Två bröder. Tävling!

Liksom bröderna Lurton kan skapa storartade viner kan bröderna, ja hrm, skapa storartad vadå? Två av männen på bilden är nämligen bröder men de har olika efternamn. Vilka är de (platser från vänster till höger i bild)? Vad heter de och varför är de aktuella? Första riktiga svaret belönas med en flaska gewurtztraminer!

Mysteriet med Philipson & Söderberg och Chivite

Snälla, hjälp mig. Jag tänkte skriva om Chivites Colección 125 Reserva som jag trodde importerades av Philipson & Söderberg. Söker man efter Chivite på sajten får man inga träffar. Att P&S har haft med Chivite att göra så sent som i juli märks åtminstone här. (Noterar också att en av SVT:s medarbetare förekommer i ett reklamsammanhang.) Har producenten någon annan importör i Sverige nu? Tacksam för svar.

Teneriffa

Det är märkligt. Strykjärn är inte standard på spanska hotell. Anländer man efter kl 17 en lördag hinner man heller inte lämna iväg skjortorna för strykning. Det ser ut som man har en skrynklig servett på överkroppen när man går ut. Förjävligt.
Nå, nu var det väl inte skjortstrykning posten skulle handla om. Jag ska ju skriva om vin. På Teneriffa finns både röda och vita viner. Det blev mest röda. Trevliga bekantskaper hela bunten. Några lokala var riktigt bra, exempelvis "de autor Monje, reserva 2000". Bra frukt och fin fatrostning. Drick den om ni besöker krogen El Chamo som ligger i byn Escalona på väg upp mot vulkanen Teide. Vår sura taxichaufför påstod att det skulle ta trekvart att köra oss dit. Han ville istället släppa oss nere på stan i Playa de las Americas där vårt hotell låg. Vi insisterade på El Chamo. Det tog 20 minuter. Vi åt fläsk som smälte i munnen, getkött, serranoskinka och en manchego som var lite guttaperkaaktig i konsistensen. Allt var bra utom efterrätterna som var för söta. Det omdömet får även gälla några av tillbehören till den avsmakningsmeny som vi åt ett dygn senare på finkrogen La Estancia. Till en av förrätterna - gåslever - serverades en papayamarmelad som var smaksatt med femkrydda. Übersüss! Vi drack sauternes till. Den serverades iskall i provrörsliknande glas. El Bulli-fiering?
Menyn blev efter en stund i mäktigaste laget. Mitt i bland rätterna serverades en lime, kokos och ingefärs-sorbet som lättade upp stämningen. Sedan följde lax, duva, ostar och dessert. Nu glömde jag visst vinerna igen! På La Estancia hade man en annan variant av den vita Rueda som finns på bolaget. Etiketten såg åtminstone annorlunda ut. När jag nu besöker den snygga sajten kan jag inte återfinna exakt den. Det är förmodligen verdejo-viura-varianten. Vi drack även rött från samma producent - troligen reservan. Båda bra till menyn. Under resten av resan dracks en del bra Cava. Och Chivites storslagna 125. (Som visst håller på att ta slut på bolaget. Bäst att skynda till närmsta butik för hamstring!)
La Estancia hade en hel vägg med foton på celebriteter. På bilden prinsessan Stephanie från Monaco med när hon inviger stället 1986. Vad man inte ser är i min beskärning är att hon under kavajen som slutar strax nedanför midjan har en kort blågrön yllekjol och converse utan strumpor. Kan det bli snyggare?

Comhem

Så är man tillbaka i hemmet efter en hastig resa till norra Tyskland. Man är inspirerad att blogga men det stupar på teknikaliteter. Min internetleverantör – comhem – kan inte koppla upp mig (fredag den 21 oktober 2005). Det har hänt några gånger nu. Deras support är under all kritik. Om man inte kan koppla upp sig är man föga hjälpt av ett telefonsvararmeddelande som förklarar att det är ”många som ringer just nu så vi får be att du återkommer lite senare” eller hänvisar till sajten som jag av naturliga skäl inte kan komma in på. Det hjälper inte att man försöker ringa senare. Meddelandet upprepas tills supporten stänger (kl 21 vardagar). Om jag hade känt till comhems usla support hade jag aldrig valt dem.
Nu på morgonen har de fått igång trafiken igen.
Skäms comhem.

Droit Au But!

Jag kan nästan inget om fotboll. Tittar heller därför inte särskilt ofta förutom under EM och VM. Ett tag gick jag på Sirius' matcher i Uppsala men efter den så kallade Värtan-incidenten 2000 och Topkapi-bashingen 2002 svalnade mitt intresse för läktarnärvaro. Kärleken till laget är dock evig.
Annars har jag varit notoriskt illojal i mitt supporterskap för lagen i allsvenskan. Hade exempelvis hejat på ett av huvudstadslagen i flera år men sedan några av deras supportrar efter ett nederlag i en innebandymatch väntat ut motståndarlagets tränare för att spöa honom tänkte jag att det fick vara slut med det förhållandet. (Våld suger i alla sammanhang och innebandy är ju som alla vet inte heller en riktig sport utan snarare frisk- eller personalvård.)
Nu tycker opportunisten i mig att det är kul om det går bra för fotbollslag med inslag av blått i matchkostymen. Mer än så säger jag inte.
Coolast i Frankrike är i allafall Olympique Marseilles som säljer vin på den här sajten. Droit au but är för övrigt OM:s slagord.

Spanien

Att det skulle bli Spanien tre gånger under 2005 hade jag inte trott.
I morgon åker jag på snabbtur till Teneriffa med jobbet. Tidigare i år har jag hunnit med Mallorca och Lanzarote. Varken enologiskt eller kulinariskt har det varit intressant. Lamt kryddad buffémat med hyggliga bruksriojor och dito cavor. På Lanzarote drack jag ett lokalt producerat vin - La Geria - som var kartigt och kärvt. De vingårdar jag såg där utgjordes av stenmursomgärdade ytor där rankorna oftast växte i bägarform på den svarta lavamarken.
L ska åka till Rioja. Lyllos L! När fransmännen provsprängde i söderhavet för tio år sedan fick riojorna en stor kundkrets i Sverige. Vi älskade vaniljen och fruktigheten i vinerna. Sedan började frukten försvinna, priserna steg och det slarvades med druvhanteringen. Kvar fanns snart bara vaniljen - detta resultat av lagring på fat av amerikansk storporig vitek. Vi vände blickarna åt annat håll. Italien och andra områden tog marknadsandelar från spanjorerna. I slutet av 90-talet var Rioja nästan lika fel som Österrike för tjugo år sedan. När jag var på middag hos A för ett år sedan fick jag prova Baron de Ley Finca Monasterio. Mina fördomar kom på skam! Ett fantastiskt bra rödvin. Vi drack också Allende. Inte lika bra men välgjort det också. Några månader senare fick jag tillfälle att prova ett helt gäng från Rioja. Det finns fortfarande stolpskott men många viner är riktigt bra. Skulle gärna åka dit också.

Château Musar

Matjournalisten, mästerbloggerskan mm Alice Brax ordnade idag en provning av Bekaa-dalens stoltheter; Château Musar och den mindre fina Hochar från samma vingård. Mina provningsnoteringar är som följer. Jag har hoppat över färgen som jag inte tycker är särskilt intressant:
Hochar 2000. Doften är något knuten, "sydfransk", inslag av mörka bär, gummi, peppar, multna löv, lättflyktig syra och peppar. Smaken obalanserad, alkohol och syra dominerar. Det finns en pepprighet även här. Kanske behövs några års ytterligare lagring. 140 kr.
Château Musar 1997. Kork! 120 kr (halvflaska).
Château Musar 1993. Doften är medelstor, inslagen liknar de i Hochar 2000. Smaken är emellertid fint balanserad. Här finns en sötma som somliga ansåg vara i kraftigaste laget. Syra, alkohol och frukt är i samklang. Bra längd. Inslag av violtabletter. 279 kr.
Château Musar 1989. Doften är stor: torkad, nästan bränd frukt. Komplex blandning av multna löv, läder, gummi och kryddnejlika.
Smaken är inte balanserad. Antingen är det alkoholen eller något annat som bidrar till den kraftiga eldigheten. 442 kr.

Någon sade att 89:ans doft i kombination med 93:ans smak hade varit perfekt.

Som ni ser kostar vinerna en del. Är de prisvärda? Knappast. Prisvärda viner hittar ni istället i Allt om Mat nr 17 2005 där man har testat 1483 viner. Ute nu. Spring genast och köp!

Defekta viner

Nästa måndag dvs den 10/10 kan man prova defekta viner i Munskänkarnas regi. Om man är medlem och det inte är fullbokat förstås. Eller om man känner en medlem. Munskänkarna tillåter nämligen gäster. Jag har inte tid att gå. En privat provning av Château Musar - ett vin somliga menar alltför ofta anfäktas av lättflyktig syra - hann bokas innan jag läste Munskänkarnas höstprogram.
Apropå defekta viner, för fyra år sedan hyrde vi ett hus i Toscana. En dag hade vi köpt en låda om tolv viner. Av dessa var minst hälften defekta. Dessutom på olika sätt! Kork, lättflyktig syra, oxidation de flesta defekter var representerade. Vinhandlaren ville först inte ersätta oss men gav med sig efter en stunds diskuterande.
I våras hade jag det tvivelaktiga nöjet att dricka en oxiderad, efterjäst och lätt mousserande Sauternes "sur lie" i Belgien. Det såg åtminstone ut som jästfällning i flaskan. Min generöse bror hade pyntat omkring 35 € flaskan. Han fick tillbaka pengarna i den lokala livsmedelsaffären utan diskussion.

Jag kommer att skriva en rad varje gång jag stöter på ett defekt vin i fortsättningen. I morgon ska jag åka till Danmark.

Första gången. Del 1. Georg Breuers Riesling Sauvage

December 2002. Stjärnorna knastrar i luften över Slussen. Jag är på väg till Debaser. En havande råtthona släpar sin buk över Södermalmstorg och försvinner in under en bänk. Min rattofobi känner inga gränser. Jag måste ha en drink. Fort. Styr stegen mot baren under Gondolen. Därinne är det nästan folktomt. Björnstierne Antonsson och Andreas Larsson torkar glas, sniffar, smakar och spottar bakom disken. De pratar lågmält om vin på ett sätt som jag är alldeles för okunnig för att greppa. Vid den här tiden visste inte heller vilka de var eller vad de hette.
-En gin och tonic, tack!
-Vi serverar inte drinkar.
-Okej. Något vitt och överraskande då.
Jag får in ett glas med doft av frisk mineral och citrusfrukter. Smaken är balanserad med bra syra. Jag njuter vinet länge. Minnet av råtthonan börjar långsamt blekna bort. Det är första gången jag dricker Georg Breuers Riesling Sauvage.
Jag har fått anledning att återvända till det vinet flera gånger de senaste åren. Endast en gång har jag råkat ut för en dålig flaska. Det var nyårsafton 2003-2004. Vinet hade en obehaglig doft, inte helt olik använd barnblöja. Den defekten har jag stött på bland andra rieslingar. Vet inte vad det är.
Igår drack jag vinet tillsammans med olika pinxhos dvs baskien-inspirerade smårätter. Det fungerade utmärkt. Systembolaget rekommenderar det till rätter av fisk och skaldjur. Man kan med fördel ha det som välkomstdrink om man inte är syrakänslig. Nytt är att flaskan är förseglad med skruvkork.
Jag ska försöka återkomma till pålitliga viner som jag har haft anledning att köpa flera gånger och som kostar max 120 kr. GBRS kostade 79 kr för tre år sedan om jag inte minns fel. Nu är den uppe i 109.

Scarlet water. Popvärldens topp 5.

Var på middag hos M och U tvärbaneförorten förra lördagen. Till maten bjöds Bestheims Pinot Gris och en halvtorr Riesling från Wegeler. Klockrent till den thaiinspirerade maten. Efter middagen berättade U om en sajt som visade sig vara beroendeframkallande om man är det minsta intresserad av det som i brist på bättre kategoriseringar hamnar under paraplytermen populärmusik.
På den här sajten kan man söka artist, skiva, sång och klassiskt och provlyssna det mesta.

Nu har jag sökt låtar som innehåller ordet ”Wine” för att få fram en topp 5-lista. Inte helt överraskande leder ”Red, Red wine” med 171 träffar. Tvåa ”Bottle of wine” (59), följd av ”Spill the Wine (55), ”Lilac Wine”(44) och rätt och slätt ”Wine”(41).

Ettan hade jag bara hört med UB40. Den var en plåga på vissa fester under senare hälften av 80-talet. Originalet är country och ganska smetigt. Jag gillar inte den heller. Det visar sig dock när man ser Neil Diamonds produktion att han ligger bakom klassiker som ”Girl, you’ll be a woman soon” – ni vet låten som Uma Thurmans rollfigur Mia Wallace sätter på i Pulp Fiction när hon ska dra i sig några linor av Vincent Vegas (John Travolta) monsterkoks. Även andra örhängen bär Diamonds signum men det är en annan historia.

Tvåan, Tom Paxtons ”Bottle of Wine” är folkmusik med dragning åt bluegrass och country. Den skulle platsat på ljudspåret till bröderna Cohens sydstatsodyssé ”Oh brother where art thou”. Bra!

”Spill the Wine”, trean, har War skrivit. Den finns i versioner bland annat med Isley Brothers. Ursprungsversionen har ett coolt gung och inleds med talad text över en skön groove. Bäst hittills.

James Alan Shelton är en mustaschprydd herre som man kan beskåda här. Han har skrivit ”Lilac Wine” – fyran - men allmusic.com listar ingen version som han framför. Får däremot in en träff på Jeff Buckleys ”Grace” och påminns återigen om att jag har ett hål i min skivsamling. På den skivan finns den bästa versionen av Leonard Cohens ”Hallelujah”. För övrigt en av världens bästa låtar alla kategorier. (Tack E, M och M för att ni öppnade mina öron för den! Jag saknar er. E är i Tanzania och M&M bor i Sveriges trevligaste stad; Malmö.) Ljudproven på allmusic.com är för korta för att jag ska kunna bedöma ”Lilac Wine”. Provlyssnar på Itunes istället och får 30 sekunder. Låten förblir svårgripbar. Buckley sjunger som en counter tenor, dvs åt kastrathållet. Märkligt.

Femman ”Wine” är inte en och samma låt. Får därför gå till sexan som heter ”Wine Me Up” (38 träffar). Countryn vimlar av sådana ordlekar och det blir lätt lite tröttsamt. Bill Deaton är upphovsmannen som har tjänat US Air Force bland annat. Googlar man på honom får man en träff på den här läskiga sajten där man bland annat kan köpa böcker om intelligent design. Yak! (Det behöver dock inte vara samma Bill Deaton.) Eftersom det återigen inte finns något ljudprov med låtskrivaren väljer jag Faron Youngs version. Det är stompig country. Är inte överförtjust i musiken men texten har den för countryn så typiska svarta självömkningshumorn. Läs den här komplett med ackordanalys. "Scarlet water" är Faron Youngs synonym för rödvin i nämnda text.

Det går inte att dra någon annan slutsats om förekomsten av ordet wine i popen annat än att de mest inspelade låtarna har sitt ursprung i countrygenren.

För säkerhets skull får ni hela listan. Observera att urvalet endast är representativt för allmusic.com:

Wine 41
Gal Wine 29
Red Wine 16
Spill the Wine 55
Jug of Wine 6
New Wine 13
Sip of Wine 5
Sip the Wine 6
All the Wine 1
Box of Wine 1
Cry Wine 1
Cup of Wine 2
Doh Wine 1
God of Wine 2
Lilac Wine 44
Wine Me Up 38
Lips of Wine 20
Fire and Wine 5
Nani Wine 13
Whine 5
Wine and Dine 5
Wine Song 11
Wine Wine 5
Red, Red Wine 171
Bottle of Wine 59
I Win 10
And Fine Wine 1
Blue Wine 1
Boar and Wine 1
Bruk Wine 1
Can't Wine 3
Cold Wine 1
Come to Wine 1
Days of Wine 1
Eli's Wine 1
Fine Wine 2
Good Wine 1
Hard Wine 1
Hero Wine 1
Hobo Wine 1
Holy Wine 2
If I Wine 1
With the Help of the Wine 1
Music & Wine 22
Sweet Wine 23
Water into Wine 16
Wine and Women 15
Bread and Wine 9
Bring the Wine 5
Cheap Wine 14
Drink Wine 6
Honey and Wine 14
Water to Wine 8
Water With the Wine 5
Wine and Roses 11
Wine into Water 11
Wine-O-Wine 8
Dollar Wine 31
We Win 6
Ah Go Wine 1
April Wine 1
Black Wine 1
Blood into Wine 1
Blood to Wine 1
Blues & Wine 2
Bread and the Wine 1
Bruck Wine 1
Chili Wine 1
Crazy Wine 1
Daddy and the Wine 2
Dolla Wine 1
Drink the Wine 1
Drunk on Wine 1
Empty Wine 2
Gal a Wine 1

Bot och bättring

”Ta aldrig tillbaka någonting! Du behöver inte stå för allt du gjort men håll tyst och låt tiden ha sin gång så ordnar sig allt.” Jag begrundade rådet från min PR-konsult och bestämde mig för att inte hörsamma det. Jag hade blivit väckt av ett ilsket telefonsamtal från entomologen som var upprörd över att jag hade skrivit ”som gökspott på rödven”. Gökspott uppkommer som bekant när larver till spottstritar – som tillhör samma ordning som vinlusen (växtsugarna - Homoptera) – blåser upp exkrementvätskan så att ett skum uppstår. Men gökspott var inte rapporterat från rödven, lät entomologen meddela. Jag fick hålla luren på en meters avstånd för att inte förvärra min tinnitus när han med nasal stämma smattrade på om kunskapsförflackningen i samtiden. ”Okej, nästa gång skriver jag ’som gökspott på en porskvist! Är du nöjd?!” Jag lade på och drog telefonsladden ur kontakten.
Höll så när på att somna om när en ett messpip väckte mig. På displayen till min Nokia läste jag ”Du kan inte dissa något du inte druckit!”. Sant. Jag lovade att göra bot genom att köpa en flaska Fleur des Anges till kvällens middag. Stängde av mobilen och puffade till kudden.

Jag står på krönet av en dal och blickar ut över en vingård. Solen skiner från molnfri himmel. En tornfalk ryttlar över rankornas snörräta rader. Från det motsatta krönet uppenbarar sig ur ett moln av damm en riddare i full galopp på väg mot mig. Han höjer lansen. Jag försöker fly men fötterna har fastnat i myllan. Min linnekavaj spetsas under armvecket och jag kastas till marken. I motljus ser jag hur riddaren lyfter hjälmen av huvudet. ”Jag har inte haft vaxad mustasch på flera år” säger Bengt Frithiofsson. Jag hör en åsnas hovar närma sig. I sadeln sitter en krum väpnare. ”Det är inte mitt lunchprogram, det är Annika Lantz’ ” säger Pontus Enhörning.
Vaknar kallsvettig och bestämmer mig för en ursäkt. Sagt och gjort.

Vaxa muschan Bengan!

Idag har vineliten drabbat mig både i etermedier och IRL. I P5 Radio Stockholm rekommenderar vinguten Håkan Larsson viner. Bland annat Fleur des Anges - som jag inte har prövat och därför dissar ad hoc - och den gamla trotjänaren Château Tahbilk som uppvisar grav flaskvariation men ibland är storartad. I Pontus Enhörnings keffa lunchprogram på P3 uppträder två sommelierer från hotell Amaranten och strör vinklyschor omkring sig som gökspott på rödven, och som grädde på moset vinglar Bengt "Vaxmustaschen" Frithiofsson (minus vax) in på Restaurangen Restaurangen där jag sitter vid sjutiden. Menyn har inte korrigerats sedan förrförra fredagen. Man saluför fortfarande Valréas under fel appelation. Spelar roll.
Ikväll är jag en vecka från lön men vännerna bjuder på Taittinger Reserve, friterad, utomordentlig bläckfisk som först marinerats i fisksås och aromatisk chilipasta, och färska valnötter.
Helt lösryckt vill jag hylla Alice Brax som fick mig in på bloggbanan. Hon äger - som kidsen skulle sagt.

Asha Ali på Marie Laveau

Jag har varit på släppfest. Vännen skivbolagsdirektören P mejlade inbjudan förra veckan. I källaren på Marie Laveau framträdde Asha Ali med anledning av EP:n "Warm Fronts" som just lämnat brännarna. I källarbaren serverades ett rött och ett vitt, något från Capricorn Estates respektive Moncaro. Jag drack det vita som jag vill minnas var en blandning av trebbiano och verdicchio, möjligen den här. Det smakade citronsyra och alkohol, varken mer eller mindre. Kort och gott ett utmärkt måndagsvin eftersom man inte kan få i sig mer än ett glas. Kinderna stramar än.
Håll öronen öppna för Asha Ali. Hennes skiva ges ut på Nons. Och nej, jag får aldrig betalt för något jag rekommenderar. Det rör sig i värsta fall om vänskapskorruption.
Tids nog ska jag besöka voodoohäxrestaurangens matsal som både rosats och risats. Det får nog anstå till slutet av oktober.

Vad man inte vet om sina vänner

Idag träffar jag J för första gången på fem år. Han flyttade hit med sambo för ett och ett halvt år sedan. Det visar sig att J är vinintresserad. Favvisarna är Barbera d'Asti, Alsace och Frankrike söder om Bordeaux. Det är mycket man inte vet. Att han och sambon M väntar smått var också nytt för mig och väldigt kul.

Wasahof

Fd världsmästaren (FDVM) har kommit till stan. Han trängtar efter ostron. Hans sambo - liksom jag - längtar efter hygglig mat. Wasahof eller "Le bistrot de Wasahof" som det står på fönstrena har varit en opretentiös pålitlig krog i snart hundra år. Jag var här med FDVM för fyra år sedan och åt en trevlig Wallenbergare.
Serveringspersonalen är rapp, professionell och ärlig. Vår servitris avrådde mig från ett par viner på listan som hon inte tyckte var bra. Uppskattas.
Maten då?
Jag beställer ett ostron från Grebbestad och ett glas av husets champagne, FDVM sex. Hans sambo sikrom. Så långt allt väl. Champagnen - Janisson et Fils - som bland annat doftar gulgröna äpplen serveras aningen för varm för min smak och det är för snålt med bubblorna. Den känns lite utspädd. Kanske har flaskan varit öppen för länge.
I väntan på varmrätterna kommer brödkorgen in. Den kännetecknas av långt gången fantasilöshet. Ett torrt baguetteliknande bröd, ett fullkornsaktigt färdigskuret typ Pågens och Leksandsknäcke? Inget fel i sig på bröden men på krogen ska man serveras något annat än det man hittar på Daglivs.
Kommer så varmrätterna. FDVM äter moules aux frites. Han är nöjd. Jag äter en biff som jag långtifrån är nöjd med. Den är seg som en skosula och smakar förutom grill nästan inget. På svenskars vis har jag bett dem att tillaga den lagom eller medium, men den är på tok för blodig. Till den serveras ett ettrigt vitlökssmör, några ledsna haricots verts, ett par snabbstekta körsbärstomater och pompa. En kvist bladpersilja ligger tvärs över biffen.

(Jag börjar dessutom undra om inte bladpersilja är en varningsflagga. Den slår nämligen ofta följe med medelmåttiga och rentav dåliga rätter.)

Till biffen dricker jag Allesverloren Cabernet Sauvignon som serveras för varmt. Glasen på Wasahof är av den där billiga typen med en markerad "fals" inåt i kupan. Det gäller både champagne- och rödvinsglasen. Sådana glas används för övrigt också på Süd. Upphör genast med det! Vinet smakar bättre i tunnare glas.

Viewmaster

När jag var liten fanns inte internet. Berättelser om världen kom från TV:n, kortlekar och - just det - viewmastern! Denna stereokikare i miniatyr med en cirkulerande skiva av stereobilder visade bland annat Big Ben i London, Capitolium i Washington och Eiffeltornet i Paris. Världen utanför Sverige var i sin ordning. Jag hade så när glömt denna lo-tech-släkting till 3-D-glasögonen när jag idag - lönefredagen den 23 september 2005 har stämt träff på Nordic Light Bar. Här har man vinmenyerna på en viewmaster! Som man sa om internet 1999 - inget medium utan content. Content betyder innehåll på svenska. Och innehållet är Nordic Light Bars eminenta vinlista - värt en paus i Vasagatspromenaden bara den! Börjar med "den galne slattmakaren" Bonny Doons Pacific Rim Riesling - ikväll något översvavlad. Fortsätter med Saintsburys Carneros Pinot Noir och avslutar med Ojais Santa Barbara County Syrah 2003. Som ni ser är det bara viner från världen som radas upp. De är utmärkta allihop. Nordic Light Bar däremot känns konstiperat 90-talsaktig. Engagerad personal på plussidan. I fula v-ringade t-tröjor på minus-sidan. Hemmavid lyssnar jag på Dinosaur Jr:s "Where you been" från 1993 och undrar om den fortfarande håller. Och är beredd att tro det. Ja.

Nada

Statsvetaren som besöker mig har nyss varit i Andalusien så vi börjar genast att prata om sherry och tapas. Närmaste tapasbar är Nada på Åsögatan. Den ligger i lokalen som tidigare inhyste Guldapan. På Guldapan var det alltid fullt under fredagar och lördagar under det tidiga 2000-talet. Hur det brukar vara på Nada känner jag inte till. Nu är det tisdag och relativt glest. En redaktör på SVT, en piercad medlem i ett band som hade sin storhetstid för ett par år sedan och några södermalmssnyggingar befolkar lokalen. Tre eller fyra röda viner står till förfogande. Samtliga förvarade för högt upp i lokalen och alltså för varma. Jag föreslår vita. De håller rätt temperatur. Vi väljer ett från Valpolicella baserat på chardonnay och garganega. Fyra tapas beställs. Rödbetor med pinjenötter och tryffelolja, basilikarisotto med portabella, quezo azul med fikonmarmelad och chorizon - en salamiliknande korv som serveras med en syrlig paprikaanrättning. Risotton är bäst. Så långt från nyckelhålsmeny man kan komma. Krämig och intensivt basilikasmakande. Övriga rätter är bra även om krogen inte verkar veta om det är spanska eller italienska smårätter som ska serveras på en tapasbar. Spelar det någon roll? Bland vinerna finns chilenska, australiensiska, spanska och italienska. Varje smårätt kostar 55 kr. Det är svårt att avgöra om det är dyrt eller inte. Vi blir mätta och nöjda i alla fall. Ett plus är att de spelar så bra musik. Vi hinner lyssna igenom Neil Youngs mästerverk "Rust never sleeps" och Beatles "Abbey Road" medan vi äter. Jag saknar sherryn. Bra tomatröra till brödet dock.

Blog party

Restaurangen Restaurangen har jag besökt. Och druckit en trevligt pigg sylvaner, full av syra, mandel och balans. Dessutom har jag provat en lätt spritsig grüner veltliner. Allt för 80 kr/glas. Rekommenderas! Ett minus för Restaurangen är att de hävdar att Valréas är en Crozes Hermitage. Det är det inte! (Det är en Côtes du Rhône Villages - appelationen som jag skrivit om tidigare. Bröderna Chapoutier som tillverkar vinet har Braille-skrift på etiketterna.)

Nu är jag på ett blog party vid Hornstull och diskuterar Fredrik och hans hustru Filippa Reinfeldts totala nollkoll på kvalitet: "Drömkåken" och "Sommaren är kort", någon. Dum högerpolitik kan aldrig förklara keff högersmak. Minns att Carl Bildt tyckte att "Top Gun" var den bästa filmen. Högern har sämsta smaken!

Abstinens

Ikväll var jag sugen på att gå ner till Gondolens vinbar, om så bara för att få smutta på en grüner veltliner eller lukta på en viognier. Jag hade varit och tränat för andra gången i rad och inte druckit vin sedan söndagen. Men sen kom jag att tänka på det schakt som grävts i min plånbok efter helgens tur till Oaxen och bestämde mig för att i stället gå hem, dricka vatten och titta på TV. Träning förresten. Det finns i Sverige människor med regelbunden inkomst som äter och dricker enbart för att fylla på näringsdepåerna och endast lyssnar på musik med bpm som passar vissa kroppsrörelser. Har man inte missat något då? Jag erkänner att jag gärna går på F&S gymnastik men tänker inte låta det gå ut över mat-, dryckes- eller musikvanor. Dansband och Rammstein i samma set blir ingen glad av. Töntig musik lär man få dras med. Töntiga rörelser är på väg bort. Det har gått mer än tio år sedan jag var med om luftgitarr-rörelser och "kissande hunden". Tack och lov.

Ser fram emot helgen. På fredag ska jag till exempel besöka Restaurangen vid Oxtorget för att kolla in och prova ur den nya vinlistan. Sedan blir det lite middagar och annat skoj.

För övrigt måste jag få upp vinböckerna ur kartongerna i källaren så att jag kan blogga med lite mer substans i fortsättningen.

Fort Knox

Jag dricker vanligtvis inte vin på måndagarna. Inget nytt att rapportera således.
En bekant till mig vill gärna kommentera på min blogg. Problemet är att personen ifråga inte bloggar. Jag tillåter endast bloggare att kommentera. Följer så dagens e-postkonversation med mitt inlägg först:

"X,

jag vill inte - och det kanske tyder på en självöverskattning av det
närmast grandiosa slaget - ha min blogg nerlusad av ickebloggares
kommentarer. Därför kommer jag inte att öppna Pandoras box. Det är
superenkelt att sätta upp en blogg. Jag hjälper dig gärna. Det finns
inget krav på att du skriver något. Y:s blogg är
exempelvis "död" men han använder sitt blogg-alias exempelvis för att
kommentera vad W skriver.
/Z"

"OK, men det är ju ganska dumt. Jag trodde idén med comment-funktionen var att man ville ha reaktioner; nu får du ju i princip inga alls. Ett alternativ är ju att du öppnar för ofrälse, men byter tillbaka till den här säkerhetsnivån av Fort Knox-snitt om det visar sig bli problem. Mvh X"

Jag tror att det skulle bli problem. X tar nämligen varje tillfälle i akt att häckla pretentiösa Stockholmare som jag. (Har exempelvis fått ovett av X för att jag har tre sorters brunt socker men inget vitt.)

Får se hur jag ska göra. Funderar på en Amarone-provning.